🌟OM KULTURPARADIGM.

💛Hajjdi, vĂ€nner!

Alla vi mĂ€nniskor föds in i ett sammanhang, och oftast Ă€r det inom samma som vi ocksĂ„ vĂ€xer upp i. 

Och sammanhangen kan skilja sej mycket Ă„t mellan olika lĂ€nder och kultursfĂ€rer. 

PĂ„ sistone har jag fĂ„tt anledning att fundera pĂ„ vad det innebĂ€r, och jag vill berĂ€tta hur jag ser pĂ„ det. 


..

Överallt dĂ€r det finns mĂ€nniskor pĂ„ jorden, sĂ„ finns det ocksĂ„ kultur. 

Kulturen handlar om vĂ€ldigt mycket, till exempel sĂ€tt att klĂ€ sej, sĂ„nger, vad man Ă€ter, hantverkstekniker etcetera. 

Men ocksĂ„ om tankemönster. 

Hur man ser pĂ„ livet och pĂ„ döden, relationen mellan barn, vuxna och Ă€ldre, förhĂ„llningssĂ€tt gentemot djur och natur med mera. 

Allt detta, och mycket mer, utgör ett slags ramverk för hur man tĂ€nker och lever, vad man bedömer som rĂ€tt och orĂ€tt, sant och falskt, möjligt och omöjligt. 

Alla vĂ€xer upp inom ett sĂ„dant ramverk, ett kulturparadigm, dĂ€r den egna kulturen Ă€r sĂ„ sjĂ€lvklar att man inte ens Ă€r medveten om att den finns. 

Inom kulturparadigmet finns det massor av olika varianter av mikrokulturer, sĂ„som familjetraditioner, sociala mönster, lokala erfarenheter och dess slutsatser. 

Men alla dessa Ă€r mer eller mindre begrĂ€nsade av ramverket, kulturparadigmet. 


..

Det egna paradigmet, bĂ„de det stora och det lilla, upplevs alltsĂ„ som sjĂ€lvklart, och man Ă€r omedveten om det. 

Det vill sĂ€ga tills man möter ett annat paradigm Ă€n det egna. 

Det lilla paradigmet blir varje barn varse, mer eller mindre, i mötet med andra barn frĂ„n andra familjer. 

Men det stora, kulturparadigmet, krÀver att man pÄ ett eller annat sÀtt kommer i kontakt med ett annat kulturparadigm.


..

Ta till exempel det unkna kulturparadigmet att ”vita” alltid Ă€r mer vĂ€rda Ă€n ”fĂ€rgade”, i alla avseenden. 

Man kan mĂ€rka paradigmet pĂ„ en sĂ„n sak som strukturell rasism. 

Den Ă€r ofta uppbyggd som en en bur, med ganska tunna stĂ„ltrĂ„dar. Den gĂ„r inte att ta sej ur, men varje trĂ„d Ă€r sĂ„ smal att den inte uppfattas som ett hinder av dem som Ă€r utanför buren. 

Det Ă€r bara de som Ă€r inne i den som upptĂ€cker att de lever i en bur. 

DĂ„ Ă€r det lĂ€tt för dem som stĂ„r utanför buren att utgĂ„ ifrĂ„n att den som inte kan flyga, och som inte lyckas, har personliga brister. Att de till exempel Ă€r lata, korkade eller gnĂ€lliga. 


..

Jag Ă€r en vit person, sprungen ur mĂ„nga generationer vita svenskar. 

Jag har aldrig bott i nĂ„got annat land, och vĂ€xte upp i en smĂ„stad dĂ€r det inte fanns nĂ„gon mörkhyad person pĂ„ den tiden. 

Romer och resandefolk fick jag aldrig kontakt med, de kördes bort frĂ„n staden, men det visste jag inte. 

TV:n, med alla sina bilder av andra delar av vĂ„r jord, kom inte in i vĂ„ra liv förrĂ€n jag var runt tio Ă„r, och min vĂ€rldsbild var vĂ€ldigt trĂ„ng. 

Alla var som vi, och var de inte det sĂ„ var de konstiga, eller rent av sĂ€mre. 

Min smĂ„skollĂ€rarinna förklarade för oss barn, att i Afrika var mĂ€nniskorna inte lika bra pĂ„ att förstĂ„ svĂ„ra saker. DĂ€rför var vi vita tvungna att göra det Ă„t dem, till exempel att sköta ett land, köra grĂ€vmaskin eller att ha bra skolor för barnen. 

Sen kunde de hĂ€rma oss, och till och med klara sej sjĂ€lva, med vĂ„rt stöd


Och det var ju snĂ€llt av oss, som hjĂ€lpte dem sĂ„ mycket. 


..

NĂ€r jag som tonĂ„ring fick uppleva hur vĂ€rlden öppnade sej pĂ„ alla plan, sĂ„ var jag mycket nyfiken, men vĂ€rderade naturligtvis allt jag fick möta av andra kulturer utifrĂ„n mitt eget paradigm. 

VĂ„rt samhĂ€lle, vĂ„ra traditioner, till och med vĂ„ra pinaler, var sjĂ€lvklart de bĂ€sta, klokaste och liksom de enda rĂ€tta. 

Jag var helt omedveten om att jag sjĂ€lv var med att upprĂ€ttahĂ„lla den rasism som jag inte trodde fanns, och jag skulle blivit tvĂ€rarg om nĂ„n kallat mej rasist. 


..

NĂ€r jag började umgĂ„s med mĂ€nniskor frĂ„n andra kulturer, som berĂ€ttade om sina möten med öppen och dold rasism i Sverige, sĂ„ hade jag mycket svĂ„rt att ta till mej det. 

Det blev en lĂ„ng resa för mej att begripa det hĂ€r, och det tog mĂ„nga Ă„r för mej att till sist, till och med, kunna se mina egna privilegier som vit. 

Och det var bittert att upptĂ€cka rent rasistiska förestĂ€llningar hos mej sjĂ€lv, som exempelvis att ta för givet att brittisk forskning har högre kvalitet Ă€n nigeriansk. 


..

Och ungefĂ€r sĂ„ hĂ€r tror jag att kulturparadigm alltid fungerar. 

Man har mycket svĂ„rt att se, och Ă€nnu svĂ„rare att acceptera, andra perspektiv Ă€n de man sjĂ€lv prĂ€glats av under uppvĂ€xten. 

Eller att till och med tycka att delar av dem Ă€r bĂ€ttre Ă€n de egna.  

Men man har desto lĂ€ttare att döma ut det som bryter mot ens eget paradigm, eller att kĂ€nna sej hotad av det, eftersom det Ă€r sĂ„ frĂ€mmande. 


..

De olika kulturparadigmen, och de kĂ€nslor som uppstĂ„r nĂ€r de krockar, tror jag Ă€r en av mĂ„nga, men viktig, orsak till mĂ„nga stora och smĂ„ konflikter i vĂ„r vĂ€rld. 

PĂ„ lĂ„ng sikt tror jag, att konflikterna rinner bort med tiden. 

Om tio kulturer möts, sĂ„ kommer det efter tio generationer att vara en ny och egen kultur, med sammansmĂ€lta delar och influenser frĂ„n de tio ursprungliga. 

SĂ„ har det nog alltid gĂ„tt till hĂ€r i vĂ€rlden. 


..

Men man mĂ„ste inte vĂ€nta sĂ„ lĂ€nge. 

Genom att öppna oss gentemot varandra, i förvissning om att de flesta mĂ€nniskor Ă€r hyggliga sjĂ€lar, sĂ„ gör vi vĂ„ra möten lĂ€ttare. 

Genom att intresserat umgĂ„s över kulturgrĂ€nserna, lĂ€sa litteraturen, lyssna pĂ„ musiken och sĂ„ vidare, kommer vi att vidga vĂ„ra egna perspektiv och riva ner kulturparadigmets murar, en sten i taget. 

Och visst tycker jag att alla ska vara stolta över sitt kulturarv. 

Men genom att inte vara sĂ„ kvicka att vĂ€rdera i ”sĂ€mre” och ”bĂ€ttre”, sĂ„ kan vi istĂ€llet utvidga vĂ„ra paradigm, och ta till oss av de bĂ€sta och klokaste sidorna i varandras tankemönster. 

DĂ„ berikar vi inte bara oss sjĂ€lva och varandra, utan Ă€r ocksĂ„ en del av strĂ€vandet efter en bĂ€ttre vĂ€rld, för alla. 

Det Ă€r sĂ„ jag ser pĂ„ saken. 

💛Mina vĂ€nner, ha det gott!

LÀnk till texten pÄ fb:

https://www.facebook.com/share/p/18NiVWmmGh/?mibextid=WC7FNe