🌟LIFTARMINNEN, del 2.

💛Hajjdi, vĂ€nner!

Under mina liftarĂ„r, sĂ„ hĂ€nde ibland de mĂ€rkligaste saker. 

En gĂ„ng skulle jag frĂ„n Göteborg till BorlĂ€nge. Det var pĂ„ förmiddagen, och jag hade varit pĂ„ fest till gryningen, sovit nĂ„gra timmar och sedan gett mej ivĂ€g. 

NĂ„vĂ€l, utanför Göteborg fick jag lift med en österrikisk tradare, som skulle till Avesta. 

Och det var ju perfekt! De tvĂ„ killarna pratade bara tyska, och jag kunde kanske 10-20 ord pĂ„ det sprĂ„ket. 

Men man kan alltid kommunicera om viljan finns, tĂ€nkte jag, sĂ„ jag hoppade in. 


..

Nu var det sÄ, att eftersom jag hade varit uppe hela natten och sovit sÄ lite, sÄ blev jag sÄ himla trött av vÀrmen och motorbruset och bilens stilla gungningar.

Och jag tyckte killarna sĂ„g trevliga ut, sĂ„ jag tog risken: ”Natt. Party.” Samtidigt gjorde jag snarkljud och pekade pĂ„ britsen bakom sĂ€tena. 

De nickade medhĂ„ll, och jag pekade Ă„t vĂ€nster, gestikulerade en skylt och sa GYSINGE vĂ€ldigt tydligt, och visade att de skulle vrida ratten Ă„t vĂ€nster. GYSINGE, flera gĂ„nger, och de repeterade snĂ€llt GYSINGE. 

Sedan somnade jag. 


..

NĂ€r jag vaknade visade vĂ€gskyltarna ortsnamn som definitivt inte hörde hemma pĂ„ GysingevĂ€gen. FörskrĂ€ckt insĂ„g jag att vi mĂ„ste nĂ€rma oss Stockholm


”Karta”, sa jag. Och de förstod det ordet. 

De rĂ€ckte mej en flera Ă„r gammal liten fickalmanacka, dĂ€r halva Sverige var pĂ„ första uppslaget och andra halvan pĂ„ det bakersta. 

Jag hade aldrig varit i Stockholm, och hade inga begrepp alls om den staden. Men jag hade en diffus aning om att Essingeleden var nĂ„n slags huvudled genom stan. 

SĂ„ jag sa ”ESSINGELEDEN” vĂ€ldigt tydligt nĂ„gra gĂ„nger, sĂ„ vi skulle vara tre som spanade. 


..

Ooops! Plötsligt svĂ€ngde de av vid skylten Essingeöarna. 

Jaha. 

Vi hittade inte tillbaka till den avfarten, utan fick köra runt pĂ„ mĂ„fĂ„ och leta efter nĂ„n skylt mot Essingeleden, BorlĂ€nge eller vad som helst ut ur stan. 

Vid tvĂ„tiden pĂ„ natten och efter ett antal vĂ€ganvisningar av folk vi mött, sĂ„ stoppades  vi av en polisbil. 

De frĂ„gade vad vi gjorde dĂ€r, och jag svarade att vi letade efter vĂ€gen till Avesta. 

DĂ„ exploderade poliserna av skratt. 

Sedan körde de före oss och guidade oss till en lĂ€mplig vĂ€g, som faktiskt var skyltad Avesta. 

Det var pÄ VÀstra LÄnggatan i Gamla stan vi hade stoppats.


..

NĂ„, nĂ€r vi kommit ut pĂ„ landsbygden igen bestĂ€mde vi oss för att sova en stund. 

Killarna var gentlemĂ€n och lĂ€t mej ta slafen bakom sĂ€tena, medan de försökte göra det bekvĂ€mt för sej i stolarna. 

NĂ€r jag vaknade var vi redan pĂ„ vĂ€g igen. De skulle vara i Avesta klokan 11, och dĂ€r ville de bjuda mej pĂ„ lunch, som jag förstod det. 

Ja tack!

MÀrkligt nog kom vi fram i god tid, och de körde fram till grindvakten vid Avesta JÀrnverk. VA???

Killarna pekade och sa ”lunch”.

Grindvakten kom ut och pĂ„pekade att det var anmĂ€lt att TVÅ personer skulle vara i bilen, inte tre!

Tydligen var sÀkerheten hög hÀr!

Jag var hungrig och drog till med den första idén jag kom pÄ:

De hĂ€r chaufförerna talade bara tyska. 

SjĂ€lv var jag student pĂ„ Chalmers, och det hĂ€r var en ny experimentverksamhet. 

Chalmers och universitetet hyrde ut tolkar, sa jag, för att underlĂ€tta för utlĂ€ndska chaufförer. 

PĂ„ den tiden var alla tekniska lĂ€romedel pĂ„ tyska, vilket jag visste, sĂ„ det lĂ€t vĂ€l hyfsat troligt. Jag blev i allafall inslĂ€ppt. 


..

Vi blev inviftade till en hall, dĂ€r det stod en 6-7 arbetare och vĂ€ntade pĂ„ oss. 

Och en ingenjör, som tyckte det var en spÀnnande idé med tolk!

Vakten hade förmedlat informationen


Och eftersom han var ingenjör talade han naturligtvis utmĂ€rkt tyska. 

HJÄLP! tĂ€nkte jag. 

Det var en jĂ€ttestor garnfĂ€rgningsmaskin i tvĂ„ delar som skulle lastas. 

Men först skulle nĂ„t som kallades vaggor fĂ€stas vid bilen, och ingenjören gav mej de första meningarna att översĂ€tta. 

Jag var fast! 

Jag visste inte vad som skulle hĂ€nda om jag sa som det var, sĂ„ det vĂ„gade jag inte. 

SĂ„ jag började prata lĂ„tsastyska, med mĂ„nga gester, och liksom förtyskade de svenska orden. 

SjĂ€lvklart insĂ„g ingenjören pĂ„ tvĂ„ sekunder att jag var en bluff, men ocksĂ„ att jag var tvungen att hĂ„lla masken inför jobbarna. 

Och nu fick han den gladaste dagen nĂ„nsin pĂ„ jobbet, och lĂ€t mej â€Ă¶versĂ€tta” ALLT!


..

Det tog flera timmar. 

LĂ„ngtradarkillarna och jag slet som djur. 

Jag gestikulerade och anvĂ€nde mina fĂ„ tyska ord och massor av ord som jag ibland inte ens förstod pĂ„ svenska. Men ”förtyskade” blev de. 

Och killarna lĂ„tsades förstĂ„ allt jag sa. 

Lyckligtvis Ă€r det mĂ„nga just tekniska ord som liknar varann i sprĂ„ken, sĂ„ till slut var det klart. 

Chaufförerna, ingenjören och jag hade alla fyra hĂ„llit masken, och nu skulle vi bli bjudna pĂ„ mat. 


..

Det fanns en matsal för arbetarna och ett mer restaurangliknande rum. 

Det var ”mĂ€ssen”, dĂ€r de lite finare Ă„t, och dit gick vi nu. 

Och det var dÀr den hÀr förbaskade ingenjören krönte sitt livs roligaste arbetsdag med ett nytt pÄhitt:

Plötsligt reste han sej och klingade i glaset. 

DĂ€r satt kanske ett tjugotal personer och Ă„t, som förvĂ„nat tittade upp. 

Han berÀttade om detta spÀnnande initiativ frÄn Chalmers och Göteborgs universitets sida, och fick allihop att applÄdera mej!

Milda makter!


..

Tror ni att jag var lÀttad nÀr vi var utanför grindarna igen och jag Àntligen kunde lÀmna lÄngtradaren efter att ha skrattat ut tillsammans med killarna?

De vĂ€nde kosan hemĂ„t, hur det nu skulle gĂ„ för dem med en sĂ„dan karta, och sjĂ€lv började jag gĂ„ för att finna ett bra stĂ€lle att lifta vidare mot BorlĂ€nge. 

Men jag var i alla fall mÀtt och belÄten, och hade fÄtt Ànnu ett Àventyr att minnas med ett gott skratt


💛Ha det bra, mina vĂ€nner!

LĂ€nk till fb: https://www.facebook.com/share/p/zZGgBqYoPNGnT2zM/?mibextid=WC7FNe