Det här är en text jag skrev på facebook inför mitt yngsta barnbarns födelse. 

Hajjdi, mina vänner!

💛😃💛🎶🌼🎶💛😃💛

I dagarna kommer jag att få ett nytt barnbarn! 

Denne lille pojke som snart kommer att se dagens klara ljus är en gåva till många, bl.a. till mej, och som en gåva borde varje barn få möta världen!

Mitt liv är redan så rikt, så fyllt av kärlek, men kärlek är inte en tårta där varje bit blir mindre när den ska delas mellan fler. 

Istället byggs hjärtat ut med ännu ett rum. 

Det finns så många slags kärlek. 

Varje relation är unik, och därför blir också varje kärlek man känner unik. 

Och kärlek kan se ut på så många sätt…

…..

Den kärlek som bygger på tillit är underbar!

Den helar sår, ger näring åt själen och glädje åt alla sinnen!

Det är en kärlek som frigör, och som fröjdas av, att den fria varelse man själv älskar också älskar mej tillbaks, varje dag, utifrån den relation vi har. 

När ett barn är älskat av många och har många att älska, men väljer just min hand att lägga sin egen i. 

När min Älskade föredrar gemenskapen med mej, trots alla alternativ. 

När min vän saknar mitt skratt efter en tid och ringer upp för att få höra det, och när en annan vän bara MÅSTE få prata med mej om något som hänt…

En kärlek som bygger på tillit är som när ett vilt djur lever sitt liv efter sin egen natur, så som jag lever mitt liv efter min, men vi båda väljer att mötas ofta och vila i varandras varma glädje att vara tillsammans. Eller rent av väljer att leva samman, men fortfarande var och en efter sin natur. 

…..

Men den kärlek som bygger på rädsla är fasansfull!

Där är man rädd för smärta, att bli skadad genom svek. 

Sådan kärlek söker gardera sej genom att skapa garantier som inte finns. 

Den är rädd för förändring och vill förhindra varandras utveckling och binda till sej den andre personen genom regler och normer, skuld, eller kanske t.o.m. hot av olika slag, eller våld. 

Det är en kärlek som förminskar och vingklipper båda, och där den som är mest rädd ständigt gör buren trängre. 

…..

Men vi människor behöver ju ofta långsiktigt samarbete. Vi behöver ”kontrakt”, överenskommelser, som när vi skaffar barn tillsammans, eller köper hus eller bygger upp ett företag eller kanske bara strävar mot ett gemensamt mål tillsammans. 

Allt blir ju lättare om man samarbetar, men om den andre sviker överenskommelsen, då blir det kanske katastrofala följder, ofta både ekonomiskt och känslomässigt!

Och hur ska man kunna låta bli att vara rädd för det?

…..

Jag tror, att svaret på den frågan är vänskap. 

Naturligtvis ska man, så långt det är möjligt, reglera den ekonomiska delen av överenskommelsen skriftligt, det ger en bastrygghet för alla berörda. 

Men allt det som inte kan täckas av juridik, särskilt den känslomässiga delen, det tror jag blir mest hållbart om det byggs på vänskap. 

Vänskap som den starka kärnan i mitten av relationen. 

Och detta oavsett om relationen vi talar om är till den man har barn tillsammans med, eller till en 17-årig dotter, till en katt eller till en granne, så tror jag att vänskap är det som gör att ”det vill bli bra”. 

Man vill varandra väl. Så enkelt!

…..

Tillit är nästan alltid en bra jordmån för vänskap att växa i. 

Men tillit kräver mod. 

Att lita på ger sårbarhet, och riktigt djup tillit blottar hjärtats själva centrum. 

Att älska i tillit är att ge den man älskar möjlighet att föröda ens själ. 

Att våga denna tillit, att inte gardera sej genom att försöka kontrollera och styra den andre, det kräver mer mod ju djupare kärleken är.

…..

Men om man inom alla relationer, och i synnerhet dem där man älskar, månar om att odla vänskap, då tycker jag att det blir lättare att våga!

Att respektera varann, fråga när man inte förstår, att se olikheter och förändringar som något berikande, det är lika viktigt som att stå vid varandras sida när livet är tungt.

Och om man odlar denna ömsesidiga vänskap som grund i sina relationer, och som själva kärnan i kärleksrelationer, då törs man också låta tillit genomsyra kärleken, trots den stora sårbarhet man blottar. 

…..

Och jag tänker, att detta lilla barn som föds imorgon, eller kanske nästa vecka, han kommer inte bara att vara ännu ett ljus i mitt liv, inte bara ännu en liten person att upptäcka och älska hejdlöst, utan också någon som kan komma att bli min nära vän med tiden. 

En vän, där vänskapen ändrar form och färg alltefter vi vandrar våra livsvägar fram och förändras och utvecklas själva. Men en vänskap som förhoppningsvis djupnar och stärks under hela resten av mitt liv!

Lille pojk, mitt hjärta är redo att bygga ännu ett rum, ett rum bara till dej!

VÄLKOMMEN, säger jag, VÄLKOMMEN!

💛😃💛💚🌼💚💛😃💛

💛Kram på er!

Länk till texten på fb:

https://www.facebook.com/share/p/14zdks3crc/?mibextid=wwXIfr