đHajjdi, mina vĂ€nner!
I början av 70-talet, nÀr jag var sjutton Är, sÄ hÀnde det sej nÄgot ganska egenartat.
âŠ..
Innan kommunen hade hunnit riva halva Göteborg, sÄ fanns det en massa stadsdelar med gamla landshövdingehus, och ibland, bland dem, en och annan större byggnad i tegel.
Vid centralstationen lÄg Nordstan, som hade höga tegelhus i front mot stationen och Brunnsparken, och bakom dem lÄg de gamla arbetarbostÀderna.
Allt skulle rivas, och det jÀttestora shoppingcentret Femman skulle byggas.
I ett av husen mot Centralen huserade en mysig onsdagsklubb som hette Fru Svensson.
Den drevs av nÄgra killar, bara för att det var kul, och jag hjÀlpte till.
Men sÄ skulle huset rivas, och nÀr vi kom dit ett par timmar innan den allra sista klubbkvÀllen skulle börja, sÄ var elen borta.
TvÄ av killarna remmade ivÀg, och fick tag pÄ en bensinmotor som de stÀllde pÄ vÄningen under och kopplade upp till klubben.
Musiken blev lite svajig den kvĂ€llenâŠ
âŠ..
Detta var i Maj mÄnad, vÄryran var pÄtaglig i stan, och det kom massor av folk, flera hundra.
StÀmningen var pÄ topp.
Jag stod nÄgra timmar i baren, och skÀnkte ut öl.
Och drack alla slattarna.
NÀr jag var ordentligt pÄ örat, sÄ fick jag en sÄn dÀr briljant idé, som jag fick ibland pÄ den tiden.
SÄ jag bjöd alla som var dÀr till julfest hemma hos mej, i min etta, till helgen.
âŠ..
Jag bodde dÄ i en liten etta, som sagt, i Landala.
Det var en rivningskÄk med en rad torrdass pÄ gÄrden, och mitt möblemang bestod av en madrass i rummet och en pinnstol i köket.
Eftersom jag, som de flesta andra dĂ€r, bodde olagligt, sĂ„ var det ingen idĂ© att försöka möbleraâŠ
Mitt lilla bo lĂ„g pĂ„ andra vĂ„ningen i gĂ„rdshuset, och i gathuset lĂ„g bl.a. en bordell. Ăvriga boende var en salig blandning av hippies, studenter och gamla Landalabor.
NÄvÀl.
En kompis med tillgÄng till bil körde mej till en julgransodling jag kÀnde till, och dÀr knyckte jag en gran.
Den historien Àr ett eget kapitel, men det tar jag inte upp hÀr.
âŠ..
Och sÄ började det som skulle utvecklas till en legendarisk fest.
PÄ den tiden var folk nÀmligen vÀldigt bra pÄ att festa, och FESTA, det betydde att ha roligt, inte att supa.
En vÀn till mej, en av killarna som hade Fru Svensson, kom bland de tidigaste.
Han var utklĂ€dd till tomte, vilket orsakade att han fick heta Tomten under resten av sitt liv, och heter sĂ„ Ă€n idagâŠ
Sedan fyllde det pÄ med folk.
NÀr Stadsteatern hade avslutat kvÀllen, sÄ hade de hört ryktet om den stora festen, och kom.
NÀr Göteborgsposten, som lÄg centralt i stan pÄ den tiden, hade tryckt fÀrdigt morgonupplagan, sÄ kom hela det gÀnget.
SÄ dÀr höll det pÄ i flera dygn, och festen tappade liksom aldrig tempot.
Mina grannar pÄ gÄrden hade antingen öppnat sina dörrar för festen, eller lÄst dörrn och dragit ivÀg nÄn annanstans.
Bordellen gav upp i ett tidigt skede, och lÀt festen sprida sej dit, och vinden var ocksÄ en del av festplatsen.
Det kom musik pÄ hög volym frÄn alla hÄll, bÄde frÄn grammofoner och live.
âŠ..
Efter ett tag var det mycket fÄ som visste vem jag var, eller att det var jag som startat det hela, och de allra flesta hade jag aldrig sett förr.
Men det spelade ju ingen roll.
Efter nÄt dygn fick jag följa med nÄgon barmhÀrtig person, och sova pÄ soffan dÀr.
Och nÀr jag kom tillbaks efter att senare ha gjort sÄ Ànnu en gÄng, sÄ var festen slut.
Det var tyst och tomt i hela huset, och min lÀgenhet sÄg helt sanslös ut efter sockerbitskrig, dansande och vinspill, sÄ jag bara stÀngde dörrn och gick dÀrifrÄn.
NÀr jag kom tillbaks, efter att ha samlat energi nÄgra timmar, sÄ hade nÄgon varit dÀr och stÀdat!
âŠ..
Ja, mina vÀnner, det dÀr var en fest vÀrd namnet! Och vÀldigt roligt var det, men nÄgot liknande fick jag tyvÀrr aldrig mer vara med om.
đKram!
LÀnk till texten pÄ facebook, om du vill kommentera:
https://www.facebook.com/share/p/1Xo5Fhr341/?mibextid=wwXIfr