đHajjdi, mina vĂ€nner!
Har ni tÀnkt pÄ en sak?
NÀr man rör sej i naturen med öppna sinnen, sÄ Àr det som att bada ögonen i uppfriskande skönhet.
Allt man ser Àr vackert.
Oavsett vÀder.
Oavsett var i vÀrlden man befinner sej.
Oavsett hur ljuset skiftar med tiden pÄ dagen.
Och oavsett om man tittar nÀra pÄ nÄgon detalj eller stÄr pÄ ett berg och tar in milsvid utsikt.
Det beror sÄklart pÄ att den av mÀnniskor opÄverkade naturen alltid Àr vacker. Ur alla perspektiv, och oavsett naturtyp.
En ormbunke mot en klippkant, eller mÀktiga sanddyner i öknen, det spelar ingen roll, skönheten finns dÀr.
Jag tror att det beror pÄ att vi utvecklats som en del av naturen sen urminnes tider. Och att vi har naturens former och fÀrger inprÀglade i hjÀrnan eller generna, och kÀnner igen dem som HEMMA, och jag anar att det Àr detta vi upplever som skönhet.
Djupast sett kanske det handlar om en överensstÀmmelse mellan vÄr upplevelse av naturen och vÄr egen grundlÀggande existens.
Naturligtvis kan inte detta förklara hela vÄrt skönhetssinne, det Àr bara att titta pÄ modevÀxlingarna genom tiderna för att förstÄ det.
Men under de ytligare skillnaderna, i modet till exempel, sÄ tycker jag mej ana ett samband, som handlar om balans och harmoni, i fÀrg och form, rörelse och linje.
Och detta samband kÀnns, för mej i alla fall, som en Äterklang av det vi finner i naturen.
Och kanske Àr detta det fundament vi Àger för att uppfatta skönhet över huvud taget?
Jag tror det.
âŠ..
SÄ, mina vÀnner, om jag har rÀtt och vi alla har detta fundament inom oss, varför bygger vi dÄ sÄ fula samhÀllen numera?
Varför dessa fyrkantiga lÄdor till byggnader som fyller vÄra stÀder?
Varför dessa enbarmeligt fula vÀgbroar av rÄ betong?
Varför alla dessa parkeringsplatser helt utan skönhetsvÀrde?
Om jag mÄste gÄ genom nÄgra kvarter med höga kontorshus av glas, metall och betong, vassa vinklar och med bara grÄ eller kalla fÀrger, sÄ kÀnns det mÀnniskofientligt.
Jag gÄr raskt, Àr mer spÀnd i kroppen och ser mej knappast omkring. Om nÄgon talar till mej kÀnns det nÀstan lite hotfullt.
Men om jag rör mej i ett omrÄde med olika byggnader som varierar i storlek, form och fÀrg, och dÀr det finns vuxna trÀd och annat grönt, dÄ strosar jag avslappnat min vÀg fram och ser mej omkring.
Om jag har tid sÀtter jag mej gÀrna pÄ en bÀnk en stund och tittar pÄ folk, och jag Àr öppen för samtal med frÀmlingar.
Det brukar vara hög status att bo i sÄdana smÄskaliga omrÄden, helt enkelt dÀrför att dÀr Àr vackert och trivsamt.
âŠ..
Men höghus Àr ju nödvÀndiga i tÀtbefolkade omrÄden nÀr mÀnniskor ska fÄ plats att bo, och alla kontor mÄste fÄ plats för sin verksamhet, sÄ Àr det ju.
Jag Àr inte emot höghus i sej, det Àr inte det, men varför inte göra dem vackra och göra sÄna miljöer trivsamma?
Men dÄ mÄste man sÄ att sÀga göra gatuplanet smÄskaligt, med mÄnga caféer, restauranger, gallerier och massor av smÄlokaler med billig hyra, sÄ att konsthantverkare, fruktförsÀljare, cykelreparatörer och sybehörstanter kan ha sina affÀrer dÀr.
Och trÀd och smÄ grönomrÄden Àr ocksÄ nödvÀndiga, lika viktiga som lekplatser och samlingspunkter som inte kostar pengar.
âŠ..
Jag undrar ofta vad det GĂR med oss mĂ€nniskor nĂ€r omgivningen förfulas allt mer, och jag funderar pĂ„ hur det prĂ€glar dem som vĂ€xer upp i fula omrĂ„den.
SjĂ€lv kĂ€nner jag alienation, och âmin stadâ Ă€r inte lĂ€ngre MIN stad.
NÀr skönhetsvÀrden över huvud taget inte finns med i mÄnga moderna projekt, utan enbart strikt funktion och ekonomi, sÄ blir det oÀndligt trista miljöer.
Det finns massor av vackra stÀder pÄ vÄr jord, omgivna av moderna, förskrÀckligt fula förorter som alla ser nÀstan likadana ut, var pÄ jorden de Àn befinner sej.
Jag har mÄnga gÄnger stÄtt vid nÄn utsikt och tÀnkt bort de mÀnskliga spÄren ur landskapet nedanför mej, och dÄ ser det sÄ fint ut.
Det Àr helt enkelt sÄ, att naturen ALLTID Àr vacker utan mÀnsklig inblandning, och nÀr vi bygger vÄra hus och industrier, vÀgbroar och banker, motorvÀgar och köpcentra, sÄ borde vi vara förpliktigade att göra det vackert och med respekt för den naturens egen skönhet som vi vÄldför oss pÄ. Att bygga miljöer vi kan trivas i, kort sagt.
SÄ varför gör vi inte det?
Jag undrar varför det blivit sÄ hÀr.
đKram pĂ„ er!
LÀnk till texten pÄ fb:
https://www.facebook.com/share/p/17zXf4kyNg/?mibextid=WC7FNe