đHajjdi, mina vĂ€nner!
Jag har alltid haft ont om pengar, och dÀrför har jag varit tvungen att vara lite pÄhittig för att stilla min nyfikenhet pÄ saker och ting.
Intresset för andra kulturer, t.ex.
Under nĂ„gra Ă„r hade jag âkulturveckorâ dĂ„ och dĂ„, nĂ€r jag fick möjlighet. En av de mest givande jag upplevde var en gambiansk vecka i Stockholm.
En god vÀn var bekant med en man som var av woloffolket, och som bodde i Banjul i Gambia.
Min vÀn och han hade gÄtt en kurs tillsammans för lÀnge sen, och nu hade han tagit kontakt med henne, eftersom han skulle besöka sin syster, som flyttat till Stockholm.
Mannen hette Diaz.
Denne Diaz var mycket nyfiken pĂ„ svensk vardagskultur. Han ville vĂ€ldigt gĂ€rna fĂ„ en guide som kunde ge honom en bild av hur det Ă€r att leva i Sverige, som svensk. Hur vi tĂ€nker och beter ossâŠ
Genom min vÀn fick Diaz och jag kontakt, och vi bestÀmde att han i gengÀld skulle berÀtta om livet och vardagskulturen bland wolof.
SÄ himla spÀnnande!
Jag Äkte ner till Stockholm, vi trÀffades och sympatin var omedelbar och ömsesidig.
Under denna vecka sov jag visserligen hos min vÀn, men nÀstan all vaken tid spenderade jag med Diaz.
Han tog mej med till sin syster och till nÄgra andra vÀnner han hade i stan, och hela veckan Ät jag bara gambiansk mat, lyssnade pÄ gambiansk musik och diskuterade, diskuterade, diskuterade.
Jag vill berÀtta om en episod som jag minns sÀrskilt starkt frÄn denna underbara vecka.
Vi var hemma hos en av Diaz vÀnner, som var gift med en svensk kvinna.
Hon var bortrest, sÄ jag trÀffade tyvÀrr aldrig henne, vilket var synd.
Det hade varit intressant att ha med henne i diskussionerna.
Men dÀr satt jag nu i ett litet sexkantigt rum mitt i stan, tillsammans med fyra resliga svarta mÀn.
Och jag upplevde för första gÄngen i livet en absolut jÀmlikhet.
VÀnlighet och avslappnad artighet, ja, men det fanns inte den minsta skillnad i hur de bemötte varandra och mej.
Deras kultur stammar frÄn ett maternellt samhÀlle, det vill sÀga att det var kvinnolinjen i slÀkten som var viktigast.
Som exempel kan jag nÀmna, att Diaz var Àldste son till Banjuls borgmÀstare, och huvudman för slÀkten. Hans far hade överlÀmnat det ansvaret till honom.
ĂndĂ„ hade Diaz inte en egen bostad.
PĂ„ deras âstadsgĂ„rdâ fanns det mĂ„nga mindre hus, eftersom varje kvinna hade ett eget.
NÀr en pojke blev man förlorade han rÀtten att bo i sin mors hus. IstÀllet mÄste varje man, Àven makar, uppföra sej pÄ ett sÄdant sÀtt att de var vÀlkomna att sova i en kvinnas hus.
Lyckades de inte med det fick de sova pĂ„ gĂ„rden, tillsammans med skammenâŠ
Med en sĂ„dan bakgrund var det inte konstigt att dessa mĂ€n fick mej att kĂ€nna mej fullstĂ€ndigt respekterad och helt jĂ€mlikâŠ
NÄvÀl, vi satt dÀr i tio timmar och diskuterade kultur och livsfilosofi och avbröt endast för att Àta en mycket god gambiansk rÀtt, serverad pÄ ett jÀttestort fat. De visade mej hur man pÄ ett belevat sÀtt Àter frÄn samma fat, och vilka smÄ artighetscermonier som hör till.
Men det jag vill berÀtta för er handlar inte om det.
Under vÄra diskussioner hettade det ibland till, till exempel nÀr det visade sej att vi var tre personer som ansÄg att mÀnniskan i grunden Àr god, och tvÄ som sÄg henne som ond.
Dessa tvÄ olika synsÀtt ger ju helt olika uppfattningar om hur ett samhÀlle ska byggas.
Vid denna, och andra liknande meningsskiljaktigheter kunde det hetta till ordentligt.
Men precis vid den punkten i diskussionen dÀr jag började bli arg, sÄ började de andra att skratta.
NÀr jag undrade varför, sÄ förklarade de att vi ju just kommit till en punkt dÀr vi alla kunde lÀra oss nÄgot nytt. Vilket var anledningen till deras spontana glÀdjeskratt!
FörestĂ€ll er det, mina vĂ€nner, att ha lĂ„nga och mĂ„nga diskussioner om bĂ„de djupa och svĂ„ra Ă€mnen, förda med glöd och frenesi, och Ă€ndĂ„ helt fritt frĂ„n ambitionen att âvinnaâ!
För mej var det som en doft frÄn de himmelska Àngderna!
Det fanns ocksĂ„ flera andra situationer under denna min âGambianska veckaâ som bĂ„de fascinerade och lĂ€rde mej mycket.
Men det jag upplevde i detta lilla rum tillsammans med dessa fyra mÀn, var nog ÀndÄ det mest vÀrdefulla jag tog med mej tillbaka hem till UmeÄ.
đMĂ„ gott, mina vĂ€nner!
LĂ€nk till fb ifall du vill kommentera:
https://www.facebook.com/share/p/16DYYADvK5/?mibextid=wwXIfr
TANKEDANS 