💛Hajjdi, vänner!

Har ni någon gång funderat över vilken oerhörd skatt våra sinnen är?

Den gången människan, för mycket länge sedan, strövade över savannerna, bosatte sej i grottor vid kusten eller vandrade i urskogarnas djup, då var vi helt beroende av våra skarpa sinnen för att överleva. 

Vi var ostörda av vår tids alla distraktioner, vi läste av dofter, färger, ljud och rörelser både medvetet och omedvetet. 

Med känsel och smaksinne utforskade vi vår omgivning, och lärde oss att använda den för att tillfredsställa våra olika behov. 

Varje stund, varje dag använde vi alla våra sinnen, och dessa sinnesförnimmelser laddades med allt fler erfarenheter av oss. 

Vi var välfungerande varelser i ett välfungerande ekologiskt system. 

Medan årtusendena rullade undan, förvandlades sakta klangrupperna till det som blev byar och ännu senare hela civilisationer. 

Sinnena blev mindre viktiga när omgivningen var väl känd och livet alltmer styrdes av rutiner. 

Synen var det enda sinnet som någorlunda behöll sin spänst. 

…..

Eftersom jag tillbringade en stor del av min uppväxttid i skogen, så blev jag ganska tidigt medveten om den betydelse våra sinnen har i naturen. 

Och som ung vuxen började jag medvetet träna upp dem. 

Jag tränade till exempel med färger. En dag skulle jag söka rosa färger med ögonen, både i staden och i skogen. Nästa dag sökte jag orange, och så vidare. 

Snart såg jag alltid mängder av färger överallt, något som jag gissar att våra konstnärer känner väl till. 

Jag tränade mej på att röra mej med ofokuserad blick, och istället hålla medvetandet fäst vid det perifera seendet, vilket gjorde att jag snart kunde se ganska bra i 180 grader, både åt sidorna och uppåt-nedåt, samtidigt. 

Hörseln tränade jag exempelvis genom att sitta på en sten i skogen, blunda, och lyssna på alla riktigt små ljud. 

Hur lät vinden? Genom vilken grönska blåste den bakom mej?

Vilka insekter kunde jag höra, och var befann de sej?

Sådär höll jag på och tränade alla mina sinnen, och allt eftersom tiden gick, blev livet allt rikare. Jag blev så medveten  om allt omkring mej. 

Inte på ett sätt som stressade mej, utan mer som en vila, att vara en del av omgivningen. 

…..

Och med detta öppnare medvetande följde en gåva jag aldrig hade anat. 

Jag blev varse myllret av LIV. Överallt, hela tiden!

På vilken storstadsgata som helst växer det lite grönt närmast husväggarna. Där på väggen kryllar det av små spindlar, minimala flugor och en och annan större insekt. 

Sådana där små, svarta myror bor ofta under de gröna grästofsarna. 

Och varje träd och varje buske är en egen värld av småkryp. 

På ängar och i skogen, i rabatter och i diken, överallt finns det LIV, liv i överflöd. 

Det vibrerar av liv, det sjunger av liv, det är en ändlös massa av liv, till lands, i vatten och i lufthavet som omger vår vackra planet. 

Som jag ser det, så är Livet självt den enda äkta magi som finns. 

Denna otroliga mångfald av form, färg och funktion som täcker vår jord, alla dessa livsberättelser som vi aldrig får veta, alla dessa liv med sina egna, arttypiska upplevelser, alla dessa känslor vi inte ens kan ana!

Det är ren magi att allt detta finns, att vi ingår i det, och att vi som förlorat sinnesskärpan kan återerövra den om vi försöker, och åter få uppleva oss vara en del av helheten. 

…..

Det värsta ord jag kan säga om någon är LIVSTRAMPARE. 

Livstrampare, det är de som för vinnings skull förgiftar hav, jord och luft. De som skövlar skogar, spränger berg och bryter gruvor. 

Visst måste vi ta träd från skogarna, bryta åkrar, gräva djupt i marken efter järn och lägga nät i sjön för mat. 

Självklart!

Vi har också rätt att leva. 

Men vi är en del av allt detta stora, av planetens vibrerande liv, och måste ta det vi behöver med respekt för helheten! Annars är vi bara livstrampare, som river sönder Livets gyllene väv. 

Vi måste minimera de skador vi åstadkommer, och ta ansvar för att läka dem igen. 

Vi måste gemensamt värna alla aspekter av Liv, för liv kan aldrig återskapas. 

Vi måste stå upp för Livet självt, och försvara det, annars förlorar vi livet själva!

💛Upp till kamp, mina vänner!

Länk till texten i fb:

https://www.facebook.com/share/p/15EsaD4sNF/?mibextid=WC7FNe