🌟KRIG OCH FRED.

💛Hajjdi vĂ€nner!

DĂ€r jag bor finns det inget flygstrĂ„k över oss, inte ens inom hörhĂ„ll. 

Dessutom testas JAS-planen frĂ„n fabriken i Linköping i vĂ„rt luftrum dĂ„ och dĂ„, och det kan vara roligt att titta pĂ„, om de Ă€r tvĂ„ och leker lite högt dĂ€ruppe. 

Det enda vi hört Ă€r helikoptar ibland, jag antar att de kollar ledningar eller nĂ„got annat viktigt. 

SĂ„ har det varit, men sĂ„ Ă€r det inte lĂ€ngre. 

Nu hörs ofta det otĂ€cka bullret frĂ„n NATO-planen, ett buller som lĂ„ter farligt och hotfullt. 

Och jag tĂ€nker pĂ„ vad som hĂ€nt med mitt land, och med den sjĂ€lvklara övertygelsen om evig fred, som vi nog haft lite till mans. 


..

Om det finns farliga mobbare pĂ„ skolgĂ„rden, sĂ„ gör man bĂ€st i att skaffa sej starka, eller Ă„tminstone mĂ„nga, kompisar sĂ„ man slipper bli angripen. 

Och om farliga mĂ€nniskor rör sej pĂ„ stan, sĂ„ Ă€r det klokt att inte gĂ„ ensam pĂ„ kvĂ€llarna. 

Naturligtvis mĂ„ste alla berörda, oavsett om det Ă€r pĂ„ skolgĂ„rdar eller i samhĂ€llen, strĂ€va efter att skapa en miljö dĂ€r sĂ„dana hot inte Ă€r överhĂ€ngande, och helst inte finns alls. 

Men sÄdant förebyggande arbete Àr alltid lÄngsiktigt, och hjÀlper inte mot faran i stunden, sÄ man mÄste försöka hitta vÀgar att skydda sej ocksÄ pÄ kortare sikt.

Det Ă€r förstĂ„s alltid bra att kunna försvara sej mot angrepp, oavsett om man pratar om enskilda personer eller lĂ€nder, eller Ă„tminstone göra sej sĂ„ ”dyr” att eventuella anfallare inte vill betala priset.

Men om man av nÄgon anledning inte kan det, eller om angriparen Àr för stark, dÄ mÄste man ta skydd genom att samarbeta, att hjÀlpa varann.

Alternativet Àr att inskrÀnka sitt liv, och dÀrmed ge den eller de hotfulla all makt.

Och om det Àr en stat, sÄ böjer man nacken och lyder en frÀmmande makt.

SjÀlvklart Àr det i allmÀnhet inte sÄ hÀr svartvitt, men i grunden Àr det ÀndÄ sant.

Man Ă€r aldrig stark ensam, det Ă€r tillsammansskap som ger styrka, och det Ă€r dĂ€rför jag inte Ă€r emot vĂ„r NATO-anslutning, Ă€ven om jag naturligtvis ser hotfullheten i denna rustning till krig som pĂ„gĂ„r överallt, bland annat i Sverige. 


..

Men det som jag kĂ€nner som mest hotfullt Ă€r inte upprustningen i sej, utan den ENÖGDA satsningen pĂ„ vapen och vĂ„ld. 

Jag tror att den satsningen Ă€r ett nödvĂ€ndigt ont, men det som fattas Ă€r den ANDRA halvan, nĂ€mligen en satsning pĂ„ kunskap om fred. 


..

Den andra satsningen borde vara lika stor, och utveckla vetenskapen om fredsskapande. 

Att studera olika typer av aggressioner lika noga som de gör pĂ„ krigshögskolorna runt om i vĂ€rlden, men med motsatt syfte. 

TĂ€nk att med allvar och stora resurser studera aggressioners uppkomst, uttryck och livskraft, i syfte att bli skicklig pĂ„ att upptĂ€cka och desarmera sĂ„dana situationer, lĂ„ngt innan de utvecklas till vĂ€pnade konflikter eller krig. 


..

Vi lever i en mycket farlig tid, med mĂ„nga riskparametrar sĂ„som vattenbrist, matbrist, klimatflyktingarnas behov av ny mark, instabil finansvĂ€rld, blixtsnabb spridning av konspirationsteorier, extrem ökning av de sociala klyftorna, med mera. 

Allt sammantaget mĂ„ngdubblar riskerna för smĂ„ och stora aggressioner runt om i vĂ€rlden. 

Och att möta allt detta ENBART med hot om Ă€nnu mer vĂ„ld, det tycker jag Ă€r ren dĂ„rskap. 

Det Àr NU vi behöver klokskap, samarbete och konstruktiva diskussioner och handlingsplaner, men detta parallellt med att vi bygger upp en avskrÀckande styrka, tillsammans med andra lÀnder, som nu i NATO. .

Det Ă€r NU vi mĂ„ste bygga rĂ€ttvisa och fred med ena handen, samtidigt som vi gör oss redo att stoppa de aggresiva galningarna med den andra. 


..

Det finns redan, runt om i vĂ€rlden, mĂ„nga humanitĂ€ra hjĂ€lporganisationer, fredsforskningsinstitut och massor av mĂ€nniskor som Ă€r kunniga pĂ„ olika delar av den kunskap som behövs. 

Men den gemensamma nĂ€mnaren för alla dessa goda krafter Ă€r att de saknar reell makt. 

Och det Àr reell makt de behöver fÄ.

Endast dÄ kan ett fullgott samarbete med den militÀra makten ge det resultat som jag, och förmodligen de flesta med mej, vill ha.

NĂ€mligen en stabil fred.


..

Men hur ska det gÄ till, hur ska alla dessa humanitÀra krafter kunna gÄ samman och erövra lika stor tyngd som den militÀra makten har?

Jag vet inte, men jag tĂ€nker att det kan utkristallisera sej med tiden, genom diskussioner, samarbeten och en tydlig mĂ„lbild. 

Det jag Ă€r sĂ€ker pĂ„ INTE fungerar, Ă€r att utgĂ„ frĂ„n att det finns en motsĂ€ttning mellan fredskunskap och militĂ€r kunskap. 

Den som tÀnker sej att de militÀra musklerna Àr det ENDA sÀttet att bemöta en hotfull omvÀrld med, tÀnker ju som de som bara vill skydda det mobbade barnet pÄ skolgÄrden, utan att vilja göra nÄgot Ät orsakerna till mobbning som fenomen.

Och den som tÀnker sej fredsvilja och kunskap om konfliktlösning som det ENDA sÀttet att hantera aggression, Àr som den som inte ser det mobbade barnets akuta behov av skydd, utan enbart jobbar lÄngsiktigt med att skapa en bÀttre atmosfÀr pÄ skolgÄrden.

Det Ă€r BÅDA sidor tillsammans som gör det vettigt, inte bara den ena av dem. 


..

Att förebygga aggressioner, det Ă€r det ena. 

Att vara sĂ„ stark att man avskrĂ€cker sin fiende, det Ă€r det andra. 

Detta Àr, eller borde vara, de tvÄ jÀmnstarka hÀnder, med vilka alla borde hantera sin omvÀrld, bÄde individer och lÀnder.

Och jag Ă€r övertygad om, att det Ă€r först nĂ€r bĂ„da dessa hĂ€nder samarbetar, som vi steg för steg slutligen kan nĂ„ en sĂ„pass fredlig vĂ€rld att svĂ€rden kan smidas om till plogbillar. 

Men dit Ă€r det lĂ„ngt kvar, mina vĂ€nner. 

SÄ lÄt oss göra det vi förmÄr, och pÄ det sÀtt vi kan, var och en av oss, med hopp om en betydligt bÀttre vÀrld för vÄra barnbarnsbarn att vÀxa upp i!

💛Kram!

LĂ€nk till fb:

https://www.facebook.com/share/p/EzFacMwEEhtq75Zn/?mibextid=WC7FNe