đHajjdi, mina vĂ€nner!
Brukar ni titta pÄ smÄkryp ibland?
Jag tycker det Àr spÀnnande, och mycket fantasieggande.
TÀnk t.ex. pÄ en pappa lÄngben.
En gÄng hade jag en sÄn liten filur som klÀttrade pÄ boktraven pÄ mitt sÀngbord, men jag hade inte sett den.
Jag skulle sova, och upptÀckte den plötsligt nÀr den uppenbarade sej tvÄ decimeter framför mina ögon.
Och jag började fundera pÄ hur det skulle vara att vara en sÄn varelse.
TÀnk att ha Ätta tunna och rörliga pelare omkring mej som Àr de egna benen!
Och högt ovanför huvudet svÀvar mina egna knÀn!
Hur fungerar ögonen? Skulle jag ens kunna se sÄ lÄngt att jag sÄg knÀna? Eller försvinner de tunna pelarna i ett dis innan dess?
Och mellan benen hÀnger kroppen, som en last i en travers ungefÀr.
De frĂ€msta benen trevar hela tiden, kĂ€nner sej fram. Ăr den kanske blind?
Eller vad trevar den efter, mÄnntro?
Har den familj? VĂ€nner? Eller lever den helt ensam hela livet?
Om den har partner och/eller ungar, ibland eller alltid, kan den dÄ kÀnna kÀrlek? GlÀdje? Sorg? Inte pÄ vÄrt sÀtt, antar jag, men kanske pÄ sitt eget vis?
âŠ..
Vi mÀnniskor mÀter nÀstan alltid andra djur med oss sjÀlva som mÄttstock.
Ju mer likt oss ett djur beter sej eller samspelar socialt med oss, desto lÀttare har vi att tillskriva det djuret intelligens och kÀnslor.
Och omvÀnt, ju svÄrare vi har att avlÀsa djuret, desto mindre benÀgna Àr vi att tro dem om tankeförmÄga och kÀnsloliv.
Men vad vet vi om dessa djur som vi inte kan kommunicera med?
Svaret Àr: nÀstan ingenting!
Vi har bara de allra ytligaste kunskaper, och knappt det.
âŠ..
Vet ni om att man nyligen upptÀckt att blÀckfiskar drömmer ungefÀr som vi gör?
Kanske myrorna, blomflugorna och skalbaggarna har rika kÀnsloregister?
Jag har sett husflugor leka med varann. Ett stort gÀng lekte tafatt pÄ lampprismorna, och jag sÄg ingenting alls som verkade vara aggression eller stress. Jag tror de hade roligt.
âŠ..
NÀr jag rör mej utomhus vet jag att jag med stor sannolikhet dödar eller skadar mÄnga smÄdjur, sÀrskilt i skogen.
Och jag tÀnker, att det Àr naturens ordning. Jag Àr sÄ mycket större och tyngre Àn de, och precis som Àlgar och rÀvar har jag rÀtt att röra mej i vÄr gemensamma miljö.
Men ALDRIG, mina vÀnner, skulle jag medvetet skada ett smÄkryp.
Med undantag för mygg, knott, fÀstingar och annat otyg förstÄs, men dÄ Àr det ju de som börjar och de fÄr skylla sej sjÀlva.
đKram!
LĂ€nk till fb:
https://www.facebook.com/share/p/23Sa6MREXnXHAFXT/?mibextid=WC7FNe