🌟HEMMAPOJKARNA. 

💛Hajjdi, mina vĂ€nner!

Har ni nĂ„gon gĂ„ng hört uttrycket ”hemmapojkar”?

Jag vet inte hur det Ă€r i andra delar av landet, men i Halland finns de fortfarande kvar. 

Systemet med hemmapojkar handlar om sociala frĂ„gor och arv, pĂ„ mindre gĂ„rdar. 

Jag misstĂ€nker att det utvecklades nĂ€r systemet med att Ă€ldste sonen alltid skulle ta vid pĂ„ gĂ„rden föll sönder. 


..

Jag har kĂ€nt tvĂ„ av dessa hemmapojkar, och varit ytligt bekant med nĂ„gra andra. 

Den ene jag kĂ€nde var god vĂ€n med min dĂ„varande man, och den andre var arrendator nĂ€r vi köpte en liten gĂ„rd pĂ„ 90-talet. 

BĂ„da mĂ€nnen var födda pĂ„ 50-talet, och var alltsĂ„ mellan fyrtio och femtio Ă„r vid den tiden. 

Att driva en bondgĂ„rd var (och Ă€r?) ett mycket tungt arbete. Ofta levde fadern pĂ„ gĂ„rden inte sĂ„ vĂ€rst lĂ€nge, eller sĂ„ blev han sĂ„ nersliten att han ville trĂ€da tillbaka redan i sextioĂ„rsĂ„ldern. 

Om familjen bestod av mer Ă€n en son, sĂ„ ingick man dĂ„ en överenskommelse. 

NĂ€r döttrarna och de Ă€ldre sönerna gift sej, sĂ„ blev den sonen, oftast den yngste, som var kvar hemma en hemmapojk. 

Han fick överta gĂ„rden mot att han sjĂ€lv aldrig gifte sej eller skaffade familj. 

Han var ocksĂ„ den som skulle ta hand om förĂ€ldrarna, oftast modern, sĂ„ lĂ€nge de levde. 

Jag tror att gĂ„rden dĂ„ Ă€gs av syskonen, eller deras barn, sĂ„ lĂ€nge hemmapojken lever, och arvsskiftet görs först vid hans död. 

Han har ju aldrig nĂ„gra arvingar, men sitter i orubbat bo pĂ„ livstid, och modern (och kanske fadern) har sin Ă„lderdom tryggad. 

SĂ„ det blir en ganska smidig lösning för alla, juridiskt sett. 


..

Juridiskt, ja. 

Men tÀnk att leva ett helt liv utan möjlighet att vÀlja livsbana, och att redan frÄn början ha valt bort möjlighet till egen familj!

Dessutom Ă€r livet med odling och djur hĂ„rt uppbundet till Ă„rstidssysslor, mjölkningstid, vĂ€der och kalvning


Om en hemmapojke Ă€ndrade sej och till exempel ville gifta sej lite senare i livet, sĂ„ kanske modern kom sĂ„ vĂ€l överens med den blivande svĂ€rdottern att hon accepterade en sĂ„dan stor förĂ€ndring i sitt hem. 

Men i sĂ„ fall mĂ„ste ocksĂ„ syskonen godkĂ€nna arrangemanget, och om allt gick i lĂ„s hade hemmapojken en hiskelig tur. 

Jag kĂ€nner inte till nĂ„gon som det blev sĂ„ för, men det mĂ„ste ju rimligen ha hĂ€nt, för nĂ„gon, nĂ„gon gĂ„ng, nĂ„gonstans. 

Om modern och syskonen inte ville det, och hemmapojken Ă€ndĂ„ flyttade ut för att kunna leva det liv han önskade, eller om han helt enkelt ville ha ett annat yrke, eller inte lĂ€ngre ville bo hemma, dĂ„ sĂ„gs detta som ett mycket stort svek, mot förĂ€ldern, syskon och mot sjĂ€lva överenskommelsen. 

SĂ„ stort att han skulle förlora kontakten med hela sin slĂ€kt. 

De hemmapojkar jag varit nĂ€rmare bekant med, hade troligtvis aldrig ens tĂ€nkt tanken att detta skulle vara en möjlighet. De blev bĂ„da fullstĂ€ndigt frĂ„gande nĂ€r jag försiktigt gick in pĂ„ Ă€mnet. 


..

KanhĂ€nda fungerade systemet med hemmapojkar utmĂ€rkt under lĂ„ng tid, det vet jag inget om, men det Ă€r förmodligen nĂ„got som sedan lĂ€nge tillhör gĂ„ngna tider, Ă€ven om en hel del hemmapojkar sjĂ€lva finns kvar. 

I den lilla byn dÀr jag bodde fanns det tre hemmapojkar


Jag har svĂ„rt att tro, att nĂ„gon av dagens unga mĂ€n skulle axla en sĂ„dan roll. 


..

Jag vĂ€xte upp i en stad, Kungsbacka, och hade ingen aning om att det fanns nĂ„got sĂ„nt hĂ€r. 

Jag sjĂ€lv drömde om att upptĂ€cka vĂ€rlden och blev hippie, och jag har fortfarande svĂ„rt att förstĂ„ att en del runt omkring mej uppenbarligen levde i en sĂ„dan fullstĂ€ndigt annorlunda kontext. 

VĂ„r arrendator hade gĂ„tt i en parallellklass till mej i högstadiet, och sen dess hade han aldrig lĂ€mnat byn dĂ€r han vĂ€xt upp. 

Han handlade mat i matbilen en gĂ„ng i veckan, och hans kusin, som ocksĂ„ bodde i byn, utrĂ€ttade övriga Ă€renden Ă„t honom. 


..

Det var svĂ„rt för mej att ta in det hĂ€r. 

Det kÀndes som att vi bebodde tvÄ olika planeter och inte samma by


Det Àr mÀrkligt hur vÄra liv kan te sej sÄ olika, trots att man vÀxt upp under samma tid och pÄ platser sÄ nÀra varann


Och jag tĂ€nker pĂ„, hur vanligt det mĂ„ste vara numera, inte med just hemmapojkar, men att vĂ€xa upp i en verklighet som skiljer sej radikalt ifrĂ„n den som grannen vĂ€xte upp i, till exempel pĂ„ grund av olika kulturell bakgrund. 

MĂ„nga har nog vĂ€xt upp under omstĂ€ndigheter som liknar mina, medan andra föddes in i en kulturkontext jag inte ens kan förestĂ€lla mej. 


..

Och jag vet ju att mĂ„nga skrĂ€ms av detta, men sjĂ€lv ser jag det som en potentiell skatt, en möjlighet att möta ny musik, ny mat, nya berĂ€ttelser och kanske ny klokskap. 

Vi borde nog alla vara mer öppna, och kanske framförallt nyfikna, pĂ„ varandras livshistoria och erfarenheter, sĂ„ att vi kan förstĂ„ varann bĂ€ttre, tĂ€nker jag. 

Jag Ă€lskar att allt detta finns runtom mej, och oss alla. 

Jag ser det som en tillgĂ„ng och en nyckel till bĂ€ttre samlevnad och förstĂ„else mĂ€nniskor emellan, om vi bara törs nĂ€rma oss det vi hittills inte kĂ€nt till, det för oss frĂ€mmande


Och det gĂ€ller naturligtvis för alla, bĂ„de ursvenskar, nysvenskar och minoritetssvenskar. 

Alla vi som lever tillsammans i vĂ„rt land. 

💛Kram, mina vĂ€nner!

Jag hoppas att ocksÄ ni har glÀdjen att fÄ ta del av denna möjlighet, som Àr gratis och ger oss mer av bÄde bredd och djup!

LÀnk till texten pÄ facebook, ifall du vill kommentera:

https://www.facebook.com/share/p/18ykcSRjMR/?mibextid=wwXIfr