🌟MANNEN PÅ TÅGET, del 2:2. 

💛Hajjdi vĂ€nner!

HĂ€r Ă€r fortsĂ€ttningen pĂ„ det inlĂ€gg jag skrev för nĂ„gra dagar sen. 

Mannen pĂ„ tĂ„get berĂ€ttade för mej om en kvinna, vars minne jag burit med mej sen dess. 

Hon kallades för Ängeln, men pĂ„ ryska förstĂ„s. Kanske var det hennes dopnamn, kanske mannen jag talade med inte kĂ€nde till hennes riktiga namn…

Men oavsett vilket, sĂ„ kĂ€nde han henne personligen, och kĂ€nde till hennes historia, vilken han delade med mej. 

Och sÄ hÀr berÀttade han, medan skenskarvarna dunkade och tÄget rullade vidare i den norrlÀndska natten;


..

Ängeln levde pĂ„ en liten och ganska avskilt belĂ€gen gĂ„rd utanför Leningrad. 

Hon blev tidigt Ă€nka, innan det hunnit komma nĂ„gra barn, och drev sedan gĂ„rden sjĂ€lv med hjĂ€lp av lejda arbetare. 

Sedan kom kriget. 

DĂ„ hade hon hunnit bli en kraftfull medelĂ„lders kvinna. 

NĂ€r Leningrad belĂ€grades av Hitlers armĂ© utbröt helvetet pĂ„ jorden. 

En miljon mĂ€nniskor dog av svĂ€lt och köld inne i staden under de 900 dagar belĂ€gringen varade. 

Utanför stred Röda ArmĂ©n i försök att skapa en öppning till staden, och italienare, finnar och ryska kontrarevolutionĂ€rer var ocksĂ„ inblandade som allierade eller fiender till varann. 

Men mĂ„nga andra vet mycket mer om Leningrads belĂ€gring Ă€n vad jag gör, sĂ„ det ordar jag inte mer om. 


..

Ängelns gĂ„rd befann sej mitt i detta inferno av bomber, soldater, kulor, död och svĂ€lt. 

Men hon hade ett stort hjĂ€rta, och en Ă€nnu större handlingskraft. 

Hon sĂ„g inte vĂ€nner och fiender omkring sej, hon sĂ„g ensamma pojkar och unga mĂ€n som for illa, medmĂ€nniskor och djur som behövde omvĂ„rdnad, och ibland kanske bara lite tröst. 

SĂ„ hon började ta hand om. 

Ängeln blev allas mamma, och pĂ„ hennes mark rĂ„dde fred. 

Soldater frĂ„n alla sidor gav henne gĂ„vor, sĂ„som mat, trasiga bomullsklĂ€der som kunde rivas till förband, vin att badda sĂ„r med, allt möjligt…

NĂ„gon kanske hittade en hund han fĂ€ste sej vid, som lĂ€mnades i Ängelns vĂ„rd, en annan kanske kom med en skadad hĂ€st. 

Hennes gĂ„rd var full av pojkar och mĂ€n, och en hel del djur, som behövde en stunds omvĂ„rdnad av en stabil och lite barsk mamma. 


..

Efter kriget blev det rĂ€fst och rĂ€ttarting. 

Ängeln hade ju faktiskt hjĂ€lpt fiender, inte bara soldater ur Röda ArmĂ©n, och detta var förrĂ€deri. 

SĂ„ hon dömdes i domstol, men inte till döden, utan till ett i sammanhanget milt straff. 

Hon skickades till Sibirien, till den plats dĂ€r den tornedalske mannen avtjĂ€nat sina Ă„r, och nu bodde med sin hustru i byn utanför fĂ„nglĂ€gret. 


..

Och det dröjde inte lĂ€nge förrĂ€n det liksom glömdes bort att Ängeln var en fĂ„nge. 

Hon kom och gick som hon ville, bĂ„de i lĂ€gret och i byn. 

Hon tvĂ€ttade sĂ„r och torkade tĂ„rar, förlöste barn och djur och blev stormamma Ă„t bĂ„de fĂ„ngar och vakter, bybor och deras husdjur…

Alla Ă€lskade och respekterade henne, alla gav henne gĂ„vor som hon sedan fördelade som hon fann bĂ€st. 

NĂ€r hon slutligen dog var sorgen stor bland alla dessa som hon spridit sĂ„ mycket medmĂ€nsklighet och hopp till. 


..

NĂ€r mannen pĂ„ tĂ„get kommit till slutet pĂ„ berĂ€ttelsen om Ängeln, sĂ„g han sĂ„ sorgsen ut vid tanken pĂ„ hennes död. 

Sorgen landade ocksĂ„ i mej, och vi satt tysta en stund och lyssnade till skenskarvarnas rytm i natten. 

Och jag tĂ€nker, att Ängeln var en av de verkliga hjĂ€ltar som funnits, och finns, men som aldrig hamnar i nĂ„gra historieböcker. 

Men i hela mitt liv, efter denna natt, har jag försökt hedra Ängelns minne genom att föra berĂ€ttelsen om henne vidare till mĂ„nga andra mĂ€nniskor. 

Jag tĂ€nker, att hennes mod och storhet som medmĂ€nniska fortfarande kan vara oss till inspiration och stöd. 

Hon visade oss alla, dÀr och hÀr, dÄ och nu, att det alltid Àr möjligt att hÄlla humanismens fackla högt, t.o.m. under de vidrigaste omstÀndigheter!

Hon visade, att det Àr godhet som öppnar hjÀrtan och lÀgergrindar och som vinner bÄde kÀrlek och respekt i lÀngden!

Och DET, mina vÀnner, Àr mitt livs viktigaste lÀrdom!


..

P.S. 

Detta var alltsĂ„ INTE ”Sibiriens Ängel”, Elsa BrĂ€ndström. Det finns visserligen mĂ„nga likheter, men E.B. var aktiv i samband med 1:a vĂ€rlskriget, inte 2:a. Dessutom var hon knuten till Röda Korset, och dog i USA. Hon blev ocksĂ„ berömd i hela VĂ€stvĂ€rlden under sin levnad, 

Den hĂ€r kvinnan, som Mannen pĂ„ tĂ„get berĂ€ttade om, var helt okĂ€nd utanför de sammanhang hon levde i. 

💛Kram!

LÀnk till texten pÄ fb:

https://www.facebook.com/share/15jpETRLnr/?mibextid=wwXIfr