💛Hajjdi, vänner!

Jag har tänkt på en sak. 

Förr var sambanden mellan oss tydliga, och alla visste att de var beroende av varann. Sambanden gav tillhörighet. 

Idag är sambanden till stor del dolda. 

Hur många människor är egentligen inblandade när vi köper en liter mjölk i affären? 

Tänk först på alla yrkesmänniskor som är inblandade när en skola byggs. Där lärs kunskaper ut som skapar de ingenjörer som uppfinner t.ex. mjölkmaskiner och maskinerna som behövs för att tillverka dem. 

Gruvarbetare och de på järnverket skapar det stål som senare gör mjölkmaskinen till verklighet, på fabriker där andra arbetare tar vid. 

Bönderna som tar hand om korna och mjölkar dem…

Chaufförerna som kör mjölkbilarna…

Tillverkade mjölkförpackningar som fylls på mejerierna…

Affärena som tar emot mjölken och säljer den till dej…

…..

Och varje steg i denna kedja har tusen andra kedjor knutna till sej, som maskindelstillverkare, städare, tillverkare av djurfoder, båt- och flygfolk och så vidare, nästan i all oändlighet. 

 Det är miljoner människor, spridda över hela världen, som i ett enormt nätverk indirekt varit med att framställa den där mjölklitern. 

Människor har aldrig förr varit så beroende av varann som nu! Och mycket få människor klarar sej själva, allt annat är i grunden en illusion. 

…..

Men dolda, anonyma, samband av detta slag ger ingen känsla av tillhörighet. 

Inom den gamla byn eller trakten fanns de flesta kunskaper som behövdes för att leva ett hyfsat drägligt liv. Kunskaper och erfarenheter fördes vidare från generation till generation; Sömnad, linberedning, takläggning och höbärgning var alltihop kunskaper som förvaltades inom byn. 

Självklart var det på både ont och gott. 

Människor var fastlåsta på sin plats, både geografiskt och socialt. Livet var för det mesta både strävt och snävt. 

Men allas händer behövdes, allas kunskaper bidrog till det gemensamma samhället och alla hade en given plats i samhörigheten, även om den var eländig eller föraktad. 

…..

Idag söker många människor sin plats, ofta utan att veta hur eller vad, med en diffus oro i själen. 

Och känslan av att hänga löst i sitt samhälle, utan trådar av samhörighet, är lika farlig för en själv som för andra. Då griper man efter vilka trådar som helst, även kriminella. 

Känslan av att vara utbytbar, eller rent av onödig, är förödande. 

Känslan av att de kunskaper och erfarenheter man besitter inte värderas är också den förödande. 

Det är baksidan av att den gamla, nästan isolerade bygemenskapen bröts upp, och många människor far illa av att inte vara efterfrågade, inte behövda. 

…..

Jag tror, att vi nånstans på vägen kastat ut barnet med badvattnet. 

Vi sökte bryta den ofta själsdödande förutbestämdheten i den gamla byn eller trakten mot allt större individuell frihet. 

Som samhälle ville vi utvecklas genom att varje människa skulle få chans att finna sin egen rätta plats i helheten, och därmed optimera samhällsutvecklingen. 

Vackert så!

Men vi fick också detta oöverskådliga anonyma nät av beroende, som spänner över hela världen, som i fallet med mjölklitern. 

Och vi fick en utbredd vilsenhet bland människor, en tom jakt efter prylar, status eller rikedom utan djupare syfte, och som därför vidgar den inre tomheten när glädjekicken klingat av. 

…..

Jag tror att det finns ett sätt att leva där man kan kombinera det bästa ur dessa båda världar, individuell frihet och samhörighet. 

Jag vet inte hur en sådan värld kan se ut, men jag tror att det är åt det hållet vi måste söka för att uppnå både livskvalitet och hållbarhet, i våra liv såväl som i våra samhällen. 

Och jag tror att just detta är den nödvändiga grund som fattas i dagens visionslösa samhälle; 

Att finna en väg framåt som kombinerar individuell frihet med samhörighet. 

Med en sån grund tror jag att det mesta skulle se annorlunda ut i vårt samhälle av idag. 

💛Kram!

Länk till fb, ifall du vill kommentera något:

https://www.facebook.com/share/1A8f76iRyy/?mibextid=wwXIfr