🌟RÄTT TID, RÄTT PLATS!

💛Hajjdi, vĂ€nner!

Ibland reflekterar jag över den ofantliga tur jag haft som föddes just hĂ€r och just dĂ„. 

DĂ„, det var i början pĂ„ 50-talet. 

Folkhemmet var under uppbyggnad, alla hjul rullade och framtidstron genomsyrade allt. 

Varje Ă„r nĂ€r ”NĂ„diga luntan” presenterades av finansministern, sĂ„ fanns det ocksĂ„ ett stort utrymme för nya vĂ€lfĂ€rdsreformer. 

Visst fanns det djupa skuggor och den svartaste orĂ€ttfĂ€rdighet mitt i allt det ljusa, men sĂ„dant mĂ€rkte jag ingenting av i den smĂ„stad dĂ€r jag vĂ€xte upp. 

Jag var av arbetarklass, och det var frĂ€mst vi som gagnades av den nya vĂ€lfĂ€rden. 

Dessutom fick jag uppleva det bĂ€sta av den starka vi-kĂ€nsla som hela folkhemstanken vilade pĂ„. 

Och den kvĂ€vande Jantelagen försvagades radikalt genom en helt ny frihetsstrĂ€van hos ungdomen, alldeles lagom till att jag sjĂ€lv blev tonĂ„ring. 

Jag blev hippie, och under de Ären berusades jag av frihet, och ville veta allt om olika kulturer och religioner runt om i vÀrlden. Det var sÄ spÀnnande, och jag var sÄ nyfiken!

Men genom detta började jag ocksĂ„ se orĂ€ttvisorna i samhĂ€llet och i vĂ€rlden,  sĂ„ jag blev snart en del av den vĂ€xande vĂ€nsterrörelsen. 

Detta ledde i sin tur till att jag började fĂ„ upp ögonen för att kvinnor och mĂ€n levde under mycket olika villkor, och jag engagerade mej allt mer i kvinnorörelsen. Insikt lades till insikt, och jag började uppfatta mönstren i det som idag kallas genusstrukturer. 

Genom detta insĂ„g jag sĂ„ smĂ„ningom, att den skeva, hierarkiska vĂ€rldsordningen lĂ„g bakom den rovdrift pĂ„ naturen, som i allt högre grad gav alarmerande följder. 

Sakta men sĂ€kert gled tyngdpunkten följaktligen över till den tidiga miljö- och klimatrörelsen. 

Allt detta skedde frĂ„n tidigaste tonĂ„rstiden och fram tills det att jag var smĂ„barnsmamma. 

Idag ser jag det som den mest vĂ€sentliga utbildning jag nĂ„gonsin hade kunnat fĂ„, trots att jag aldrig gick nĂ„gon formell utbildning. 

Men  ISSES, vad flitigt jag studerade! 

Jag lĂ€ste massor, diskuterade och deltog i tusen manifestationer och i en del paneldebatter. 

Och jag lönearbetade sĂ„ lite som möjligt för att fĂ„ tid med allt jag var engagerad i. 


..

Och allt detta var möjligt pĂ„ den tiden, och den sorglöshet inför framtiden som jag kĂ€nde, den har nog bara funnits under just de Ă„ren, och den var troligen möjlig endast i vissa delar av vĂ€sterlandet. 

Och det kanske aldrig mer uppstĂ„r ett sĂ„dant fönster av frihet, trygghet och glĂ€dje hĂ€r i vĂ€rlden. 

Men jag fick uppleva det!


..

Det var verkligen en helt annan tid Àn nu!

Jag vĂ€xte upp i ett samhĂ€lle dĂ€r det mesta fungerade, sĂ„som skolor, postgĂ„ng och sjukvĂ„rd, och tĂ„gen kom i tid. 

Det fanns massor av jobb, och om man frĂ„gade runt lite var det lĂ€tt att fĂ„ pĂ„hugg nĂ„gra dagar eller en vecka. 

Det var mycket mindre byrĂ„krati, och en gĂ„ng fick jag genom arbetsförmedlingen ett pĂ„hugg att tillsammans med tvĂ„ andra kvinnor göra en rejĂ€l höststĂ€dning pĂ„ skatteverket i Falun under en vecka. 

PĂ„ personalchefens förslag gjorde vi det svart. 

”Det finns vĂ€l ingen anledning att skriva nĂ„gra papper för en sĂ„ kort tid”, tyckte hon. 

All sjukvĂ„rd var gratis pĂ„ den tiden, och det var samma sak med all receptbelagd medicin. 

Det fanns fortfarande massor av halvmoderna och omoderna lĂ€genheter att hyra för en lĂ„g penning, och rivningskontrakt fick man för en struntsumma. 

Att ta en macka eller en fika var enkelt pĂ„ alla de opretantiösa kvartershak som det vimlade av, och den mesta kulturen var vĂ€ldigt lĂ€ttillgĂ€nglig med billiga biljetter. 

Man kunde spontant slinka in pĂ„ en teater, bio eller musikklubb utan att det kostade skjortan. 


..

Ja, mina vĂ€nner, min generation vĂ€xte upp med en stĂ€ndigt ökande vĂ€lfĂ€rd i ett vĂ€l fungerande samhĂ€lle, Ă„tminstone sĂ„ lĂ€nge man inte var rom, tillhörde resandefolket eller var same, och det var ju inte jag. 

För mej, och för de flesta, syntes aldrig de som inte rĂ€knades som medlemmar i folkhemsfamiljen, sĂ„ vi sĂ„g bara det samhĂ€lle som bildade grunden i vĂ„ra egna liv, och dĂ€r var det allra mesta gott. 

VĂ„ra förĂ€ldrar hade upplevt krigsĂ„ren, och genom SINA förĂ€ldrar kĂ€nde de oftast vĂ€l till trettiotalets nöd och stora arbetslöshet. 

De flesta var oftast Ă€ngsligt försiktiga, mycket mĂ„na om trygghet, och de blev helt förskrĂ€ckta över de mĂ„nga i min generation som hade ett helt annat sĂ€tt att bemöta livet



..

Och jag tĂ€nker tillbaka pĂ„ allt detta jag vĂ€xte upp i, och Ă€r djupt tacksam över att fĂ„ ha levat under denna tid av gyllene vĂ€lfĂ€rd. 

Och Ă€ven om ljuset hade svarta sorgkanter, sĂ„ har det Ă€ndĂ„ skĂ€nkt ett slags solglitter i sjĂ€len hos mej, och hos mĂ„nga andra som var med dĂ„. 

LivsglĂ€dje. 

Det kanske vĂ€rdefullaste man kan bĂ€ra med sej pĂ„ sin vandring genom livet. 

💛Kram!

LÀnk till texten pÄ fb:

https://www.facebook.com/share/p/15eXscMZFS/?mibextid=wwXIfr