🌟STJÄRNHIMLEN.

💙GokvĂ€ll, mina vĂ€nner!💙

Brukar ni titta pÄ stjÀrnhimlen ibland?

Jag Àlskar att göra det!

Jag fĂ„r svindel av att tĂ€nka pĂ„ mej sjĂ€lv som en liten mikrob, hĂ€ngandes under ett jĂ€ttestort klot av sten som rusar genom den stora tomheten! 

Ljuset frĂ„n brinnande gasklot, exploderande novor och lysande galaxer nĂ„r mej efter miljoner eller miljarder Ă„rs fĂ€rd genom denna omĂ€tliga tomhet, och jag ser dem som tindrande smĂ„ prickar ute i den blĂ„svarta rymden…

Vintergatan ligger som en mjölkig dimma i ett band tvĂ€rs över himlen, och den Ă€r VÅRT hem, vĂ„r egen hemma-galax i dessa vĂ€ldiga vidder av ingenting. 

Och hĂ€r, lĂ„ngt ute vid dess kant, bor vi…

HĂ€r finns vĂ„r alldeles egen stjĂ€rna, Solen, som Ă€r det centrum kring vilket vĂ„ra egna liv stĂ€ndigt kretsar, i en evig lĂ„ngdans mellan natt och dag…

Det Ă€r sĂ„ MÄKTIGT!

Och jag tĂ€nker pĂ„ att för inte alls lĂ€nge sedan, nĂ„gra hundra Ă„r sen bara, dĂ„ var varje natt pĂ„ jorden verkligen mörk, nattsvart…

Förutom de smĂ„ ljuspunkter av eld i öppna spisar, oljelampor eller lĂ€gereldar som mĂ€nniskorna tĂ€nde, sĂ„ lystes nĂ€tterna enbart upp av mĂ„nen och stjĂ€rnorna, och kanske av norrsken eller sydsken. 

Om det var molnigt (och snöfritt) var det svart som i en hopknuten sÀck!


..

Och Ă€nnu lĂ€ngre tillbaks, hur var det dĂ„? 

Hur upplevde de mÀnniskor som levde dÄ sina nÀtter och sin stjÀrnhimmel?

Jag tĂ€nker mej, att de sĂ„g stjĂ€rnorna som lysande vandrare över himlavalvet, liksom mĂ„nen och solen sjĂ€lv. 

Att de var gudar eller sjĂ€lar eller lysande andedjur som följde sina hemliga stigar natt efter natt, Ă„r efter Ă„r. 

Att de var rörliga vĂ€sen, över en oĂ€ndlig och orörlig vĂ€rld…

Och de var inte bara vackra och magiska, de hjÀlpte mÀnniskor att finna sin vÀg mot okÀnda mÄl, och framförallt, att hitta hem igen!

VÄra spanande mÀnniskoögon söker stÀndigt mönster och samband i det vi ser, och dÀrför band vi ocksÄ samman natthimlens stjÀrnor till mÀktiga bilder;

Karlavagnen pÄ sin eviga resa runt nordpolens stjÀrna,

den stĂ„tlige Orion med svĂ€rd och lĂ„ngbĂ„ge, 

den vackra, men av Poseidon sÄ hÄrt straffade Cassiopeia..

SĂ€kerligen har mĂ„nga tusen fantastiska vĂ€sen synts vandra genom natten av mĂ€nniskor som levt i all vĂ€rldens land, under hela mĂ€nniskans tid pĂ„ jorden…


..

Och för den som lĂ€rde sej deras stigar över himlavalvet, sĂ„ var dessa lysande vĂ€sen ocksĂ„ pĂ„litliga vĂ€gvisare. 

PĂ„ stora vatten kanske man hittade hem om hösten nĂ€r man följde Orions vandring mot vĂ€ster, tills Venus, strax innan gryningen, visade sitt strĂ„lande ansikte. Och dĂ„ skulle man kanske ta kurs mot det berg som siktades strax ovanför horisonten, vid hennes fötter…

Eller nĂ€r villrĂ„digheten var stor, dĂ„ kunde man frĂ„ga himlens magiska församling om rĂ„d, genom astrologernas förmedling…

Och nĂ€r hjĂ€rtesorgen hotade att sprĂ€nga bröstet, dĂ„ kunde man sĂ€nda sin vĂ„nda till dem som orkade bĂ€ra den genom en förtvivlad sĂ„ng under stjĂ€rnhimlen…


..

StjĂ€rnorna, i all sin prakt, var upphov till mĂ„nga av mĂ€nniskans kunskaper och fĂ€rdigheter. 

Matematiken utvecklades nĂ€r stjĂ€rnornas hemliga vĂ€gar skulle kartlĂ€ggas av astrologerna. 

Kartritning och navigering blev möjlig nĂ€r stjĂ€rnorna kunde visa riktning över stora ytor. 

Filosofiska funderingar och sagoberĂ€ttande, bilder och sĂ„nger har alltid hĂ€mtat material och inspiration ur förestĂ€llningen om stjĂ€rnhimlens alla vĂ€sen, och ur dess outsĂ€gliga skönhet. 


..

Kvinnor och mĂ€n har under mĂ„nga tiotusentals Ă„r legat pĂ„ marken med blĂ€nket frĂ„n stjĂ€rnorna speglat i ögonen, tills dessa slutits för nattens sömn. 

Och sĂ„ har ocksĂ„ jag gjort, mĂ„nga gĂ„nger…

Att ligga i en sovsÀck under bar himmel, och se pÄ de avlÀgsna solarnas och galaxernas glittrande sken, med skogens nattluft i nÀsborrarna och pÀrlugglans mjuka lÀte som vaggsÄng, det Àr att gÄ till vila innesluten i Livets stora magi!

Eller att bara stÄ i trÀdgÄrden, i slagskugga frÄn hus eller trÀd, och titta upp mot de brinnande stjÀrnornas skönhet, och kÀnna urtidens gener levande och starka i sin egen kropp;

Det Àr livskvalitet!

Och nÀr Orion reser sej frÄn horisonten i höstens mörka kvÀllar, dÄ blir jag kÀr!

💙Mina vĂ€nner, GOD NATT!💙

LÀnk till texten pÄ fb:

https://www.facebook.com/share/p/4M2NKrVWdrFxFiDL/?mibextid=WC7FNe