Flödet mot framtiden.
đHejsan, vĂ€nner. Detta Ă€r den fjĂ€rde och sista delen av min text om Den osynliga verkligheten.
Jag har skrivit om hur denna osynliga verklighet finns inom varje levande varelse som personlig historia, med alla de livets upplevelser, kÀnslor och tankar, som format oss.
Men att vi ocksÄ bÀr med oss ett arv, ekot frÄn otaliga slÀktleds livsöden i det som en gÄng var deras tid.
Och jag har skrivit om bygdegÄrden, om hur alla mÀnniskornas minnen av sina upplevelser dÀr, gör den till nÄgot mycket mer Àn en oansenlig byggnad med en liten parkeringsplats framför.
Och om hur alla av mÀnniskor skapade ting, sÄsom byggnader, matrÀtter, verktyg, klÀder och smycken, Àr speglingar av tusen generationers upptÀckter och pÄhittighet.
âŠ..
Nuet Àr en spegling av den osynliga verkligheten.
âŠ..
Och vi, mina vÀnner, vi Àr under hela vÄrt liv delaktiga i att skapa framtidens osynliga verklighet.
SÄ Àr det.
Det Àr inte bara hjÀltar och skurkar, och inte bara mÀnniskor med makt och inflytande, inte bara stora hÀndelser eller genomgripande förÀndringar som pÄverkar framtidens skeenden, vÀrderingar och beslut.
Nej, det Àr den samlade mÀngden av alla individers pÄverkan pÄ varandra, pÄ sin omgivning och pÄ samhÀllsklimatet som Àr den starkaste kraften att pÄverka framtiden.
Allt vi gör, och inte gör,
allt vi sÀger, och inte sÀger,
allt vi kÀnner, och inte kÀnner,
allt vi skapar, och inte skapar,
allt vi förstör, eller inte förstör,
allt detta Àr som ringar pÄ vattnet.
Det skapar pÄverkanstrÄdar som rinner in i framtiden.
Det skapar speglingar som blir en del av framtidens nu.
âŠ..
Jag ser det som att varje person Àr ett trÀd, med rotsystem, stam och grenverk med tusentals löv.
Rotsystemet ser jag som arvet, den stora mÀngd pÄverkanstrÄdar som strÀcker sej djupt ner genom generationerna och som hela tiden tagit sin nÀring frÄn mullen, den omgivande kulturen.
TrÀdets stam Àr individen, hon sjÀlv, det egna Jaget.
Genom henne strömmar hela arvet, och hon sÀtter sin egen prÀgel och fÀrg pÄ det.
Allt medan grenverket vÀxer under hennes liv, sÄ sprider sej arvet, nu fÀrgat av henne sjÀlv, och nya trÄdar.
De sprider sej bÄde utÄt i samtiden och uppÄt, in i framtiden.
Lövverket Àr alla de konsekvenser hennes liv för med sej, bÄde i nuet och in i framtiden, de Àr ofta mycket smÄ men alltid större Àn ingenting.
âŠ..
Mina barnbarns barnbarn kommer nog inte att veta att jag funnits, men mitt liv kommer ÀndÄ att ha pÄverkat dem indirekt.
Ett barn i Kenya om hundra Är kommer inte att nÄgonsin ha hört talas om mej, men kanske barnets förmoder var i England en gÄng, och dÄ kom i samtal med mej pÄ ett fik, och vi kanske diskuterade könsroller.
PÄ det sÀttet kan en svag pÄverkanstrÄd frÄn mej komma att nÄ det barnet.
Allt vi sprider omkring oss, positivt sÄvÀl som negativt, Àr alltid betydelsefullt. Det pÄverkar bÄde nuet och framtiden.
Och vÀnlighet Àr aldrig bortkastad, hur liten man Àn kÀnner sej i den stora historiken.
âŠ..
Och detta, just DETTA, Àr det jag kÀnner som meningen med MITT liv.
NÀr jag en gÄng dör, hoppas jag att vÀrlden Àr en liten smula bÀttre Àn om jag aldrig hade funnits.
Det Àr en mycket försynt önskan, men samtidigt en djÀrv begÀran om delaktighet i en svindlande gemenskap;
Det Àr att ta min plats i Den Osynliga Verkligheten.
đMina vĂ€nner, hĂ„ll huvudet högt och hjĂ€rtat varmt! Vi Ă€r alla mer betydelsefulla Ă€n vi tror!
âVĂ„r separation frĂ„n varandra Ă€r en optisk illusion.â
âNĂ€r nĂ„got vibrerar resonerar hela universums elektroner med det. Allt hĂ€nger ihop. Den största tragedin i mĂ€nniskans existens Ă€r illusionen av separatenhet.â
â Albert Einstein â
LÀnk till texten pÄ fb:
https://www.facebook.com/share/p/15QLwPqjds/?mibextid=WC7FNe