🌟SVART, SVART, SVART. 

💛Hajjdi, vĂ€nner!

Trumps första dag vid makten fyllde mej med fasa. 

Mej, och troligen miljarder fler. 

Det Ă€r som att ana hettan av en drakes förgörande eld. 

Hela vĂ€rlden pĂ„verkas av de presidentordrar han redan skrivit under, av de politiska visioner och löften han framförde i sitt installationstal och av de mĂ€n som omger honom politiskt


Och idag, hans andra dag vid makten, strömmar det material genom nyhetsredaktionerna till oss. 

Det Ă€r nya beslut, expertanalyser, mer om dekreten frĂ„n igĂ„r och reaktioner ifrĂ„n vĂ€rlden utanför USA. 

Knuten i magen vĂ€xer
 

Och vi ser i realtid hur en mĂ€ktig fascism vĂ€xer fram. Hur det som i mĂ„nga avseenden fungerat som ett slags VĂ€stvĂ€rldens ankare (oavsett vad vi tycker om USA) nu byter position. 

Även om resan mot den nakna fascismen nog inte blir sĂ„ enkel som dessa monstermĂ€n förestĂ€ller sej, sĂ„ Ă€r det Ă€ndĂ„, redan nu, betydligt vĂ€rre Ă€n illa nog



..

Jag Ă€r i grunden optimist och ser faktiskt ljust pĂ„ framtiden. PĂ„ lĂ„ng sikt. 

Men nu


Svart, svart, svart!

Ibland, som idag, ser verkligen allting helt svart ut. 

Det strukturerade vansinnet har fĂ„tt makten, bĂ„de i vĂ„rt land och globalt. 

De galna toxiska mĂ€nnen tĂ€nker allt mer i termer av grĂ€nser, prestige, vapen och krig. 

MĂ€nniskors liv, djur och natur, klimat och kultur, allt detta Ă€r av ringa vĂ€rde för dem, jĂ€mfört med makt, prestige och rikedom. 


..

SĂ„ mĂ„nga mĂ€n som traumatiseras eller dör. 

SĂ„ mĂ„nga barn som kanske aldrig lĂ€ker frĂ„n sin skrĂ€ck, och kanske förlorar sina trygga vuxna. 

SĂ„ mĂ„nga kvinnor som mals ner av rĂ€dsla, vĂ„ld och maktlöst ansvar. 

SĂ„ mĂ„nga djur som far sĂ„ illa, stressade av explosioner, lĂ„ngsamt döende av krigsskador, svĂ€ltande av brist pĂ„ mat eller pĂ„ flykt frĂ„n dessa för dem sĂ„ obegripliga fasor. 

SĂ„ mycket natur som förstörs, av krig, girighet, eld och torka. 

SÄ mÄnga skogar som huggs ner, sÄ mÄnga fjÀrilar som inte lÀngre har nog med blommor


Krigets mördande vanvett, girighetens likgiltighet för levande liv, den infantila egoismens giftighet som skapar steril ödemark omkring sej


SĂ„ ser den toxiska manlighetens makt ut. 


..

Vet ni vad ett svart hÄl i rymden Àr?

Nej, det vet ingen egentligen, men effekten av de svarta hĂ„len kan man se. 

All materia i nĂ€rheten, Ă€ven ljusets fotoner, sugs in av den vĂ€ldiga gravitationen. 

Det Ă€r krafter som ingenting kan stĂ„ emot. 

Och eftersom ocksĂ„ ljuset sugs in, ser det svart ut, och grĂ€nsen, dĂ€r ljuset försvinner, kallas hĂ€ndelsehorisonten. 

Vad som finns dĂ€r innanför Ă€r det ingen som vet, det finns bara teorier. 

Precis sĂ„ kĂ€nner jag ibland. 

Allt som Ă€r gott och vackert sugs upp av det onda och försvinner i ett svart hĂ„l av fasor och lidanden utan slut. 

Det svarta hĂ„lets makt Ă€r ett hot mot all etik och moral, och den vinner överallt dit den nĂ„r



..

Ja, mina vĂ€nner, nĂ€r jag övermannas av all denna förtvivlan och vanmakt, dĂ„ stirrar jag in i nutidens svarta hĂ„l, och ser inget hopp. 

Min gĂ€ngse optimism kĂ€nns konstruerad och falsk. 

Allt det positiva jag brukar peka pĂ„ kĂ€nns som en löjlig tröstnapp jag suger pĂ„ och lĂ„tsas att jag fĂ„r nĂ€ring av. 


..

Men jag har lĂ€rt mej att lĂ„ta mej sjunka ner i detta dystra trĂ€sk av misströstan. 

Jag sjunker under flera dagar med allt större hopplöshet i hjĂ€rtat. 

Men det finns en botten, och det Ă€r den jag lĂ€rt mej att lita pĂ„. 

Precis nĂ€r jag inser att det Ă€r lika bra att jag lĂ€gger mej ner och sjĂ€lvdör, det Ă€r dĂ„ jag nĂ„r botten. 

Och jag fylls av ett kraftfullt MEN


Och sĂ„ börjar jag minnas fler och fler ljus i det mörka. 

Jag erinrar mej att inte ens svarta hĂ„l i rymden vĂ€xer i evighet. 

Snart har jag lĂ€mnat trĂ€sket av misströstan, och ser allt det som Ă€r gott som tvingas fram av just det svarta. 

Jag ser demokratirörelser som vĂ€xer fram pĂ„ grund av förtrycket, medvetenheten om naturen som tvingas fram genom skövling och förstörelse. 

Jag ser hur djuren blir alltmer respekterade och Ă€lskade över hela jorden i takt med att de hotas och utrotas. 


..

Överallt, just pĂ„ grund av den svarta galenskapen, vĂ€xer medvetandet fram om att vi mĂ„ste leva pĂ„ ett helt nytt sĂ€tt. 

Kunskaper tas till vara som nĂ€stan dött ut. 

Fler och fler förstĂ„r allt mer och förĂ€ndrar sitt sĂ€tt att tĂ€nka, och ibland ocksĂ„ sitt sĂ€tt att leva. 

Och det Ă€r detta som Ă€r grunden för min optimism. Grunden till min ljusa framtidstro. 

Ingenting Ă€r nĂ„gonsin för sent ur planetens perspektiv, och om den fĂ„r sköta sej sjĂ€lv kommer den att lĂ€ka. 

Ingenting blir som förut, men det blir Ă€ndĂ„ bra. 

Och vi mĂ€nniskor kommer att tvingas bygga mycket, mycket bĂ€ttre samhĂ€llen Ă€n dem de flesta lever i idag. 

SĂ„ ser vĂ€rlden ut pĂ„ andra sidan om det svarta hĂ„lets grĂ€nser som vi sugs in i nu, det Ă€r jag övertygad om. 


..

Och jag inser, att mina Ă„terkommande besök i det tröstlösa, svarta trĂ€sket, det Ă€r nĂ„got jag behöver. 

Jag fĂ„r utlopp för den förtvivlan jag kĂ€nner över nuets svĂ€rta, men jag fĂ„r ocksĂ„ kraft genom att inte förneka den. 

💛Mina vĂ€nner, slĂ€pp ut grĂ„ten, den Ă€r för tung att bĂ€ra, och den ockuperar platsen dĂ€r ljuset bor! Kram!

LÀnk till texten pÄ fb:

https://www.facebook.com/share/p/15hWDmpXd2/?mibextid=wwXIfr