💛God morgon, mina vänner!

Jag tänker på min mormor Ellen. 

Hon och de andra av min barndoms tanter kunde så mycket som jag inte kan, och som min dotter inte kan!

Jag kan inte minnas henne stressa, aldrig någonsin, men oj, vad hon fick mycket gjort! Sysslorna flöt genom hennes händer i en lugn, men snabb, och aldrig sinande ström. 

Och hon luktade grönsåpa och nybakta bullar. 

…..

Jag är född 1953. Det var en tid när alla hjulen snurrade och Folkhemmet skulle förverkligas. 

De flesta fick det materiellt allt bättre år för år, och de nya apparaterna, manickerna och materialen hade börjat strömma in i hemmen när folk fick råd…

Jag minns första gången jag såg plast. Det var en tjock och lite halvmjuk mugg, som smakade äckligt att dricka ur. 

Min mormor flyttade till en modern lägenhet, jag tror det var 1963, och fick för första gången elektriskt kylskåp, badkar och dusch. 

TV:n kom, kläderna blev av syntet, allt fler skaffade egen bil. 

Kvinnornas hemmafru-kultur började försvinna, de gick ut i arbete på industrier och andra företag. 

Maten vi åt bestod i allt högre grad av halvfabrikat. 

…..

Ordet MODERNT var magiskt när jag var barn. 

Alla trodde på det moderna samhällets välsignelser, där arbetsbesparande mojänger och material skulle göra livet enkelt och fritiden rik…

Så min mamma lärde aldrig ut till mej allt det där som mormor kunde, och som hon själv lärt men inte längre behövde. 

ISSES, vad mycket kunskap som förlorades på bara några få decennier!

Mormors kunskaper var onödiga i ett samhälle där man köpte nytt och nytt, gärna plast och nylon i glada färger. 

Slit-och-släng kallades livsstilen, som ansågs rolig, frigjord och framförallt, modern!

…..

Så vad var det då min mormor kunde, som inte jag kan, eller som jag lärt mej genom att läsa de böcker som utbildade hemmafruar på 30- och 40-talet (det var en del av folkbildningen på den tiden)?

Hon kunde konsten att FÖRVALTA väl. 

När männen byggde hus och vägar, plöjde och skördade, smidde och snickrade, då förvaltade mormor och hennes medsystrar resultatet av männens arbete. 

Med stor kunskap och mycket arbete höll de golv, möbler och mattor rena och vackra decennium efter decennium. 

De skötte kläderna så de var snygga tills de blev trådslitna, lagade och vände kragar, och sedan syddes de om till något annat. 

Mormor kunde allt om kökshygien. Hon tog tillvara all mat, utan kyl och frys, och hennes middagsbord var familjens centrum. 

Ibland var jag med. 

…..

Min morfar och mina morbröder kom hem efter att under en lång arbetsdag ha skyfflat grus upp på lastbilsflaket, kört dit de skulle och tömt av det. 

Om och om igen. 

Så kom de hem vid dagens slut, ställde träskorna i farstun och tvättade av sej på toaletten. Sedan slog de sej bullrande och gladlynta ner vid middagsbordet. 

I mina ögon tornade de upp sej som vänliga jättar. 

Och det var en stark och mycket självklar gemenskap där vid bordet. Alla småpratade om dagen som gått, skojade och skämtade, medan vi åt mormors goda mat. 

…..

All denna kunskap som var kvinnornas arv, den kunskap som skapade hälsa och trivsel, skönhet och relativt välstånd också när familjens inkomster var små; all denna kunskap gick förlorad. 

Inte bara för att den ansågs inte behövas längre, den föraktades också!

Det männen gjorde var viktigt, kunskapen var liksom på riktigt. Deras kunskap togs tillvara, utvecklades ofta och i vilket fall var den allmänt respekterad. 

Vilket är bra! Kunskap SKA respekteras, och erfarenhet SKA värderas högt!

Men det kvinnorna kunde var liksom inte riktig kunskap. Den föraktades och slängdes på sophögen. 

Och överallt i Sverige finns det idag trapphus med tråkiga, grå stentrappor…

Min mormor och hennes generationssystrar visste, att sten måste återfettas. DE skulle aldrig tvättat sten med kemikalier och därmed torkat ut den. 

I deras händer luktade trapphusen såpa, och sten var ett vackert och levande material!

Och så var det med allt. De hade kunskaperna, min mormor och hennes medsystrar, och nu är dessa kvinnor borta sen länge…

…..

Idag står vi inför, att slit-och-släng-tänket lett oss in i en mycket farlig situation. 

Plasten samlas i havet, utsläppen förändrar klimatet, girighet och egoism bryter ned samhällstryggheten och naturen…

Vi måste ställa om!

Vi måste lära oss hållbarhetstänk, återanvändning, småskalig matproduktion och sparsamhet med våra resurser, igen!

Allt det som för mormor var självklarheter. 

Men den här gången ska kunskapen delas av män såväl som kvinnor, och gå igen på alla nivåer! Det är en livsnödvändighet. För oss och för planeten!

Och visst kan man tycka att det är vitt skilda saker detta; En svensk hemmafrus kunskaper på 50-talet och den globala klimat-och miljökrisen. 

Men alla människor bor nånstans (eller vill göra det), och alla människor äter och bär kläder. 

Mormors kunskaper är lika viktiga att återfinna och återupprätta, som  det är viktigt att omvandla energianvändning och begränsa utsläpp…

Och jag tror, att mormor Ellen nickar i sin himmel, och tycker det är på tiden att vi återfår vårt förnuft!

💛Kram!

Länk till texten på fb:

https://www.facebook.com/share/p/1LipkDa2bD/?mibextid=WC7FNe