đHajjdi, vĂ€nner!
En gÄng nÀr jag var tonÄring sÄ var en killkompis och jag ute och drev sent pÄ natten, i Göteborg.
PÄ den tiden var det ganska lugnt pÄ nÀtterna, Àven i en stor stad.
Om jag minns rÀtt skulle allt vara stÀngt och tyst kl.23 pÄ vardagskvÀllar.
NĂ€stan alltâŠ
Det fanns ett nattöppet café som hette Auto, och dÀr brukade det sitta en samling mÀnniskor och sakta suga pÄ en kaffe.
Det kunde vara nĂ„gra hemlösa, nĂ„n som grĂ€lat med sin partner, nĂ„gra som hade Ă„ngest och kanske nĂ„n liftare som fastnat i stan för nattenâŠ
Ljuset dÀrinne var kallt, borden hade ljusbruna, halkiga skivor, dÀr kafferingar och dÄligt avtorkat fett syntes tydligt.
Stolarna var obekvĂ€ma och golvet sĂ„g ut att vara lindrigt rentâŠ
Hela stÀllet utstrÄlade ödslighet.
âŠ..
Dit gick vi, min kompis och jag, för att vÀrma oss lite i den kyliga sommarnatten, och för att dricka varsin Zingo och ta oss en cigg.
Hur det nu gick till, sÄ kom vi i samsprÄk med en ganska ung finlandssvensk man som kallade sej Reek.
Det lugna smÄsnacket övergick snart i nÄgot helt annat.
Reek var desperat och höll pÄ att bryta samman. Och han berÀttade mer och mer, allt eftersom fördÀmningarna brast.
âŠ..
Han hade dumt nog nappat pÄ ett erbjudande en bekant hade gett honom för nÄgra Är sedan:
Att mot en stor peng köra upp ett parti av drogen preludin frÄn Andorra till Finland.
Preludin sÄldes som bantningsmedel, men klassades som narkotika i bland annat Sverige och förbjöds pÄ sextiotalet.
Men i mÄnga lÀnder sÄldes det pÄ apoteken, till exempel i Spanien.
âŠ..
NÄvÀl, Reek hade nappat. Det verkade enkelt och ganska riskfritt, och pengarna behövdes. Han och hans fru hade fÄtt sitt första barn, en pojke, och det fanns mÄnga hÄl att fylla i ekonomin.
En enda gÄng kunde vÀl inte vara sÄ farligt, tÀnkte han.
Men, sÄ blev det naturligtvis inte.
âŠ..
Drogmaffian hade nu ett grepp om honom, och de skrÀmde honom till att fortsÀtta, och utveckla kurirverksamheten.
Till exempel med tyngre grejer.
De dÀr mÀnniskorna var sÄ otÀcka, att han hade övervÀgt att anmÀla sej till polisen, ta sitt straff och sedan vara fri. Det verkade vara enda sÀttet att avsluta alltihop för hans egen del.
Men narkotikamaffian anade att Reek var pÄ vÀg att bryta sej loss, och det kunde de naturligtvis inte tillÄta. Han visste vid det laget för mycket om de distributionskedjor de byggt upp.
SÄ de skulle döda hans nu fyraÄrige son, lovade de, om de fann minsta tecken pÄ att han höll pÄ att svikta. Reek var livrÀdd för dem.
âŠ..
NÀr han berÀttat sÄ lÄngt var han tvungen att gÄ. Han hade ett möte med nÄgon i Tyskland, och fick inte missa fÀrjan.
Men han ville visa oss nÄgot först, om vi bara följde med till bilen.
Kanske misstÀnkte han, att vi inte trodde pÄ hans dramatiska historia. Det gjorde vi, för det var sÄ tydligt att han bara nÀtt och jÀmt lyckades hÄlla ihop sej frÄn ett fullstÀndigt hopbryt.
SĂ„ han visade oss.
Det gick att liksom bÀnda upp en liten del av ett av dÀcken, och komma Ät en ficka innanför.
DÀrifrÄn tog han fram en samling av 6-7 pass, alla med foton av honom sjÀlv, men utstÀllda pÄ olika namn och med olika europeiska nationaliteter.
âŠ..
Vi tyckte oerhört synd om honom nÀr han sedan körde ivÀg, pÄ sin vÀg mot Tyskland.
Det var osannolikt att han skulle kunna dölja sin Ängest för den eller dem han skulle trÀffa dÀr, och de skulle förmodligen klÀmma ur honom ifall han berÀttat för nÄgon innan de gjorde slut pÄ honom.
Han var en alltför stor riskfaktor att behÄlla.
Min kompis och jag insĂ„g att det bĂ€sta han kunde göra var att âomkomma i en bilolyckaâ, alltsĂ„ att köra ihjĂ€l sej mot en bergvĂ€gg eller nĂ„t, pĂ„ vĂ€gen dit.
De dÀr knarktyperna var alldeles för beslutsamma för att han och hans lilla familj skulle kunna fÄ ett bra skydd, om han gick till polisen.
Döden var den enda utvÀgen och vi hoppades att han skulle förstÄ det pÄ vÀgen ner.
âŠ..
Vi var ordentligt uppskakade, min kompis och jag, av denna insikt om hur den rÄa och skoningslösa kriminella vÀrlden sÄg ut.
Den var liksom MYCKET fjĂ€rran frĂ„n vĂ„r glada och sorglösa vĂ€rld, âLove, peace and understandingâ.
Och, Ă„tminstone för mej, tog det flera Ă„r till, innan jag insĂ„g hur dessa bĂ„da vĂ€rldar hĂ€ngde sammanâŠ
đMina vĂ€nner, ta hand om er och era nĂ€ra och kĂ€ra!