đHajjdi, vĂ€nner!
Idag hörde jag sommarens första svala svirra förbi, och jag kÀnde glÀdjen den förde med sej breda ut sej i hjÀrtat.
Och jag började reflektera över det hÀr med fÄglar.
Har ni tÀnkt pÄ, att var vi Àn bor, promenerar eller sitter en stund, sÄ omges vi av fÄglar?
En del hörs, andra syns, och somliga Àr lÀtta att bÄde se och höra.
Jag anar att det Àr sÄ i hela vÀrlden, förutom pÄ isvidder och i öknar, men jag vet inte.
De finns i allafall överallt dÀr vi mÀnniskor lever.
Dessa flygande varelser som tillsammans har regnbĂ„gens alla fĂ€rger inom sina olika arter, som varierar i storlek frĂ„n pyttesmĂ„ till jĂ€ttestora, som lĂ„ter pĂ„ alla sĂ€tt frĂ„n rĂ„a skrĂ€n till ljuvliga melodierâŠ
FÄglar Àr verkligen en del av naturen som vi bör uppmÀrksamma, vara aktsamma om och gÀrna Àlska, oavsett om de Àr magnifika i överdÄdig skrud eller smÄ och oansenligt grÄ.
âŠ..
Har ni nÄgra favoritfÄglar?
âŠ..
De fĂ„gellĂ€ten jag Ă€lskar mest att lyssna till Ă€r storspoven med sin uppĂ„tstrĂ€vande drill, pĂ€rlugglans mjuka lĂ€te i sommarnatten, skogsduvans beslöjade âko-ko ko kokooâ i lövskogarna, tranornas oĂ€ndligt vemodiga rop nĂ€r de flyger högt över mej och korpens distinkta och lite hesa âkrrroaâ i granskogarna.
Det Àr alla underbara ljud, som jag associerar med lugn och frihet, och som jag har mÀngder av goda minnen förknippade med.
Men de fÄglar jag Àlskar mest att titta pÄ Àr korpar och kajor.
Av de krÄkfÄglar jag kÀnner till Àr dom de mest lekfulla, sociala och vÀnliga jag vet.
âŠ..
Korpar kan tillbringa timmar med att försöka bemÀstra nya flygprojekt eller att lÀra sina ungar flygakrobatiska konster, som vilken mÀnsklig konstflygare som helst skulle vara stolt över.
En korp som hÀckade dÀr jag bodde en gÄng, hade för vana att leka med mej.
Den flög ovanför trÀdtopparna, och jag gick pÄ skogsbottnen.
Jag hÀrmade den med ett antal lÀten, och den svarade med lika mÄnga gÄnger. Upp till sex gÄnger klarade den, men inte sju.
Den kÀnde igen mej, och dök ofta upp nÀr jag var i nÀrheten.
âŠ..
En dröm jag haft sen jag var barn, Àr att hitta en korpunge som fallit frÄn sitt bo och ta hand om den.
NÀr den sedan Àr mogen att flyga, skulle den ÄtervÀnda till mej sÄ lÀnge den behövde mej, och sjÀlvklart alltid vara fri.
Drömmen har alltid varit att se ett korppar svÀva över skogen, kalla pÄ min vÀn och se den sÀnka sej ner till mej för att hÀlsa, innan den ÄtervÀnder till sin oroade partner.
Det skulle kÀnnas som att fÄ en vÀnskapskyss av friheten personifierad!
âŠ..
DÀr jag bor nu finns det mÀngder av kajor. Det Àr roliga fÄglar!
De hittar ofta pĂ„ nya lekar, och speciellt ungfĂ„glarna tycker om nĂ€r det lĂ„ter. VĂ„rt stora, flacka plĂ„ttak Ă€r perfekt att stampa pĂ„, rulla grejor pĂ„ eller hacka pĂ„. Ibland lĂ„ter det som att vi Ă€r invaderade av ett helt gĂ€ng takplĂ„tslagare med ADHDâŠ.
De gillar ocksÄ att visa varann hur modiga de Àr, och ett Är tog de fart frÄn den gamla brandstationens slangtorn, och flög med halsbrytande fart genom den lilla tunneln pÄ vÄr skorsten.
DÄ gÀllde det att sikta noga och dra in vingarna i rÀtt ögonblick!
Och dÀr stod de alla i kö pÄ slangtornets tak, eller satt i den nÀrbelÀgna björken, och vÀntade pÄ sin tur att riskera livhanken.
Kajorna Àr ocksÄ vÀldigt sociala. De vÀljer sin partner nÀr de Àr tvÄ Är, och sen umgÄs de flitigt med varann, och med alla sina vÀnner och slÀktingar.
De Àr sÄ söta nÀr de talar med sina nÀrmaste och mjukar upp sina nÀstan metalliska kioonk! till nÄgot som nÀrmast lÄter som kutter!
âŠ..
Jag Àr urkass pÄ att artbestÀmma fÄglar, vare sej det Àr med syn eller hörsel, och kan nÀstan bara mina favoriter.
Men jag Àlskar dem, ocksÄ alla dem jag inte vet namnet pÄ!
De Àr en del av det myllrande, kryllande livet omkring oss, och de fyller vÄra liv med mÄngstÀmmig sÄng.
đMĂ„ gott, mina vĂ€nner!
LÀnk till texten pÄ facebook, ifall du vill kommentera:
TANKEDANS 