đHajjdi, mina vĂ€nner!
Jag har alltid ett glas vatten stÄende pÄ sÀngbordet pÄ nÀtterna. DÄ kan jag bekvÀmt ta en klunk eller tvÄ om jag vaknar och Àr törstig.
Vatten Àr sÄ gott att dricka och sÄ skönt att tvÀtta sej i, eller doppa sej i under varma sommardagar.
Och det finns i sÄ mÄnga former.
Snö, dimma, regn, moln, is, porlande bĂ€ckar, mĂ€ktiga floder, trolska tjĂ€rnar och djupa havâŠ
âŠ..
Och vatten finns i allt som lever, i grÀs, skalbaggar, trÀd, mÀnniskor, fÄglar och mygg, och allt annat liv. Det Àr en förutsÀttning för allt som lever pÄ vÄr jord.
Och allt detta vatten Àr samma vatten.
Det Àr ett enda vatten som pÄ olika sÀtt vandrar genom allt levande och alla hav och moln, genom alla tider.
Mitt vattenglas innehÄller samma vatten som dinosaurerna drack.
Med blodet i mina Ädror flyter ocksÄ det vatten som de första amöborna simmade i.
MÀngden vatten pÄ jorden minskar aldrig, och ökar aldrig, det har varit samma mÀngd i fem miljarder Är.
Visst Àr det fantastiskt!
âŠ..
DÄ, för fem miljarder Är sen, bildades jorden, och vattnet fanns med, bundet i mineraler.
Jorden var het, och sakta lösgjordes vattenmolekyler ur mineralerna, och vandrade sakta, sakta mot ytan.
De spottades ut genom alla de vulkaner jorden var tÀckt av, och genom heta kÀllor som bildades hÀr och var.
DÀr blev de till Änga, vilken i form av moln tÀckte hela planeten.
SÄ smÄningom svalnade jorden, och vattnet föll som regn ner till jordytan och skapade sjöar och hav.
Det eviga kretsloppet började, med solen som motor:
Solen vÀrmer vattnet som avdunstar, blir till moln och ÄtervÀnder till jordytan som regn, hagel eller snö.
Genom bÀckar, Äar och floder Äterbördas det sedan till havet, och cirkeln Àr sluten till en stÀndigt pÄgÄende process.
PÄ vÀgen passerar mycket av vattnet genom djur och vÀxter, bromsas in av isbildning, tjÀrnar, myrar och sjöar.
Bromsas, men stannar aldrig upp.
âŠ..
ALLT vatten, i vÄra kroppar, liksom i allt levande pÄ jorden, och i hela den atmosfÀr som omger oss, allt detta vatten kommer att nÄ havet en gÄng, i morgon eller om tusen Är, för att Äter pÄbörja den cykel som ger vÀrlden liv.
VĂ€rldens vatten, i olika skepnad och med olika hastighet, stĂ€ndigt förĂ€nderligt och stĂ€ndigt i rörelse, alltid pĂ„ vandring mot havetâŠ
Det Àr sÄ mÀktigt att tÀnka pÄ.
âŠ..
Vattnet pÄ mitt sÀngbord Àr alltsÄ fem miljarder Är gammalt.
Tanken svindlar!
Det har varit med under istiderna, och det har format kuster och berg.
Det har trÀngt igenom marken och bildat gigantiska underjordiska vattensystem, med kanaler, sjöar, floder och bÀckar. Allt det som vi benÀmner grundvatten.
Det har trÀngt upp till ytan hÀr och var och bildat kallkÀllor, varma kÀllor och oaser.
Och allt detta vatten Àr i grunden ETT enda vatten! Det Àr sÄ stort att tÀnka, att jag har svÄrt att ta in det, jag hisnar.
Kan det finnas nÄgot dyrbarare pÄ vÄr jord Àn detta? Utan vatten skulle snart precis allt försvinna.
Mina vÀnner, vi mÄste vara rÀdda om vÄrt fantastiska vatten.
Vi fÄr inte förgifta det med kemikalier, förorena det med plast eller skada allt det liv, i vatten och pÄ land, som hjÀlper till att hÄlla det i rörelse och dÀrmed friskt och hÀlsosamt för allt levande liv.
đOch nu lyfter jag mitt vattenglas och sĂ€ger SKĂ L mina vĂ€nner!
LÀnk till texten pÄ fb:
https://www.facebook.com/share/QqCEeytiSR4A1ME7/?mibextid=WC7FNe