🌟HIMLENS ALLA VINDAR. 

💛Hajjdi, mina vĂ€nner!

 NĂ€r jag var barn bodde familjen hela somrarna i tĂ€lt i bokskogen vid sjön Lygnern. 

Naturen var vĂ„rt vardagsrum och mĂ„nga av djuren var vĂ„ra vĂ€nner. 

Det var ett underbart liv för oss barn. 

Vi badade och metade, kurade i tĂ€ltet med serietidningar och böcker nĂ€r det regnade, och pĂ„ kvĂ€llarna satt vi runt elden dĂ€r mamma lagade mat. 


..

En dag nĂ€r jag var kanske sex, sju Ă„r, sĂ„ lĂ„g jag pĂ„ rygg i en grenklyka pĂ„ en stor ek. 

Det var ett milt sommarvĂ€der den dagen, och solen sken. 

Högt dĂ€ruppe seglade spanande rovfĂ„glar, och lĂ„ngt ovanför dem jagade molnen förbi. 

Det var den dagen jag blev medveten om lufthavet och dess rörelser: Vindarna!

Osynliga för oss, men likvĂ€l i högsta grad verkliga.  

Om luften hade haft fĂ€rg vi kunnat se, sĂ„ hade det varit en skrĂ€mmande syn, som en havsyta i tre dimensioner överallt omkring oss, utom under fötterna. 

Det var detta jag insĂ„g den dagen. 

Och de smÄ, snabba molnen dÀr uppe, högt ovan örnar och vrÄkar, de drevs av en vind som var mÀktigare Àn en ORKAN!

Jag blev jĂ€tterĂ€dd. 

TÀnk om den vinden skulle komma ner till jorden, dÄ skulle vi blÄsa bort!

Mina förĂ€ldrar lugnade mej, och berĂ€ttade varför den omöjligt kunde komma ner, och jag lĂ€rde mej ordet jetvindar. 


..

Snart förvandlades rĂ€dslan till nyfikenhet och fascination. 

Och sedan till kĂ€rlek. 

Och jag Àlskar sedan lÀnge alla himlens vindar!

Till exempel de lekfulla smĂ„vindarna som fĂ„r höstlöven att virvla upp frĂ„n marken, eller maskrosfjunen att dansa över Ă€ngarna


En gĂ„ng sĂ„g jag en hel liten flock av minitromber som dansade över en sjö. 

De var högst en meter höga, reste sej ur vattnet och förflyttade sej lĂ„ngsamt medan de  glittrande i solskenet virvlade nĂ„gra minuter, och sedan lika snabbt försvann som de uppstĂ„tt. 

SkĂ„despelet pĂ„gick kanske femton eller tjugo minuter, sedan var det bara ett dyrbart minne kvar. 


..

Jag Ă€lskar ocksĂ„ alla de andra vindarna. 

Stormarna över havet, som fĂ„r salt skum att flyga som snö över klipporna


Orkanerna, som föröder och fĂ€ller skog, som ger översvĂ€mningar och olyckor, men som ocksĂ„ visar sin makt och styrka över mĂ€nskliga pĂ„fund. 

De Àr som planeten Gayas varnande vÀktare:

”Akta er, ni mĂ€nniskor. Er hybris blir ert fördĂ€rv om ni utmanar oss!”

Och brisen, den ljuva sunnanbrisen, vinden som för med sej ljudet av surrande insekter och lukten av gulmĂ„ra och varmt grĂ€s. 

Den smeker alla vĂ„ra sinnen, mildrar solens hetta och blĂ„ser livslust i vĂ„ra kroppar. 


..

Vindarna ör lufthavets levande energi. De matas av solens vĂ€rme och jordens rotation. 

De Ă€r lufthavets början och slut vid jordens hela yta. 

Lufthavet som omsluter vĂ„r jord, som i samspel med haven skapar vĂ„rt klimat. 

Lufthavet som ger oss liv och en oĂ€ndlig variation av temperaturer, fuktighet och förutsĂ€ttningar för vĂ„ra samhĂ€llen och liv. 

Lufthavet som vi borde tacka varje dag för allt det vĂ€lsignar oss med. 

Vindarna för syre till vĂ„ra nĂ€sor och nosar, de för molnen med regnet till vĂ„r miljö och de fördelar vĂ€rme och kyla över planeten. 

Men istĂ€llet för tacksamhet sprider vi föroreningar i lufthavet. 

Vi förvandlar sjĂ€lva luften ,med alla sina vindar, till ett hot, nĂ€stan en fiende. 

Och vi förorenar vattenhavet, lufthavets vĂ„ta motsvarighet, dess samarbetspartner nĂ€r klimaten skapas och förĂ€ndras. 

Vi Ă€r outsĂ€gligt otacksamma. 


..

Min kĂ€rlek till vindarna har mĂ„nga bottnar, men den jag kĂ€nner nĂ€r vinden rufsar mitt hĂ„r pĂ„ sommaren eller kyler min nĂ€sa röd pĂ„ vintern, den kĂ€rleken Ă€r sĂ„ pĂ„taglig att den ofta fyller mej med en bubblande lycka i stunden. 

Ha det sÄ bra, mina vÀnner, och mÄ vindarna stÄ er bi!

💛Kram!

LÀnk till texten pÄ fb:

https://www.facebook.com/share/p/1661dfDcG1/?mibextid=wwXIfr