💛God morgon, vänner!💛

I går kväll satt vi och funderade över eld. 

Eld, i betydelsen brasor, stearinljus, valborgseldar…

Vi pratade om eldens stora förmåga att skapa samling, gemenskap och trivsel. 

När man sitter ensam och stirrar på lågan till ett stearinljus, i djupa tankar om det ena eller andra, då stillnar man inuti och kommer närmare sej själv. 

Eller när man sitter runt en lägereld, och skogen står svart utanför eldens varma ljuskrets, då tätnar kamratskapet till djup trivsel. 

Och när man sitter till bords under en festmåltid, tillsammans med goda vänner, vars ansikten färgas i varma nyanser av stearinljusens sken. 

Glas och bestick glittrar vid varje rörelse, och all denna glädje och skönhet får själen att glittra till svar. 

Och kanske är det just därför det är så extremt otäckt när elden kommer lös och blir okontrollerad, rasande och hungrig som ett monster ur sagornas värld…

Den destruktiva elden som finns i människornas bilder av underjorden, av ondska och förstörelse…

Men den elden som tjänar oss, den tändes i mänsklighetens gryning, och sen dess bär vi den med oss som en samhörighetens symbol. 

Jag vill tänka, att våra förmödrar och förfäder en gång satt runt sina eldar och åt sej mätta medan natten föll. 

Och jag kan nästan höra det mjuka, nynnande sorlet av sådana samtal som infinner sej mellan vänner när magen är full och dagen är slut. 

Och sedan tystnar sorlet sakta medan elden falnar, och himlens alla stjärnor framträder allt klarare genom de allt tunnare slöjorna av rök…

Och jag känner, att när jag sitter vid matbordet med mina vänner omkring mej, och stearinljusen brinner i sina stakar, då är vi en del av en tradition som går många tiotusentals år tillbaka;

En tradition av samhörighet, av samling, gemenskap och trivsel. 

Det känns gott. 

💛Kram!

Länk till fb:

https://www.facebook.com/share/p/BG8845RL1QKfzu53/?mibextid=WC7FNe