đHajjdi, vĂ€nner!
TÀnk dej att du Àr pÄ en festplats nÄnstans. Du stöter ihop med en trevlig person och ni börjar prata med varann, kanske lite smÄflirtigt.
Plötsligt fÄr du en hÄrd smÀll pÄ axeln, och nÀr du vÀnder dej om stÄr det en aggressiv man dÀr och vill slÄss. Du har rÄkat prata med hans partner, och nu ska du fÄ stryk.
Det Àr vÀldigt förstÄeligt om du blir rÀdd i en sÄn situation.
Och det finns tre olika saker att bli rÀdd för.
âŠ..
Det första Àr helt enkelt rÀdslan att Äka pÄ stryk. Att fÄ ont. Att bli skadad.
Det andra Àr rÀdslan för smÀlek, att förödmjukas offentligt. Om du vill undkomma Àr du feg, om du stannar kvar kommer du att förlora, för du Àr inte van att slÄss.
Den tredje rÀdslan Àr den andres ögon, fyllda av illvilja. NÄgon vill dej riktigt illa, du ser hat och raseri. Och det kan vara mycket skrÀmmande.
Den andra rÀdslan, den för smÀlek, kanske inte verkar viktig nÀr man tÀnker pÄ den. Den kan ignoreras.
Men nÀr man Àr INNE I en situation som den hÀr, sÄ kan det vara den starkaste rÀdslan av alla.
SÄ vad ska du göra?
Du riskerar att förlora, och framför allt att bekrÀfta den starkes rÀtt, hur du Àn gör.
âŠ..
Jag vill berÀtta lite hur jag tÀnker om dessa rÀdslor.
âŠ..
I vÄrt land Àr det kriminellt att anvÀnda vÄld mot framför allt barn, men ocksÄ mot andra vuxna.
Det tycker jag Àr fantastiskt bra.
Visserligen innebÀr det inte att lagarna alltid följs, det vet framförallt mÄnga kvinnor mycket om, men barnen Àr i allafall hyfsat skyddade, genom sÄdant som exempelvis anmÀlningsplikten inom vÄrd och skola.
VuxenvÀrlden arbetar intensivt med att lÀra barn att vÄld Àr dÄligt.
I klassrummen, pÄ skolgÄrdar, i böcker och barnfilmer finns budskapet, sÄ lÄngt vi vuxna har möjlighet att kontrollera det.
Och det Àr vÀl bÄde fint och bra?
Javisst, det Ă€r utmĂ€rkt, menâŠ
VÄld finns ju dessvÀrre överallt omkring oss, bÄde bland barn och vuxna, bÄde i nÀromrÄdet och i stora vÀrlden.
SÄ vad hÀnder nÀr dessa anti-vÄldsuppfostrade barn möter vÄld?
Det Àr hÀr de hÀr tre rÀdslorna kommer in.
âŠ..
Flickor har traditionellt fĂ„tt lĂ€ra sej att vara âsnĂ€llaâ och att aldrig anvĂ€nda vĂ„ld, inte ens i sjĂ€lvförsvar. Det enda vĂ„ld som var acceptabelt för en kvinna traditionellt, var att âsmiska barnen nĂ€r det behövsâ.
MĂ„nga kvinnor som blir överfallna âfryserâ av skrĂ€cken, blir oförmögna att försvara sej eller skrika pĂ„ hjĂ€lp, och jag tror att det, Ă„tminstone ibland, har att göra med oerfarenhet av att möta vĂ„ld.
Jag kan tÀnka mej att ocksÄ mÄnga mÀn reagerar sÄ, nÀr de möter vÄld.
Tills för nÄgra decennier sedan ansÄgs det naturligt att pojkar slogs, tog fysiska risker och var allmÀnt halvvilda och busiga.
Men nu vÀxer det upp mÄnga mÀn som, liksom mÄnga flickor förr, Àr utan erfarenhet av vÄld.
MÄnga barn skyddas idag ocksÄ mot fysisk smÀrta, krÀnkningar och hotfullhet.
SÄdana saker Àr de sÄ ovana vid, att risken för att bli utsatt för det i sej skapar rÀdsla.
âŠ..
Jag tycker att det Àr jÀttebra och en stor framgÄng för samhÀllet att allt fler mÀnniskor nu vÀxer upp utan direktkontakt med vÄld.
I synnerhet mobbning liksom vÄld i hemmet mÄste vi göra allt vi kan för att skydda barnen ifrÄn.
âŠ..
Problemet Àr, att detta goda ocksÄ lÀmnar fÀltet fritt för dem som faktiskt anvÀnder vÄld och hot, smÀrta och krÀnkningar, som ett maktmedel mot andra mÀnniskor.
Dessa översittare kan dÄ ganska enkelt styra andra mÀnniskor, oavsett om vi pratar om barn eller vuxna, genom att skapa rÀdsla.
BÄda de tvÄ första rÀdslorna, de som gÀllde smÀrta och stolthet, kan man bemöta genom att lÀra sej kampsport, boxning eller nÄn annan form av fysiskt sjÀlvförsvar.
Det ger framför allt sjÀlvtillit, vilket Àr bra att ha i sÄdana lÀgen.
DÄ Àr det svÄrare för rÀdslan att fÄ grepp.
Men den tredje rÀdslan, den att se illvilja, raseri eller, i allra vÀrsta fall, kall kÀnslolöshet i nÄgons ögon, det inger en rÀdsla som Àr mycket svÄr att hantera.
Man isas i sjÀlen av den, och tappar lÀtt förmÄgan till försvar.
Att se en annan mÀnniska som en verklig och farlig fiende, det kan vara förlamande!
Ăven om man Ă€r jĂ€tteduktig pĂ„ sjĂ€lvförsvar.
SÄ den som vÀxt upp i fredlighet och som Àr vÀltrÀnad pÄ att lösa konflikter, löper stor risk att ÀndÄ stÄ motstÄndslös mot rÄ brutalitet.
I synnerhet om hen dessutom inte lÀrt sej nÄgon effektiv kampsport.
âŠ..
FrÄgan Àr alltsÄ, hur vÄra barn ska kunna skyddas mot vÄld utan att samtidigt stÀllas handfallna inför rÄa översittare, eller för den delen vÄldsamma extremister, terrorister och andra farliga mÀnniskor?
Hur ska barn lĂ€ra sej att förstĂ„ skillnaden pĂ„ det som âbara gör ontâ och det som Ă€r farligt? Att inte vara rĂ€dd för smĂ€rta i sej?
Hur ska de lÀra sej att bemöta hot och krÀnkningar utifrÄn olika situationer?
Hur blir man immun mot illvilja?
Ăr det verkligen sĂ„, att för varje barn som lĂ€r sej att vĂ„ld Ă€r hemskt och som skyddas mot olyckor som kan ge smĂ€rta, sĂ„ ger man ocksĂ„ mer plats till dem som styr med rĂ€dsla?
Om det Àr sÄ, hur ska man dÄ lösa den ekvationen?
För det Àr ju bara önsketÀnkande, eller möjligen en utopi, att ALLA barn skulle vÀxa upp med anti-vÄldsideal, eller att en stabil och bra vuxenvÀrld alltid skulle finnas redo att ingripa mot vÄld och hot, mot bÄde vuxna och barn.
âŠ..
SÄ, hur skulle vi kunna förbereda oss pÄ att stÄ emot dem som sprider skrÀck?
Vad skulle du behöva göra och kÀnna för att klara av den situation jag beskrev i början, pÄ ett bra sÀtt?
Kanske att lösningen ligger i att pÄ nÄgot sÀtt lÀra vÄra barn att hjÀlpa varann och ge varann ett stöd att lita pÄ, och visa att det hör ihop med att vÄld Àr fel?
Och att ge dem nÄgot slags verktyg att kunna praktisera detta pÄ ett fungerande sÀtt?
Jag vet inte, och har inga svar, men frÄgorna Àr stora och svÄra. Och viktiga.
De behöver pratas om.
đMĂ„ gott, mina vĂ€nner!
LÀnk till texten pÄ fb:
https://www.facebook.com/share/p/vEYva51os5PQs6jz/?mibextid=WC7FNe