🌟SKAPARGLÄDJE. 

💛Hajjdi, vĂ€nner!

NĂ€r jag var ung gick jag pĂ„ en folkhögskola med konstlinje under tvĂ„ Ă„r. 

TyvĂ€rr var mitt privatliv i totalt kaos under denna period, och jag hade tidvis mycket svĂ„rt att anvĂ€nda dessa dyrbara Ă„r pĂ„ ett vettigt sĂ€tt. 

Men denna tid var Ă€ndĂ„ enormt givande för mej. 

Jag fick mĂ„nga vĂ€nner, lĂ€rde mej mycket och utvecklades en hel del som mĂ€nniska. 

Och jag Ă„terupptĂ€ckte skaparglĂ€djen, som försvunnit nĂ„nstans mellan barndom och ung vuxenhet. 


..

PĂ„ skolan gick vi sex veckor i varje verkstad. 

Det var keramik, mĂ„leri, trĂ€, grafik, metall, textil, teckning, skulptur och foto, perioder fullmatade av  grundkunskap och experimentlusta. 

Jag kÀnde sÄ mycket glÀdje varje gÄng jag gjort nÄgot, alltid det bÀsta jag kunde!

SjĂ€lvklart var det mesta nybörjartaffligt, och sjĂ€lvklart var i stort sett allting ganska bedrövligt i ljuset av nĂ„gra dagars distans😂


Men det var inte det som var grejen för mej. 

Det var den rena skaparglÀdjen som tÀnde ett ljus i sjÀlen, och förmodligen ocksÄ i ögonen!

Det spelade INGEN ROLL hur ”lyckat” eller ”misslyckat” resultatet var, och förutom den omedelbara glĂ€djen, sĂ„ lĂ€rde jag mej naturligtvis ocksĂ„ en hel del av alla dessa försök i olika material. 


..

Men jag upptĂ€ckte snart, att jag var ganska ensam om att tĂ€nka sĂ„. 

Det fanns nĂ„n slags hierarkisk instĂ€llning pĂ„ skolan, att man skulle vara SERIÖS. 

Ju mer ”seriös”, desto bĂ€ttre var man. 

Och detta kombinerades med ett JantetĂ€nk som jag aldrig begrep mej pÄ 

Till exempel skulle man aldrig vara nöjd med nĂ„got man gjort, aldrig vara glad över ATT man skapat. Inte ens en liten stund. 

SĂ„ jag ansĂ„gs inte seriös. 

Men jag kunde Ă€ndĂ„ inte lĂ„ta bli att vara glad. 


..

En gĂ„ng hade min grupp haft en halvdag kroki. 

Det var oftast snabba sittningar, en eller tvĂ„ och nĂ„n gĂ„ng kanske fem minuter. Detta för att vi skulle trĂ€na upp ögonen till att fĂ„nga linjer och skuggor. 

EfterĂ„t brukade vi ha genomgĂ„ng med konstruktiv kritik, dĂ€r vi alla lĂ€rde av varann. 

Men den hĂ€r gĂ„ngen hann vi inte, utan skulle ta genomgĂ„ngen nĂ€sta dag. 


..

NĂ„vĂ€l, pĂ„ kvĂ€llen satt jag i samlingsrummet och tittade pĂ„ krokiskisser av Van Gogh. 

Jag började testa hans knep pĂ„ mina egna bilder, och fick en del viktiga insikter. 

NĂ€sta dag pĂ„ utvĂ€rderingen sĂ„ satt vi som vanligt pĂ„ golvet i en halvring, och skulle titta pĂ„ en persons bilder i taget. 

Jag var glad och uppspelt över det jag upptĂ€ckt kvĂ€llen innan, och ivrig att dela med mej dessa aha-upplevelser. 

Men


Just nÀr vi skulle börja utvÀrdera, lÄngt innan min tur, var det en kille som avslöjade att han MINSANN SETT MEJ FUSKA, och förbÀttra mina bilder kvÀllen innan!

En kall mur av ogillanden restes omkring mej. 

PĂ„ grund av mitt jĂ€ttejobbiga privatliv sĂ„ var jag vĂ€ldigt skör, och blev ledsen istĂ€llet för att försvara mej. 

Och det var sĂ„ jag upptĂ€ckte att ocksĂ„ vĂ„ra övningar var en hierarkisk tĂ€vling. 

Åtminstone var det sĂ„  dĂ€r och dĂ„. 

Jag har inte sĂ„ mycket kontakt med den konstnĂ€rliga vĂ€rlden lĂ€ngre, men jag hoppas det finns en friare instĂ€llning idag. 

Killen hade ju vĂ€nligt kunnat frĂ„ga varför jag jobbade med bilderna pĂ„ kvĂ€llen. 

Men nej dÄ!

För honom var det ett sjĂ€lvklart fusk, i syfte att glĂ€nsa över de andra. 


..

Och jag har mĂ„nga gĂ„nger funderat pĂ„ de hĂ€r sakerna, för det som hĂ€nde pĂ„ konstskolan var sannerligen inte ett isolerat beteende. 

De som öppet visar skaparglĂ€dje Ă€r ofta personer utan sjĂ€lvkritik, eftersom de flesta andra inte törs, och de som experimenterar mĂ„ste ofta rĂ€ttfĂ€rdiga sej som nĂ„n slags seriösa sökare inom omrĂ„det. Inte genom att visa att de lĂ€r sej genom att ha roligt. 

Och detta gĂ€ller inte enbart inom konst, som jag ser det. 

Hela samhĂ€llet genomsyras av sĂ„nt hĂ€r elĂ€nde. 

Det verkar gĂ„ igen i det mesta, som i uppfinningsrikedom, problemlösning, hantverk, och mycket mer


Att visa sin skaparglĂ€dje Ă€r nĂ€stan alltid tabu, det ses som skryt. 

IstĂ€llet ska den kamoufleras med missnöje, sjĂ€lvkritik eller falsk blygsamhet. 


..

Men jag tror, att skaparglĂ€dje Ă€r ett fundament i oss mĂ€nniskor. Att uttrycka kĂ€nslor, att skapa föremĂ„l med hĂ€nderna, att försköna. 

Att SKAPA. 

Att förmera ett material med kunskap, insikt och i Ätminstone nÄgot avseende nytta, det Àr vÀl att uttrycka en visshet om eget vÀrde och ett sammanhang med omvÀrlden?

Att tynga ner den glĂ€djen med skam, och att förminska den med tĂ€vlingsvĂ€rderingar, det tycker jag Ă€r att amputera en del av vĂ„r mĂ€nskliga natur. 

Vad tusan spelar det för roll att jag har roligt och blir lycklig över det lilla som blev rÀtt idag, men som jag kanske kastar som skrÀp i morgon?

Och varför mÄste nÄgon se min glÀdje som skryt, och surt pÄpeka att det mesta blev fult och fel?


..

Nej, mina vĂ€nner, jag tror att vi alla skulle mĂ„ bra av att glĂ€djas ibland, till och med jubla, över vĂ„ra taffliga smĂ„ skapelser. 

Och om de INTE Àr taffliga, kanske till och med skickligt gjorda, ja dÄ tycker jag att vÄr gÀdje ska bemÀngas med stolthet och vara lÀnge!

💛Mina vĂ€nner, jag tycker man ska hylla skaparen inom sej sjĂ€lv och andra, och glĂ€djas Ă„t det vi gör. Det duger!

LĂ€nk till fb om du vill kommentera:

https://www.facebook.com/share/p/16Cfw3B7GC/?mibextid=wwXIfr