🌟BERIT. 

💛Hajjdi, vĂ€nner!

NĂ€r jag gick i högstadiet hade jag en klasskompis som jag hĂ€r kallar Berit. 

Hon var helt ensam och utstött, Ă€ven av mej, och nu under nĂ„gra Ă„r har jag funderat pĂ„ varför. 

Det var absolut inget fel pĂ„ hennes intelligens eller sĂ„, men hon hade liksom ingen social förmĂ„ga. Och jag tyckte att hon var Ă€cklig. 

Mest handlade det om lukten. 

Hennes familj hade tvĂ„ bostonterrier, och en gĂ„ng var jag inne i deras hall, och jag tyckte det STANK. Och Berit luktade likadant. 

Idag vet jag att det var otvÀttad hund som det handlade om, och mÄnga Är senare, nÀr vi hade en liten gÄrd, sÄ luktade vÄrt hus likadant av vÄra tre stora hundar


Men dĂ„, pĂ„ högstadiet, visste jag inte det. 

Berit hade ocksĂ„ ett skratt som mest pĂ„minde om grisgrymtningar. 

Och dessutom vĂ€ldigt dĂ„ligt socialt sjĂ€lvförtroende. 


..

Stackars Berit!

Varför berĂ€ttade jag aldrig för henne vad som var fel? 

Hon hade lĂ€tt kunnat göra nĂ„got Ă„t det, och jag hade kunnat ge henne stöd till att resa sej socialt


Men det gjorde jag aldrig. 

PĂ„ rasterna gick istĂ€llet min kompis och jag vĂ€ldigt snabbt för att skaka av oss förföljaren Berit, som försökte gĂ„ ifatt oss. 

Vi tyckte hon var jĂ€ttejobbig och pĂ„hĂ€ngsen, och idag skĂ€ms jag som en lurk nĂ€r jag tĂ€nker pĂ„ det. 


..

Efter högstadiet flyttade jag frĂ„n stan, och jag sĂ„g henne aldrig mer. 

Men min mamma bodde kvar, och nĂ„n enstaka gĂ„ng, med lĂ„nga mellanrum, kom Berit pĂ„ tal. 

Mamma trodde att hon var lite efterbliven. 

Hennes usla sociala sjĂ€lvförtroende hade alltsĂ„ inte vĂ€xt till sej, utan hade fortsatt att isolera henne frĂ„n omgivningen genom hennes osĂ€kra sĂ€tt. 


..

De senaste Ă„ren har jag tĂ€nkt mycket pĂ„ henne, och kĂ€nt nĂ€stan ett behov av att tala med henne. Kanske mest för att sĂ€ga förlĂ„t, men ocksĂ„ för att prata om varför. 

Om hon skulle vara intresserad av ett sĂ„dant samtal. 

Men hur sjutton skulle jag kunna nÀrma mej henne, utan att det blev fel?

Jag ville ju möta henne med respekt, bÄde för allt det elÀnde jag varit med att utsÀtta henne för, och med den vÀrme jag aldrig visade dÄ, och som kanske gav henne livslÄnga sÄr.

Men egentligen var jag nog helt enkelt feg. 


..

Till slut hade jag Ă€ntligen bestĂ€mt mej för att ringa och frĂ„ga om jag fick hĂ€lsa pĂ„ henne en stund. 

DĂ„ visade det sej att Berit hade dött nĂ„gra veckor tidigare. 

Hennes bror hade satt in en avmĂ€tt dödsannons, och ingen annan Ă€n han sjĂ€lv var nĂ€mnd bland de sörjande


Berit, Berit!

Till slut, mycket för sent kommet, blev du Ă€ndĂ„ sörjd och saknad. Av mej. Till slut. 

💙FörlĂ„t!

LÀnk till texten pÄ facebook, ifall du vill kommentera:

https://www.facebook.com/share/p/1ARarP9KPm/?mibextid=wwXIfr