đHajjdi, vĂ€nner!
Idag vill jag berĂ€tta om en jultradition som stĂ€llde till det, en gĂ„ng för mĂ„nga Ă„r sedan.đ.
NÀr mina barn vÀxte upp, sÄ hade vi en vÀldigt mysig jultradition.
Under hela advent sÄ gjorde jag skafferirensning, och kyl och frys blev ocksÄ översedda för den delen.
Allt som var Äldrat rensades ut och sparades.
Barnen och jag skrev en lista pÄ alla djur som bor i skogen.
Det var fÄglar och skogsmöss, vargar och rÀvar, Àlgar och skalbaggar, ja, alla djur ni kan tÀnka er.
Och nÀr barnen var riktigt smÄ, sÄ kunde bÄde isbjörnar och vintersovande djur ocksÄ halka med.
Strax före sjÀlva julen sÄ jÀmförde vi vad skafferirensningen gett med hur behovet sÄg ut, och köpte till det som fattades.
Alla djur skulle ha sitt pÄ festen vi tÀnkte bjuda dem pÄ!
âŠ..
PÄ julaftons förmiddag, efter gröten, gick vi ut i skogen, ganska lÄngt, lastade med allsköns matpaket och smÄpÄsar.
Vi letade upp en lÀmplig och lagom hög gran pÄ en ostörd plats, och började klÀ den.
I toppen satte vi alltid en pain riche som spira, och vid granens fot gjorde vi smÄ hÄlor i snön, eller i mossan om det var barmark. I dem lade vi alla fröer och gryner till de minsta djuren, blandat med smÄ Àppelbitar, nötter, russin och annat gott.
PÄ grenarna satte vi fast Àpplen, överblivna kakor och brödbitar, strimlor av skinksvÄl (vi visste inte att det var skadligt), falukorvsbitar och en och annan köttbulle och prinskorv.
I större gropar lade vi fryst fisk till björnarna och rotfrukter av alla sorter.
Och till sist pudrade vi över hela hÀrligheten med Äldrat mjöl och annat smÄtt och gott.
Det brukade bli vÀldigt stiligt!
TA DAAA! Djurens jultrÀd var fÀrdigklÀtt, och vi gick hem för att fortsÀtta julfirandet.
Mina barn tyckte ofta att jultrÀdet var det allra bÀsta med hela julafton.
Och det tyckte jag med.
âŠ..
SÄ kom det första Äret dÄ vi flyttat till södra Sverige, pÄ VÀstkusten. Vi bodde i ett Àldre trÀhus pÄ landet.
Jag hade som vanligt gjort stora pepparkakshjÀrtan till alla vi skulle fira med, men ocksÄ till lantbrevbÀraren och tidningsutbÀraren, sÄ det var ganska ganska mÄnga.
Alla skulle fÄ varsitt hjÀrta med sitt namn pÄ, och det tillsammans med krusiduller av glasyr, och massor av Non Stop.
NĂ€r alla hjĂ€rtan var fĂ€rdiga la jag dem pĂ„ kallvinden, helt utan vetskap om muskolonin som bodde dĂ€râŠ
NÄja, mina hjÀrtan var kvar, men de var tÀmligen tuggade i kanterna.
SÄ de fick följa med till Djurens jultrÀd, och det Äret blev jultrÀdet ovanligt lyxigt.
âŠ..
NÄgra dagar senare fick jag höra en mÀrklig nyhet:
PÄ juldagen hade det varit jakthundsprov i just den skogen dÀr vi klÀtt Djurens jultrÀd.
Det fanns ett luktspÄr som hundarna skulle följa, och komma i mÄl inom en viss tid.
Detta prov var en tÀmligen stor sak för jÀgarna i trakten, och det kom folk med hundar ganska lÄngt ifrÄn. Det var viktigt för Àgarna hur deras hundar klassificerade sej.
Det mÀrkliga var, att inte en enda hund hade klarat provet, berÀttade en förtvivlad granne. Alla hundar hade kommit mycket för sent och i ganska samlad trupp.
JÀgarna var vÀldigt förbryllade.
NÄgonting hade distraherat samtliga hundar, men ingen hund hade gett skall.
Konstigt, konstigtâŠ
âŠ..
Jag sade ingenting, men nÀr jag gick och kikade nÄgra dar senare, sÄ var granen helt tom pÄ allt Àtbart.
Och jag insÄg att jag skulle tala vÀldigt tyst om vÄr fina jultradition i de trakterna.
âŠ..
đMina vĂ€nner, om ni vill presenta skogens djur med ett julbord nĂ„n gĂ„ng, sĂ„ se till att det inte sker ett jakthundsprov i nĂ€rheten!
đKram!
LÀnk till texten pÄ fb:
https://www.facebook.com/share/p/19tAiBZkjk/?mibextid=wwXIfr