💛Hajjdi, vänner!

När jag skriver detta, så regnar det ryska bomber över Ukraina. 

En stor del av landet är minerat, och människor och djur dör i mängder. 

Samtidigt försvarar sej Israel mot terrorism genom att bomba sönder Gaza, och därmed också förstöra byggnader och döda människor och djur i massor, och  genom att fullständigt laglöst attackera palestinierna på Västbanken och stjäla deras mark och egendom. 

Hamas gömmer sej bakom skolor, sjukhus och flyktingläger, drömmer om ett regionalt storkrig mot Israel för att nå sina mål, och offrar sin egen befolkning i tiotusental. 

Hatet följer rädslan som en ondsint skugga, och människor beter sej som djävlar mot varann. 

…..

Den ryska ledningen under Putin ser som sin uppgift att återupprätta det EGENTLIGA Ryssland, storväldet som fanns en gång. De som protesterar, t.ex. ukrainarna, är förrädare, som inte förtjänar att skonas. 

Hamas, med Sinwar i spetsen, ser som sin uppgift att ta tillbaka det Palestina som stals ifrån dem 1948, och återupprätta det fria land de bär i sina drömmar. Ett mål som berättigar dem att mörda, våldta och ta judar som gisslan. Och som ”tyvärr” kräver att den egna civila befolkningen måste agera sköld, vilket dödar palestinier i tiotusental. 

Den israeliska ledningen under Netanyahus styre ser Israel som sitt sanna arveland. 

De vill till varje pris behålla sin judiska stat och beskydda den mot alla faror, efter årtusenden av förföljelser runt om i världen. 

Palestinierna är för dem ett ständigt hot, en evig risk att de bestulna ska försöka ta tillbaka sitt land. 

Så de har byggt murar och stängsel och försökt hålla palestinierna under kontroll och i hopplöhet under alla dessa år. 

Så är situationen inom den egna kultursfären just nu. 

I övriga världen är det i många länder inte mindre skrämmande. 

Haiti, Kina, Etiopien, Nordkorea, Afghanistan, Venezuela, för att nämna några, och andra länder lever under konstant hot, såsom Taiwan och Sydkorea. 

…..

Och jag, liksom de flesta andra iakttagare, är bedrövad, förfärad, förtvivlad, av vanmakt, raseri och rädsla. 

Men att hata ryssar, palestinier eller judar är bara enfaldigt, och dessutom farligt. 

Det är som att säga att alla svenskar är nationalistiska rojalister eftersom vi har ett kungahus, och att därför alla svenskar är fiender till alla republikaner. 

Folket ÄR inte sin regim, en del är det, men de flesta inte. 

…..

Men ändå, ändå…

Trots allt detta mörker som är så påtagligt nu, och trots alla svarta prognoser och gissningar. 

Jag litar på att vanliga människors hygglighet i längden kommer att vinna den kamp mellan ont och gott som pågår. 

Jag litar på, att kvinnors allt kraftigare frammarsch på världens samhällsscener till slut kommer att rasera sådant som vi ser idag, maktgalna mäns möjligheter till makt. 

Och jag tror att den galopperande klimatkrisen kommer att slå sönder mycket av de maktstrukturer vi har idag, och främja uppbyggandet av ett globalt samhälle som är inriktat på samarbete, inte konkurrens. 

Och jag tänker, att sådant hat, som idag får bosättarna på Västbanken att bränna matleveranser till deras svältande medmänniskor i Gaza, det hatet kommer att sköljas bort med tiden, när generationerna skiftat, kvinnorna alltmer sätter tonen och samarbete är nödvändigt för överlevnad. 

…..

I alla dessa fasansfulla händelser vi tar del av idag, anser jag att det bara finns ETT ENDA ANSTÄNDIGT FÖRHÅLLNINGSSÄTT. 

Och det är det humanitära. 

Historien kan vi inte göra något åt, den har redan varit. 

Men i nuet formar vi framtiden, och ju fler som utgår från en humanitär syn, istället för att välja sidor, polarisera och göda hatet, desto snabbare når vi en bättre framtid. 

Det humanitära förhållningssättet ser jag som det enda helt realistiska. 

Ett mord är alltid ett mord, oavsett vem som utför det, oavsett vem som är offret. 

En bomb är alltid en bomb, en explosivt destruktiv kraft som förstör byggnader, människor, djur och natur, oavsett vem som fäller den mot vem. 

Tortyr är alltid tortyr, förtryck är alltid förtryck, oavsett vem eller vilka som är offer. 

Det är mycket lätt att se skillnad på det som är gott och konstruktivt, och det som är ont och destruktivt. 

…..

Jag är inte pacifist, jag anser att alla har rätt att försvara sej. Man kan inte vinna med vänlighet över en bombs förödande kraft. 

Men jag anser att man i varje situation ska undvika våld och annat elände så långt det går. 

Jag skulle kunna döda en människa om jag ansåg mej absolut tvungen, till exempel för att rädda barn från en terrorist. 

Men jag skulle kunna leva med att jag gjort det, ENDAST om jag var övertygad om att det inte fanns något alternativ. 

Och jag har förståelse för dem som inte ser något annat alternativ än att kollektivt döda, som till exempel försvararna i Ukraina. 

Om jag var absolut övertygad om att det inte funnes någon annan utväg, så skulle också jag kunna deltaga i en situation liknande deras, och se det som ett berättigat försvar. 

…..

Och vad skulle då skilja mej från de israeler som är övertygade om, att de måste döda eller fördriva alla palestinier för att skydda sej själva från terror?

Eller från de palestinier som ser utplånandet av Israel som enda möjliga försvar mot detta  många decennier långa förtryck?

Svaret är: Det humanitära perspektivet. 

Det finns andra vägar att gå. 

…..

Det handlar till att börja med om att ha en grundläggande avsky för våld, och en vilja att minimera det. 

Att just därför lyssna på utanförstående personer, som grannländer och konfliktmedlare och att lyssna på hur de enskilda palestinierna  och israelerna vill och önskar leva sina liv. 

Och det handlar om att förstå att ”de andra” är ganska lika ”oss” i allt väsentligt. 

Alla människor, med få undantag, vill leva i fred och frihet, se sina barn mätta, glada och trygga, och ha möjlighet att förkovra sej på olika sätt. 

…..

Det humanitära perspektivet är fritt från hämnd och makt, och grundar sej på omsorg om ens medmänniskor. 

Det är empati och god vilja som är drivkraften, inte att hämnas med all den kraft man förmår. 

Jag har mött våld, också grovt sådant, och jag vet värdet av att kunna försvara sej. 

Men aldrig, aldrig att jag skulle välja att använda våld, såvida inte alla andra möjligheter är uttömda, och alla andra alternativ har måst uteslutas. 

💛Fridens liljor, mina vänner!

Länk till fb:

https://www.facebook.com/share/p/KZX2CWt8eeqjxTE5/?mibextid=WC7FNe