🌟SOM EN SVIRRANDE SVALA I SKYN. 

💛Hajjdi, vĂ€nner!

För lĂ€nge sen, nĂ€r jag var ung, sĂ„ hade jag avslutat mitt liftarliv med att stanna i LuleĂ„. 

Det var den staden jag tyckte mest om av alla de platser jag nosat pĂ„ under en tid. 

SĂ„ jag bestĂ€mde mej för, att detta skulle bli min hemstad. 

Den första sommaren dĂ€r fick jag lĂ„na ett litet hus mitt i stan, bakom det stora, fula Domus. 

Huset var en del av en stadsgĂ„rd, och ett större hus med snickarglĂ€dje lĂ„g mot gatan. 

Ena sidan av den stora tomten var en lĂ€nga med bodar, och en annan sida bestod av en rad med höga vackra björkar. 

SjĂ€lva gĂ„rden var sedan lĂ€nge en prunkande sommarĂ€ng, med en vildvuxen syrenbersĂ„ mitt pĂ„. 

Det var en underbar plats. 


..

Den sommaren jobbade jag pĂ„ ett litet tunnbrödbageri ute i Södra Sunderbyn. 

Jag stod vid de tvĂ„ stora stenugnarna, och kavlade framugnsbröd, och grĂ€ddade dem sedan. 

Man kavlade degen florstunn pĂ„ en mjölad trĂ€skiva, ungefĂ€r en kvadratmeter stor, och sen trampade man pĂ„ en pedal sĂ„ att övre delen av ugnen höjde sej. 

Genom den decimeterhöga öppningen gĂ€llde det sedan att med precision fĂ„ degen att lĂ€gga sej perfekt pĂ„ den stora, flata stenhĂ€llen. 

Detta gjorde man genom att med fart fĂ„ till den rĂ€tta knycken. 

DĂ„ gled den kavlade degen lugnt och vackert frĂ„n skivan till sin rĂ€tta plats, och jag hann precis fĂ„ nĂ€sta bröd i ugnen innan jag tog ut det första, och skar till det fĂ€rdiga brödet. 

Elva ark skulle det vara i varje kartong, och en kille kom med jĂ€mna mellanrum och hĂ€mtade alla kartonger jag staplat upp bredvid mej. 

Jag Àlskade det jobbet!

Det blev ett sÄnt flyt, det kÀndes som att dansa, som att meditera



..

Vi började jobbet klockan fyra pĂ„ morgonen, och slutade vid 11-tiden. DĂ„ tog jag alltid med mej en pĂ„se med ett par liter brödkanter, som kom frĂ„n den andra delen av bageriet. 

NĂ€r jag kom hem satte jag mej pĂ„ trappan och matade grĂ„sparvarna. 

Det var ett mycket stort gÀng, och de blev snart de fetaste grÄsparvarna i stan


Och tama blev de!

NĂ€r jag trĂ€nade dart pĂ„ tavlan jag satt upp pĂ„ husvĂ€ggen, sĂ„ fick jag vara försiktig, sĂ„ jag inte trĂ€ffade nĂ„n av alla de fĂ„glar som kretsade runt mej, och satte sej pĂ„ mej. 


..

Men hĂ€rligast var det timmen innan jag for till jobbet. 

För mej var det vĂ€ldigt exotiskt med solsken klockan tvĂ„ pĂ„ natten. 

Jag brukade koka en mugg kaffe, och sen klev jag upp pĂ„ taket via planket bakom det lilla huset. 

Det var tvĂ„ vĂ„ningar, men vĂ€ldigt lĂ€tt att komma upp. 

Och det var nĂ€stan alltid vackert vĂ€der pĂ„ nĂ€tterna. 

Jag satt pĂ„ skorstenen i solskenet, medan staden sov. Jag drack sakta mitt kaffe, och kĂ€nde en frihet och lycka som aldrig förr. 

Lyckan var lika lĂ„gmĂ€ld som genuin. 

Jag var ung, fri och frisk. 

Jag var pĂ„ en plats jag Ă€lskat frĂ„n första stund, och hela livet lĂ„g framför mej, som ett evighetslĂ„ngt Ă€ventyr. 

Just dĂ€r och dĂ„, just den sommaren och under  just de stunderna pĂ„ skorstenen, sĂ„ fanns det inte ett enda bekymmer i min vĂ€rld, och inte en enda önskan om att nĂ„got skulle vara annorlunda. 

Mina minnen dÀrifrÄn glittrar i sinnet, och jag Àr sÄ glad att jag fÄtt uppleva detta!

Att ha fÄtt kÀnna mej som en svirrande svala i skyn


💛Kram!

LÀnk till texten pÄ fb, ifall du vill kommentera:

https://www.facebook.com/share/p/1A94pdsnmU/?mibextid=wwXIfr