💛Hajjdi, vänner!

Jag bodde under ganska många år i först Norrbotten och sedan i Västerbotten. 

Jag älskade det, särskilt Norrbotten. 

Men mitt i det som jag älskade, fanns det också något jag lärde mej att avsky, ja, rent av att verkligen hata, och det var de gigantiska kalhyggena!

Jag har sett kalhyggen som fortsatt mot horisonten, och de är förfärliga. Men också mindre kalhyggen, ja, till och med riktigt små, gör mej så arg och förtvivlad att jag nästan mår illa. 

Jag har sett dessa stora skogsmaskiner, processorer, ta ner träd efter träd, kvista och kapa dem snabbt och automatiskt, utan att någon, mer än jag som råkar se det, ägnar en tanke åt allt liv de dödar. 

När marken torkat upp efter vintern, då kommer de, maskinerna. Man säger att marken bär. 

Och mängder av fågelungar har kläckts men är ännu inte flygga. De blir alla hjälplösa offer för den känslolösa mekaniken. 

Och jag gråter av vanmakt när jag ser det. 

I processorernas spår finns också miljoner småkryp som dör eller skadas, och får sina livsbetingelser förstörda. 

Och mängder av skogens större djur, såsom möss, rävar, älgar och grävlingar, alla får de sina livsbetingelser krymta och sina sociala vanor saboterade. 

…..

En skogsforskare, jag har glömt vem, gjorde en gång en jämförelse mellan en skog och en storstad. 

Ett kalhygge, sa han, det är som om någon köpt upp några kvarter mitt i stan, för att bygga nytt och gräver djupt för att lägga cementplattan som källaren ska vila på. Och detta helt utan hänsyn till alla de ledningar och rör som ingår i stadens infrastruktur. 

Allt trasas sönder. 

Om där finns mobilmaster, elcentraler eller en brandstation på området, så förstörs det också, för marken är ju HANS, och han gör som han vill med den. 

…..

Skogen, en RIKTIG skog, inte en virkesåker, fungerar lite som en storstad, men med andra invånare än oss. 

Årtusendena har arbetat fram en flexibel balans som upprätthålls genom tusen faktorer som flätats in i varann till en hållbar ekologi. 

Mossor och lavar, svampar och fåglar, bär och nötter, vatten, mykorrhiza och jordens alla goda bakterier, allt detta liv ger varann de livsbetingelser som de alla behöver för att förbli levande. 

Och träd, förstås. Träden ser jag som de skogens pelare som bär upp allt annat liv, med sina löv och barr, blommor, fröer och frukter, skott, kvistar, grenar, stammar och rötter.

De skuggar i värme, läar vid storm och binder vatten i jorden, till allas fromma. 

 Och när de väl dör av ålder, och sedan faller en gång, så fortsätter de under många år att vara bärande delar av skogens mångfald. 

Jag förstår inte hur människor kan ignorera allt detta!

Hur kan det ens vara tillåtet med denna rovdrift på skog, trots all den kunskap som finns tillgänglig?

Hur kan ekonomisk vinning göra människor så döva och blinda för den skövling av liv ett kalhygge är? Hur kan någon anse att en virkesåker är en SKOG, när livet i den decimerats så katastrofalt och mångfalden ersatts av enfald?

Att vandra i RIKTIG skog, i det vi kallar urskog, att njuta av fågelsång och skogens alla dofter, det är underbart!

Att dricka ur en bäck vars källa runnit upp skuggad av ormbunkar, det är gudanektar en varm sommardag. 

Och skönheten, mina vänner, den riktiga skogens urgamla skönhet, den är oslagbar!

Måtte klimatförändringen snart tvinga fram ett förbud mot kalhyggen!

Måtte snart gamla träd alltid sparas därför att deras värde som koldioxidsänken är så högt och barkens förmåga att ta upp metan är så stor!

Och måtte staten snart ge ersättning till privata skogsägare för att de ska låta skogen stå!

Jag vill, jag vill, jag vill att skogarna ska återförvildas, att virke ska tas ut med respekt för skogens alla dimensioner och att alla skogens djur och växter ska återfå sina naturliga miljöer fullt ut!

💛Mina vänner, den som planterat ett träd har inte levat förgäves, som de kloka gamla kineserna sa en gång!

Länk till fb:

https://www.facebook.com/share/p/A1rCsBVUJw4Xvjt7/?mibextid=WC7FNe