🌟LIFTARMINNEN 3.

💛Hajjdi, mina vĂ€nner!

En gĂ„ng nĂ€r jag var ung och bodde i LuleĂ„, sĂ„ kom jag pĂ„ att jag skulle lifta ner till UmeĂ„ över helgen och hĂ€lsa pĂ„ folk jag kĂ€nde. 

Men jag fick en bra lift, och bestĂ€mde mej för att göra ett nedslag i Uppsala i stĂ€llet. 

Innan jag kom dit fick jag emellertid en lift med en tradare som skulle gena över Gysinge och köra till Varberg. 

SÄ kul! tÀnkte jag, dÄ gör jag ett överraskningsbesök hos mina förÀldrar i Kungsbacka!

Och dit kom jag nĂ€sta dag, med min plastkasse som innehöll en omgĂ„ng underklĂ€der, tandborsten och en bok. 

Jag stannade en eller ett par nĂ€tter, jag minns inte riktigt, och sen skulle jag hem. 

Jag hade bara 30:- pĂ„ fickan, men sĂ„nt brukade aldrig vara nĂ„t bekymmer, sĂ„ pĂ„ morgonen gick jag ut pĂ„ vĂ€gen mot Göteborg, och lyfte tummen. 


..

NĂ€r mörkret föll hade jag bara kommit till strax söder om Örnsköldsvik. 

Och jag hade insett mina tre stora misstag:

För det första, sĂ„ hade jag missat att det var pĂ„skafton. 

Det innebar att det inte gick nĂ„gra lĂ„ngtradare, och att det var betydligt farligare för en ensam tjej att stĂ„ och lifta, som nu, i en mörk skog. 

För det andra hade jag ju rĂ€knat med att för lĂ€nge sen sitta i en bekvĂ€m och varm tradarhytt. 

Nu stod jag genomfrusen i midjekort mollskinnsjacka, en tunn topp och jeans, klĂ€dd för en rolig kvĂ€ll INOMHUS, i UmeÄ 

Och för det tredje var jag sĂ„ van vid att fĂ€rdas i lĂ„ngtradare nĂ€r det var mörkt, att jag inte hade nĂ„n ficklampa med mej. 

En sĂ„dan behövs nĂ€r man liftar i mörker för att lysa pĂ„ sej sjĂ€lv, sĂ„ man syns. 


..

Jag började alltsĂ„ gĂ„ vĂ€gen fram, och försökte hoppa och skutta en del för att inte förvandlas till en isstod. 

DĂ„ kom det en man pĂ„ en gaffeltruck. 

Han körde sĂ„ sakta att han sĂ„g mej och min bedjande tumme, och jag fick plats att halvsitta pĂ„ nĂ„gra av truckens jĂ€rndelar, inne i den öppna hytten.  

KALLT, KALLT, men det gick sakta framĂ„t i allafall. 

Den hĂ€r mannen skulle in i Örnsköldsvik, och det gav mej hopp. 

Jag skulle vĂ€l kunna hitta NÅN som kunde bjuda pĂ„ en soffa över natten, tĂ€nkte jag. 

Men icke! Staden verkade död som en surströmming. Ingen var ute, eftersom det blĂ„ste sĂ„ snĂ„lkallt. 

Och ingen pub hittade jag heller. 


..

Men sĂ„ fick jag syn pĂ„ en polisstation. RÄDDAD! trodde jag och gick dit. 

DĂ€rinne var det tvĂ„ poliser, och jag frĂ„gade om jag fick sova i arresten, för att slippa frysa ihjĂ€l. 

Det fick jag inte. 

DĂ„ föreslog jag att de skulle arrestera mej för lösdriveri, men det vĂ€grade de ocksĂ„. 

SĂ„ jag berĂ€ttade att jag hade 30:-, alldeles för lite för ett hotellrum. 

Men det jag KUNDE göra var att hitta nĂ„n som ville sĂ€lja lite sprit till mej. 

— ”Om jag sĂ€tter mej hĂ€r ute pĂ„ trappan och dricker upp det, sĂ„ blir jag jĂ€ttefull. DĂ„ tar ni vĂ€l in mej för fylleri?”

Ja, det skulle de göra. 

— ”Kan jag inte fĂ„ lĂ€gga de pengarna i eran kaffekassa istĂ€llet, sĂ„ tar ni in mej för fylleri och alla blir nöjda, och jag slipper bli full?” argumenterade jag vidare. 

Nej, det fick jag inte. 

Och dĂ€r försvann hoppet, sĂ„ jag gick ut i kylan igen. 


..

Vid en nattöppen mack stod en man och tankade bilen. Han skulle bara till strax norr om stan, dĂ€r han skulle vika av, men jag Ă„kte med. 

Och hamnade pĂ„ en kolsvart plats i skogen. 

DĂ€r fanns inget annat Ă€n granar, och definitivt ingen trafik, som Ă€ndĂ„ inte skulle ha sett mej i mörkret. 

SĂ„ jag började gĂ„ igen. 

Nu frös jag sĂ„ intensivt att jag insĂ„g att det började bli allvar. 


..

DĂ„ sĂ„g jag konturen av en nedslĂ€ckt villa mot den svarta natthimlen. Jag gick dit och ringde pĂ„ dörren. 

Ett medelĂ„lders par öppnade och kikade först lite Ă€ngsligt pĂ„ mej. Men sen öppnade de dörren helt, bad mej stiga in och frĂ„gade vad jag ville. 

Vid det laget frös jag sĂ„ att jag hackade tĂ€nder, och berĂ€ttade att jag fastnat nĂ€r jag liftade, och undrade om jag kunde fĂ„ sova pĂ„ deras dörrmatta eller var som helst, bara sĂ„ jag slapp frysa ihjĂ€l. 

Det visade sej att de hyrde ut stugor pĂ„ sommaren, och nu gav de mej varmt te medan de snabbvĂ€rmde en stuga pĂ„ nĂ„t sĂ€tt. 

Sen tog de med bĂ„de mej och en massa varma sĂ€ngklĂ€der till stugan. 

NÀsta morgon skulle de ivÀg tidigt, men jag kunde sova ut i lugn och ro, bara jag smÀllde igen lÄset nÀr jag gav mej av nÀsta dag, sa de


Och tÀnk, den pÄskdagen vÀrmdes av en strÄlande sol, och det blev en lÀtt vÀg hem till LuleÄ!


..

TyvĂ€rr tĂ€nkte jag inte pĂ„ att ta reda pĂ„ vare sej deras eller stĂ€llets namn, sĂ„ jag kunde aldrig tacka dem efterĂ„t, men jag tror faktiskt att dessa vĂ€nliga mĂ€nniskor rĂ€ddade mitt liv den natten. 

Men de dÀr poliserna, de var verkligen inte sÀrskilt gÀstvÀnliga av sej


💛Kram!

LÀnk till texten pÄ fb:

https://www.facebook.com/share/p/17smxfteMQ/?mibextid=WC7FNe