🌟PINGIS.

💛Hajjdi, vĂ€nner!

Innan vi flyttade till SmĂ„land, dĂ€r jag bor nu, sĂ„ bodde vi pĂ„ FjĂ€llet. Det var en tĂ€mligen sliten liten gĂ„rd i VĂ€stergötland, och det stiliga namnet betydde pĂ„ dialekt ”berg”. 

Det uttalades ”FjĂ€lla”, och överst pĂ„ ett berg lĂ„g det. 

DĂ€r var vi omgivna av ganska smĂ„ Ă„krar och Ă€ngar, och skog bakom dem Ă„t alla hĂ„ll. 

Det var en plats vi stortrivdes pÄ!

Men pĂ„ vintern ville förstĂ„s alla möss i sju kyrksocknar (det kĂ€ndes sĂ„!) komma hem till oss, sĂ„ det var helt nödvĂ€ndigt med katter. 

Och vi trivdes vĂ€ldigt bra med det lilla kattsamhĂ€lle som byggdes upp med tiden. 

DĂ€r var kungen, som hette Laban, jĂ€ttestor och en baddare pĂ„ att slĂ„ss. 

DĂ€r var systrarna Cia och Snötass(Tassen), och tvĂ„ av Tassens ungar; den kĂ€nsliga honan Punk och den kaxige hanen Askon, som lĂ€rdes upp av Laban till eftertrĂ€dare. 

Alla fem sov i vĂ„r sĂ€ng pĂ„ nĂ€tterna, de som var hemma vill sĂ€ga, och det blev vĂ€ldigt trĂ„ngt ibland. 

Vi hade nĂ€mligen dessutom tre stora hundar, som ocksĂ„ ville vara med i sovhögenđŸ€Łâ€Š

Som tur var, sĂ„ var Janne lĂ„ng och smal och jag var kort och bred, sĂ„ pusslet fungerade Ă€ndĂ„ rĂ€tt vĂ€l. 


..

En dag ringde en granne och frĂ„gade om vi ville ha en kattunge. Den var vit och tio veckor gammal, hundvan och ganska busig. 

Ja tack, sa vi. 

NĂ€r Janne hĂ€mtat henne sĂ„g jag att hennes ögon glittrade av odygd och olydighet. Och inte ens nĂ€r hon flyttats sĂ„ abrupt dit dĂ€r allt var okĂ€nt, kunde hon vara stilla nĂ„n lĂ€ngre stund. 

Hon sov kanske en kvart eller sĂ„ pĂ„ min mage, sen stĂ€rkte hon sej med lite modersmjölkerĂ€ttning (som jag brukar ge kattungar och valpar medan de trĂ€nar pĂ„ annan mat). 

Och sen satte hon igĂ„ng, med en energi som var lika stor som nyfikenheten. 

Som en liten vit boll susade hon omkring överallt, hoppade och skuttade, sĂ„ vi döpte henne omedelbart till Pingpong, sedermera Pingis. 


..

NĂ„vĂ€l, hon vĂ€xte till sej, lyckades slakta alla krukvĂ€xter vi hade, och dessutom mycket annat som ocksĂ„ kunde knuffas omkull eller dras ner. 

Hon retade upp korparna vid skogsbrynet sĂ„  mycket att jag dĂ„ och dĂ„ fick rĂ€dda henne ur nĂ„n buske dĂ€r hon tagit skydd. 

Och pĂ„ den vĂ€gen var det. 

De andra katterna hade tagit emot henne vĂ€nligt, men snart visste de inte vad de skulle ta sej till med henne. 

Pingis var nĂ€mligen mycket snabbare Ă€n de andra, och hon Ă€lskade att reta dem sĂ„ att de jagade henne. 

Askon t.ex. hade vĂ€ldigt stor mage, det hade han redan nĂ€r han föddes, och magen vĂ€xte nĂ€stan snabbare Ă€n resten av honom (han var inte sjuk, han var bara skapt sĂ„n). 

Pingis brukade gömma sej under en bokhylla eller nĂ„t, och nĂ€r Askon promenerade förbi tog hon sats mot vĂ€ggen och skallade honom i magen sĂ„ hĂ„rt att han föll omkull. 

Innan han hann reagera hoppade hon jÀmfota pÄ hans mage, och sen försvann hon snabbt som en syndare frÄn himmelriket!


..

Tassen var den av honorna som var högst i rang, och hon var mycket mĂ„n om den vĂ€rdigheten. 

DĂ„ och dĂ„ fick hon tag pĂ„ Pingis utomhus (inomhus rĂ„dde borgfred mellan alla djur), och ibland vann hon och ibland förlorade hon. 

Pingis tyckte alltid det var lika roligt att provocera, och för henne var slagsmĂ„len en spĂ€nnande lek. Om hon tyckte det blev för jobbigt sĂ„ sprang hon bara ivĂ€g, och Tassen kunde inte hĂ€nga med. 

För Pingis fanns det ingen hierarki och ingen prestige. Hon hade helt enkelt roligt. Och det var nog just det som retade Tassen mest. 

Samtidigt fanns det inget ont i denna vita odygdspĂ„se. Hon var godlynt, glad, och mycket tillgiven och kelig. 


..

Mellan henne och mej vĂ€xte det fram det starkaste band jag haft till nĂ„gon av alla mina katter, och hon var ocksĂ„ tveklöst den roligaste katt jag haft. 

Till min stora sorg var jag av olika skĂ€l tvungen att ge bort henne snart efter att vi flyttat. Vi körde henne till hennes nya hem i VĂ€sterbotten, dĂ€r hon togs om hand av mina mycket goda vĂ€nner pĂ„ en gĂ„rd pĂ„ landet. 

DĂ€r fick hon det vĂ€ldigt bra, men dog efter nĂ„gra Ă„r av (troligen) hjĂ€rnblödning. 

Min tro Ă€r, att hon helt enkelt levde sitt liv för intensivt


Men aldrig att jag glömmer min Ă€lskade Pingis


💛Kram!

LĂ€nk till fb:

https://www.facebook.com/share/p/XCaRQer4fRp4zghp/?mibextid=WC7FNe