🌟STEVE. 

💛Hajjdi, vĂ€nner!

Idag vill jag berĂ€tta om en vĂ€n som en gĂ„ng stod mej mycket nĂ€ra. 

HĂ€r kallar jag honom Steve, ett namn som i Göteborg uttalades som det stavas. 

Han var en lĂ„ng och muskulös man och sĂ„g ganska brutal ut, men var hjĂ€rtegod till sin natur, trots sin ovana att se bister ut. 

Vi trĂ€ffades nĂ€r jag var sjutton, och han var runt tjugo, och vi utvecklade snart en nĂ€ra vĂ€nskap.  

Och Steve anförtrodde mej sin tragiska historia. 


..

Steve var en ganska blyg och lite inbunden tonĂ„ring, som Ă€lskade schackspel, men ocksĂ„ matte. 

SĂ„ blev han kĂ€r, och det var ömsesidigt. 

Det var första förhĂ„llandet, och han tyckte sej vara i paradiset. 

Men sĂ„ blev hon med barn. 

Steve var nyss fyllda arton dĂ„, och betedde sej vĂ€ldigt dumt, chockad som han var. 

VĂ„r förĂ€ldrageneration levde mestadels liv som vi unga sĂ„g som outhĂ€rdligt trĂ„kiga, och hĂ„rt insnĂ€rjda i tusen jantetrĂ„dar var de ocksĂ„. 

Steve kĂ€nde sej infĂ„ngad till att leva ett sĂ„dant liv. Det var som att kvĂ€vas. 

Och han hörde inte av sej till tjejen pĂ„ flera mĂ„nader. 


..

Men under den tiden gick det upp för honom, att de ju inte BEHÖVDE leva sĂ„ trĂ„kigt. 

Och det var ju med HENNE dessutom, hans underbara tjej!

Och de skulle fÄ ett BARN tillsammans!

Han kom fram till att det ju var fantastiskt!

SĂ„ han kontaktade henne igen, fylld av glĂ€dje och framtidsplaner. 

Och hon berĂ€ttade att hon gjort abort. 

Och att det var slut mellan dem efter hans stora svek, att överge henne i en sĂ„dan situation. 


..

Steve berĂ€ttade, att det kĂ€ndes som att livet tog slut. 

Han hade förlorat den familj han hade tagit för given och hade börjat glĂ€djas Ă„t. 

Efter nĂ„gra veckor hade tomheten vuxit sej sĂ„ stor att han snittade upp handlederna i ett buskage bakom Götaplatsen. 

Precis dĂ„ kom en man som var ute och trĂ€ningssprang. 

Den mannen var polis till yrket. Han fick syn pĂ„ Steve och visste vad han skulle göra. 

Efter att ha blivit rĂ€ddad, sĂ„ tvĂ„ngsomhĂ€ndertogs Steve pĂ„ psyket, och behandlades med elchocker, som var mycket populĂ€ra inom psykiatrin pĂ„ den tiden. 


..

NĂ€r han skrevs ut efter en tid, upptĂ€ckte Steve att han inte fattade schack lĂ€ngre. Han hade blivit mycket sĂ€mre. Och det var samma sak med matten. 

Och det var de tvĂ„ saker som var mĂ€tbara. 

Men hur var det med resten av honom?

Hur hade hans hjĂ€rna och hans personlighet förĂ€ndrats? Det kunde han inte avgöra, men att bara slĂ€ppa det kunde han inte heller. 

Det kĂ€ndes som att nĂ„gon bytt ut en del av det som var HAN, och inifrĂ„n, sĂ„ att sĂ€ga,  kunde han inte avgöra vad som var nytt, eller vad han mist. 

Steve drabbades av vĂ€xande Ă„ngest över detta. 


..

Vid denna tid dök det upp mycket droger i Göteborg. 

Tidigare hade det i stort sett bara varit hasch och marijuana, men nu fanns det massor av olika slags piller och kapslar. 

KĂ€llarprodukter som ingen hade koll pĂ„ var vanliga. 

Steve var ett lĂ€tt offer. 

Han testade en fĂ€rgglad kapsel nĂ„gra gĂ„nger, som gav ett hallucinatoriskt rus, men upptĂ€ckte sedan att han fick sĂ„ oerhört ont i kroppen nĂ€r avtĂ€ndningen satte in, att han var tvungen att ta en ny dos. 

Det var det enda som hjĂ€lpte mot smĂ€rtan. 


..

I tidningen stod det om Skandinaviens första ”knarkdoktor”. 

Det var en lĂ€kare som fanns i Köpenhamn, och som var specialiserad pĂ„ droger. 

Steve for dit, i hopp om att bli hjĂ€lpt. 

Efter provtagningar pÄ bÄde Steve och kapslarna, sÄ fick han besked:

Knarket hade ersatt vĂ€tskan i cynapserna, de som förbinder nervcellerna med varann. 

SĂ„ Steve fick maximal smĂ€rta i alla nerver samtidigt, om han inte fyllde pĂ„ med knarket. 

Det dĂ€r Ă€mnet som var skurken fick han utskrivet pĂ„ apotek. 

Men han skulle alltid vara tvungen att hĂ„lla dosen uppe, under resten av sitt liv. 


..

 Nu insĂ„g Steve, att vĂ€gen oundvikligen gick nedĂ„t, och att han hellre avslutade sitt liv Ă€n att bli allt mer nedgĂ„ngen. 

Problemet var, att han kommit att Ă€lska att leva, till slut. 

Och nu var han tvungen att bryta ned sin livslust för att kunna ta livet av sej. 


..

Jag tillbringade mĂ„nga timmar tillsammans med honom, medan han trevade sej fram runt den svarta brunn han visste att han till slut mĂ„ste kasta sej ner i. 

Naturligtvis blev jag vĂ€ldigt pĂ„verkad av att ta del av en sĂ„dan process, och jag började mĂ„ dĂ„ligt jag med. 

Steve mĂ€rkte detta, och förbjöd mej att trĂ€ffa honom mer. 

Och nĂ„gon mĂ„nad senare fick jag ett brev som han postade innan han gick hem och sköt sej. 

I det brevet tröstade HAN, MEJ!!!

Jag orkade inte gĂ„ pĂ„ begravningen. 

Min vÀn Steve. Honom glömmer jag aldrig!

💛Kram, mina vĂ€nner!

LÀnk till texten pÄ fb:

https://www.facebook.com/share/p/1AU26nF1Qq/?mibextid=wwXIfr