🌟DE GAMLA SJÖMÄNNEN. 

💛Hajjdi, vĂ€nner!

NĂ€r jag var tonĂ„ring i Göteborg sĂ„ fanns det fortfarande gott om ölsjapp i de gamla stadsdelarna som snart skulle rivas. 

De hĂ€r lokalerna var oftast nedslitna, mycket billiga att besöka, och hade en samling lokala stammisar som förlagt sitt sociala liv dit. 


..

 NĂ„vĂ€l, nĂ„t av de första Ă„ren pĂ„ sjuttiotalet blev det sĂ„, att jag slank in pĂ„ ett sĂ„dant sjapp för att vila fötterna en stund. 

Den tunga odören av öl och gammal rök slog emot mej, nĂ€r jag gick in. 

En kĂ€rv, Ă€ldre dam med vĂ€nliga ögon granskade mej snabbt och frĂ„gade vad jag ville ha. 

Jag köpte en Zingo och slog mej ner vid ett av de repade, brunmĂ„lade trĂ€borden vid det stora fönstret. 

De schabbiga ”cafĂ©gardinerna” dolde bordet för förbipasserande, och nĂ„gra krukvĂ€xter kĂ€mpade mot uppgivenheten och försökte nĂ„ dagsljuset. 

Vid de andra borden satt tio, femton gubbar och sög pĂ„ sina pilsner eller kaffe, rökte sina handrullade cigaretter och tjĂŽtade, som man sĂ€ger i Göteborg. 

Och efter en stund blev jag indragen i samtalet. 


..

Jag har alltid varit nyfiken, sĂ„ det dröjde inte sĂ„ lĂ€nge innan jag fĂ„tt veta att de alla var gamla sjömĂ€n som gĂ„tt iland, för gamla för att Ă€n en gĂ„ng fĂ„ hyra pĂ„ nĂ„n fraktare


Och det blev första gĂ„ngen, men lĂ„ngt ifrĂ„n den sista, som jag hĂ€ngde ett par timmar pĂ„ det stĂ€llet. 

Sammanlagt var det kanske ett trettiotal gubbar som brukade komma dit, allihop gamla sjömĂ€n, och allt eftersom lĂ€rde jag kĂ€nna de flesta av dem.  

De blev alltid glada nĂ€r jag kom, för jag Ă€lskade att lyssna pĂ„ deras historier. 

Och de berĂ€ttade och berĂ€ttade, avbröt ofta varann med nĂ„gon detalj eller association, och berĂ€ttade sedan Ă€nnu mer. 

PĂ„ deras tid var all frakt styckegods, och nĂ„gra hade till och med tagit hyra pĂ„ segelskutor. 

Alla var de lĂ„ngseglare, och de hade ofta legat lĂ€nge vid kaj i frĂ€mmande hamnar vĂ€rlden runt. 

Och deras berĂ€ttelser tog aldrig slut. 


..

Mest av allt lockades jag sĂ„klart av att höra om alla deras vedermödor, deras tokroliga Ă€ventyr och deras vemodiga möten och avsked. 

Men jag lÀrde mej ocksÄ sÄ mycket av dessa gamla sjöbussar!

Deras respekt och kĂ€rlek till havet sjĂ€lvt. 

Deras  frihetskĂ€nsla, trots hĂ„rt arbete, nĂ€r horisonten var öppen Ă„t alla hĂ„ll. 

Deras mÀrkliga tillfredsstÀllelse under nappatagen med hÄrt vÀder


Och inte minst den grundlĂ€ggande hederskodex som var sĂ„ sjĂ€lvklar för dem alla. 

KAMRATSKAP!

 

Jag insĂ„g, att kamratskapsreglerna var de allra viktigaste reglerna ombord. 

Den som var okamratlig hade gjort sej omöjlig i besĂ€ttningen och frystes ut, sĂ„ han hade bara att mönstra av vid första bĂ€sta tillfĂ€lle. 

PĂ„ den punkten var de stenhĂ„rda. 

Jag blev sĂ„ imponerad av allt detta, och jag tror att jag pĂ„verkades djupt, för okamratlighet har jag haft svĂ„rt att tĂ„la Ă€nda  sen dess. 


..

Jag var ju tonĂ„ring pĂ„ den tiden, och helt uppslukad av dessa gamla mĂ€ns alla minnen. 

Och först lĂ„ngt senare har jag anat tragiken i deras liv. 

De var pĂ„ sjön under alla sina mannaĂ„r, och hade inga lĂ„ngvariga relationer i land. 

Ibland bodde de nĂ„gra mĂ„nader eller nĂ„got Ă„r hemma, eller i ett frĂ€mmande land, men aldrig tillrĂ€ckligt lĂ€nge för att hinna fĂ„ starka band till nĂ„gon annan. 

Deras gamla band till familj och slĂ€kt, barndomsvĂ€nner och ungdomsförĂ€lskelser, tunnades ut med Ă„ren, tills ingenting lĂ€ngre fanns kvar


Sedan mönstrade de av för sista gĂ„ngen, och insĂ„g att de endast mötte tomhet i det de alltid kallat sin hemstad. 

Göteborg var bliven en helt frĂ€mmande stad i ett frĂ€mmande land, dĂ€r varken hem eller vĂ€nner fanns kvar. 


..

Till slut hittade de ”sitt folk” pĂ„ det hĂ€r sjappet. 

Andra mĂ€n som inte heller orkade slita lĂ€ngre pĂ„ bĂ„tarna, och som ocksĂ„ funnit ett ödsligt Ingenting i sin hemmahamn. 

De gav varann mening och förstĂ„else av de strĂ€va villkor som lett dem hit. 

DĂ„ och dĂ„, med lĂ„nga mellanrum, var det nĂ„gon ny gammal sjöman som fann sjappet och gemenskapen dĂ€r. 

Den hÀr lilla församlingen var livlina för varann.

Och det fanns mĂ„nga sĂ„dana trĂ€ffpunkter i form av ölsjapp i Göteborg pĂ„ den tiden. 

Kanske varje skrÄ hade sitt stÀlle?

Jag vet inte, men det jag kĂ€nde till var detta, dĂ€r sjömĂ€nnen fann nöje i att tjĂŽta bort sina lĂ„ngsamma timmar. 


..

Finns det fortfarande sÄna hÀr samlingspunkter i vÄrt land?

StÀllen dÀr man har rÄd att slinka in allt som oftast, och trÀffa sina vÀnner och grannar?

UngefÀr som bypubarna och tehusen, vinstugorna och kaffebarerna i andra lÀnder?

DÀr det inte Àr uppstyrt av föreningar eller riktat till ensamma pensionÀrer, utan helt opretantiöst till ALLA, och dÀrför ALLAS kontaktpunkt?

Om nÄgon frÄn ett annat land frÄgar mej, vart svenskar gÄr för att trÀffa varann, sÄ vad ska jag svara? TvÀttstugan?

Mina vĂ€nner, jag Ă€r sĂ„ glad att ha upplevt detta,  bĂ„de det att jag vĂ€xt upp med gott om kontaktytor och det att jag blev sĂ„ vĂ€nligt bemött av gubbarna!

💛Kram pĂ„ er alla!

LÀnk till texten pÄ fb:

https://www.facebook.com/share/p/18yoYeBc8r/?mibextid=wwXIfr