💛Hajjdi, mina vänner. 

Vem är jag?

I dessa tider av krigsupprustning och dessutom stark oro för både klimat och demokrati, så väcks många frågor. 

Och jag undrar, är det många som liksom jag har funderat över just denna fråga alltmer på sista tiden?

Vem är jag?

…..

Hur kommer just jag att agera ifall det blir krig, eller andra plötsliga katastrofer?

Men just nu tänker jag mest på om det blir krig. Storkrig. 

Kommer jag att vara feg, och gömma mej bäst jag kan?

Kommer jag att sälja ut det jag tror på, för att rädda mitt eget skinn?

Kommer jag att vara modig, och på ett eller annat sätt försvara vår frihet?

Kommer jag att lura mej själv med trovärdiga teorier, som egentligen döljer feghet?

Eller kommer jag att använda de förmågor jag har till att uppmuntra mod och beslutsamhet hos mej själv och andra?

Jag vet ju inte, jag har inte prövats. 

Jag kan bara hoppas. 

…..

När jag var ung var jag modig. 

Jag hade stor självtillit när det handlade om något jag trodde på, och då vågade jag mycket. 

Jag var i mycket god fysisk form, och som väl de flesta unga människor kände jag mej odödlig. 

Då mötte jag bland annat en del fysiskt våld. 

Jag har nästan blivit strypt, jag har haft ett laddat gevär riktat mot mej, jag har drabbats av mordförsök och jag har gjort tusen dumdristiga saker, bara för att se om det gick. 

Och jag blev aldrig rädd, men väldigt arg om någon hotade mej. 

Jag kände mej ju osårbar.

…..

Men numera är jag gammal och väl medveten om min dödlighet. 

Jag har ju varit sjuk i många år, och har kondition och styrka som ett gammalt torkat gummiband. 

Så vem är jag då, om kriget drabbar oss?

…..

Hur tungt väger jag mitt eget liv mot andras, när det verkligen gäller?

Hur tungt väger det mot de värden jag tror på?

Jag vet ju inte. 

Men det jag vet är att det jag är allra mest rädd för, det är att det ska visa sej att jag är feg. 

DET vore det värsta. 

Och därför tänker jag en hel del på det här. 

Jag försöker liksom prägla in i mitt eget grund-DNA att jag måste stå för det jag tror på, annars kan jag ändå inte leva med sveket mot mej själv…

…..

Men jag hoppas ju naturligtvis att kriget INTE kommer. 

Jag tror inte att det gör det. 

Och jag hoppas att jag har rätt. 

Kanske reaktionerna nedifrån, från s.k. vanligt folk, hinner växa ifatt ondskans dirigenter?

Kanske klimatförändringarna slår sönder deras destruktiva maktstrukturer?

Kanske den stora bubblan av digitala låtsaspengar hinner brista, och tar de maktgalna männens kapital med sej till det som inte längre är. 

Kanske något alldeles oväntat inträffar. 

Ingen känner framtiden. 

…..

Men oavsett hur världen ser ut om några år, 

så tror jag att det är viktigt att fundera över vem man själv är, och vem man vill vara. 

Jag tror att det är lika viktigt som att läsa ”Om krisen eller kriget kommer”, och följa alla råd. 

Kanske till och med viktigare, för oss som är vuxna i alla fall. 

” Det är bättre att ha ha panik innan och vara kall när det händer, än att vara kall innan och få panik när det händer”

-Ungefärligt citat av Winston Churchill-

💛Mina vänner, sträva alltid efter att hålla ryggen rak och hjärtat varmt, i synnerhet när det är svårt!

Länk till texten på fb, om du vill kommentera:

https://www.facebook.com/share/p/12FGX7AP4yS/?mibextid=wwXIfr