đHajjdi, vĂ€nner!
HĂ€rom dagen sĂ„g jag en lista pĂ„ âallaâ förĂ€ndringar min generation varit med om.
DÀr hÀvdades det, att vi som föddes pÄ femtiotalet har varit med om fler förÀndringar Àn nÄgon annan generation i historien.
Och det kanske Àr sant, Ätminstone om man pratar om tÀtbefolkade omrÄden i vÀstvÀrlden.
Samma dag som jag lÀste den dÀr listan, sÄ lÀste jag ocksÄ en artikel om hur den kognitiva förmÄgan avtar med Äldern.
Och det kanske Àr sant, men jag Àr sÄ fruktansvÀrt trött pÄ alla dessa negativa vinklingar pÄ högre Älder.
Och det fick mej att tÀnka till.
âŠ..
Visst Àr det sÄ, att vi lever med prylar som inte ens de djÀrvaste science fiction-författarna hade kunnat fantisera om pÄ 50-talet.
Alla dessa prylar, men det intressanta med dem Àr framförallt vad deras funktioner berÀttar om vÄrt samhÀlle.
Uppslagsverk, telefonkataloger, brevskrivning och dagstidningar Àr ersatta av smarta telefoner.
Ved och olja Àr ersatt av bergvÀrme och solpaneler.
Biografer och böcker Àr ersatta av strömmade filmer och lÀsplattor.
KÄldolmar och Àrtsoppa Àr ersatt med sushi, tacos och pizza.
Vi kan sitta hemma och nÀthandla varor frÄn hela landet eller vÀrlden, betala rÀkningar, boka plats pÄ charterresor eller lÀra oss portugiska och kinesiska vid vÄrt eget köksbord.
Och allt detta, och mycket mer, har vi 50-talister lÀrt oss, inte alla och allt, men mÄnga och mycket.
Och vi har upplevt vad det gjort med oss mÀnniskor, och med vÄrt samhÀlle, pÄ gott och ont.
âŠ..
Och vi har sett företag expandera till globala jÀttar, dÀr aktiehandeln och vinstmaximeringen Àr viktigare Àn kvalitet, heder och lÄngsiktighet, och lÀrt oss att aldrig lita pÄ storföretag.
Politik har blivit en karriÀrvÀg och drivs inte lÀngre av ideologi, omsorg om medborgarna och stolthet över att vara förtroendevald.
Förtal, medvetna missuppfattningar och rena lögner har blivit vardagsmat och âdebatterâ förvandlats till en strid om vem som kan leverera de mest spetsiga eller aggressiva pĂ„hoppen.
Och pÄ den tiden, pÄ 50-talet, skulle aldrig nÄgon ha trott pÄ, att homosexuella par i framtiden skulle kunna gifta sej, att skolor skulle kunna drivas av aktiebolag, att mÀnniskor skulle kÀllsortera sitt avfall, eller att post, jÀrnvÀg och telefon skulle komma att skötas av konkurrerande privatföretag.
Massor av förĂ€ndringar, pĂ„ ont och gottâŠ
Inte heller skulle det varit möjligt att tro pÄ att hantverkare, sÄsom rörmokare, elektriker, taklÀggare och snickare skulle kunna komma att bli ganska vÀlbestÀlld medelklass, med högre förtjÀnst Àn lÀrare och prÀster.
Och ingen hade i sin vildaste fantasi kunnat förestÀlla sej att det nÀstan oÀndliga havet skulle kunna bli hotat av mÀnniskors föroreningar, av utfiskning eller av uppvÀrmning orsakad av mÀnniskor.
âŠ..
Och ÀndÄ har det hÀnt.
âŠ..
Allt detta, och mycket mer, har min generation upplevt.
Allt detta har vi lÀrt oss att hantera, eller inte hantera, pÄ olika sÀtt.
Isses, jag fÄr nÀstan svindel nÀr jag tÀnker pÄ alla förÀndringar jag varit med om!
Det Àr inte konstigt att det kan kÀnnas som att jag förlorar fotfÀstet, och jag har till och med ibland svÄrt att fatta att det som jag just lÀst om, ens Àr möjligt.
Vi har lÀrt oss att anvÀnda mÀngder av nya föremÄl och funktioner, som tillkommit i en snabb och aldrig sinande ström.
Vi har fÄtt vÄr vÀrld vidgad till att vara den globala arena den Àr idag, fylld av resmÄl, kulturer och naturupplevelser.
Allt detta Àr vÀsensskilt ifrÄn den trÄnga vÀrldsuppfattning jag en gÄng föddes in i.
âŠ..
DÄ, pÄ 50-talet, vaknade ocksÄ skrÀcken för det som kallades atomkriget. För första gÄngen fanns det risk för att galningar skulle utplÄna oss, allihop.
Den skrÀcken Àr kvar, och utökad med nya existensiella hot, sÄsom klimatkrisen och massutdöende inom flora och fauna.
SÄnt sover man inte gott av pÄ nÀtterna, sÄ vi bemöter dessa hot med förnekelse, engagemang och aktivism, strutsmentalitet eller depression.
Dessutom har vi alla levt oss igenom sjukdom, födslar, dödsfall, kÀrlek, hjÀrtesorger och oÀndligt mÄnga relationsproblem, antingen personligen eller indirekt.
Vi har alla arbetat, i yrken och/eller i hemmet, och mÄnga av oss har vÄrdat och fostrat vÄra vÀxande barn, eller sjuka och gamla.
âŠ..
Och allt detta som vi lÀrt oss att hantera mer eller mindre vÀl, och allt det vi sett under vÄra mÄnga decennier, allt vad vi har upplevt, alla de misstag vi gjort, individuellt eller som generation, allt detta har gett oss ERFARENHETER, massor av erfarenheter, och gjort oss klokare, mer eller mindre, Àn nÀr vi var unga.
Och sjÀlvklart gÀller det inte endast min egen generation, utan ocksÄ de som Àr före oss, och alla dem som succesivt kommer efter.
Och jag undrar, undrarâŠ
HUR kan allt detta betraktas som vÀrdelöst av samhÀllet?
Hur kan en sÄdan nationalskatt som vÄr samlade livserfarenhet reduceras till nÀra noll, och vi sjÀlva till ett, med ökande Älder, alltmer krÀvande samhÀllsproblem?
Jag tycker det Àr helt galet nÀr det Àr som nu, att mÄnga kÀmpar mot sitt Äldrande och vill vara ungdomligt snabba och öppna för allt nytt, i konkurrens med dem som Àr unga pÄ riktigt. Och nÀr man till slut inte orkar den pressen lÀngre sÄ reduceras man till ett problem.
Det sjÀlvklara borde ju vara samarbete!
Att komplettera varann. Vi behöver ju varann!
Alla vi.
Unga mÀnniskor, som ser allt det nya som naturligt och sjÀlvklart, som har mycket lÀtt att lÀra sej ny teknik och att ta till sej nya sÀtt att tÀnka och vara.
Ăldre mĂ€nniskor, som har svĂ„rare för just det, men som har rika erfarenheter av livet, samhĂ€llsförĂ€ndringar och ofta av yrkeskunskap.
Och alla de som Àr pÄ den glidande skalan dÀremellan.
Jag Àr övertygad om, att om vi alla pÄ ett sjÀlvklart sÀtt samarbetade i utformningen av vÄra samhÀllen, sÄ skulle vi alla vinna pÄ det.
Tillsammans kan vi skapa mycket gott!
đKram!
LĂ€nk till fb:
https://www.facebook.com/share/p/AEhRfQYs22e8LYs8/?mibextid=WC7FNe