🌟LIFTARMINNEN 4

💛Hajjdi, vĂ€nner!

NĂ€r jag var ung fanns det massor av liftare lĂ€ngs vĂ€garna. Dels var det ungdomar frĂ„n hela Europa som luffade runt, och dels sĂ„dana som jag, unga mĂ€nniskor som liftade kortare eller lĂ€ngre strĂ€ckor inom Sverige. 

Jag liftade nĂ€stan alltid ensam, av sĂ€kerhetsskĂ€l. 

De flesta bilar hade bara tvĂ„ dörrar pĂ„ den tiden, och om man var tvĂ„ liftare sĂ„ satt en fast i baksĂ€tet om man skulle behöva fly undan. 

Jag Ă„kte bara med ensamma förare, ocksĂ„ det av sĂ€kerhetsskĂ€l. De allra flesta som plockade upp liftare var mĂ€n, och han var ju tvungen att sköta bilen med bĂ„da hĂ€nderna (automatvĂ€xel var nog inte ens uppfunnet), och om han stannade bilen, sĂ„ kunde jag springa ut. 

För att vara beredd pĂ„ det hade jag sĂ€llan med mer Ă€n handvĂ€skan och en halvhfull plastkasse med lite klĂ€der. 

Jag berĂ€ttade aldrig vart jag skulle förrĂ€n bilföraren berĂ€ttat sin rutt. DĂ„ var jag nĂ€mligen fri att tacka nej om jag inte gillade hans blick, eller om det var fler i bilen, och jag kunde skylla pĂ„ att ”jag skulle en annan vĂ€g”. 

Eftersom jag bodde i LuleĂ„ en stor del av de hĂ€r Ă„ren, men kom frĂ„n Kungsbacka, sĂ„ liftade jag ofta alla dessa 140 mil. 

Men det hĂ€nde mej aldrig nĂ„got otrevligt. TvĂ€rtom trĂ€ffade jag mĂ„nga minnesvĂ€rda personer. 


..

En gĂ„ng stod jag pĂ„ en dĂ„lig plats söder om Sundsvall. Det började bli mörkt, vĂ€gen var oupplyst och jag hade ingen ficklampa att lysa upp mej med sĂ„ bilister kunde se mej. 

Jag var tvungen att snabbt ta mej till en stor bensinmack jag kĂ€nde till, dĂ€r lĂ„ngtradarchaffisarna brukade stanna och fika. Den lĂ„g nĂ„gra mil norr om stan, och jag ville hitta nĂ„n lĂ„ngtradare som gick norrut, för att slippa stanna igen innan det blev ljust. 

Efter en stund stannade en bil som kördes av en ensam man. Det var dunkelt i bilen nĂ€r jag tittade in, men jag sĂ„g att han hade en konstig, liksom stirrig blick. Dessutom skulle han bara in till centrum, och normalt skulle jag aldrig Ă„kt med honom. 

Men jag var illa ute, och litade pĂ„ att jag skulle kunna hoppa ur vid ett rödljus om det kĂ€ndes farligt, sĂ„ jag följde med. 


..

Han frĂ„gade om jag var rĂ€dd för honom. Det ingick i mitt sĂ€kerhetstĂ€nk att aldrig nĂ„nsin visa rĂ€dsla, sĂ„ jag frĂ„gade honom varför jag skulle vara det. 

DĂ„ berĂ€ttade han att han varit med om en arbetsplatsolycka pĂ„ GrĂ€nges, dĂ€r han fĂ„tt syra i ansiktet. 

Synen kunde lyckligtvis rĂ€ddas, men ögonen sĂ„g konstigt hopknipna ut i ögonvrĂ„rna, och blicken liksom smĂ„hackade hela tiden. 

Öronen var ocksĂ„ de lite deformerade. 

Dessutom bar ansiktet tydliga spĂ„r av syrastĂ€nken, nĂ„got jag hade trott var Ă€rr efter en hiskelig acne. 

Han talade om hur glad han var över att jag inte skrĂ€mdes av hans utseende. 

Och han berĂ€ttade hur plĂ„gsamt det var för honom nĂ€r de flesta mĂ€nniskor blev lite rĂ€dda första gĂ„ngen de sĂ„g honom. 

Ibland hĂ€nde det till och med att barn blev sĂ„ rĂ€dda att de skrek eller började grĂ„ta nĂ€r de sĂ„g honom pĂ„ stan



..

Vi smĂ„pratade under resan och det visade sej att han var en mycket trevlig man. Jag berĂ€ttade i min tur att jag var gravid med mitt första barn, som skulle heta Matti, och hur glad jag var för detta lilla nya liv. 

Mannen var sĂ„ jĂ€ttesnĂ€ll att han körde mej Ă€nda till den dĂ€r macken, dĂ€r det just dĂ„ inte fanns nĂ„gra tradare parkerade, men det var inga problem. De skulle komma. 

 Innan vi skiljdes Ă„t ville den hĂ€r vĂ€nliga mĂ€nniskan ocksĂ„ ge mej ”en reskassa” nĂ€r jag lĂ€mnade bilen, men som alltid vid sĂ„na erbjudanden tackade jag nej. 

SĂ„ körde han ivĂ€g, men strax dĂ€rpĂ„ kom han tillbaka och gjorde en snabb u-svĂ€ng framför mej. Han kastade ut nĂ„got genom fönstret, och ropade ”Till Matti!”, och försvann. 

Det var en boll av fem hundralappar!

Och Ă„r 1975 var det MYCKET pengar. 

Jag vet inte vad han hette, men den mannen glömmer jag aldrig


💛Kram pĂ„ er!

LÀnk till texten pÄ fb:

https://www.facebook.com/share/p/18GX1qvraX/?mibextid=WC7FNe