💛Hajjdi, vänner!

Sedan jag skrev detta igår, har jag nu läst FN:s prognos om att 14.000 spädbarn i Gaza troligtvis dör av svält inom två dygn. 

Och jag tänker på alla andra barn…

Och på alla vuxna…

Alla i Gaza svälter nu.

Jag har förstått att det är mycket smärtsamt att dö av svält. 

Hur många svälter ihjäl denna veckan?

Och nästa?

Jag har också förstått att en flicka och en kvinna, i genomsnitt, har dött varje timme i Gaza sedan Hamas attack i Israel. 

Och att Sverige röstat emot vartenda försök att pressa Israel i EU. 

Och att Sverige och USA är de enda länder i den anglosaxiska världen, och EU, som inte ger bidrag till den enda organisationen som lyckas distribuera hjälp i Gaza, UNRWA. 

Och nu till texten jag skrev igår:

…..

Jag har svårt att skriva om något annat än Gaza nu. 

De finns ständigt inom mej, alla dessa människor som jagas av ångest och IDF. 

Alla dessa barn som förlorat all trygghet och kanske hela sin familj…

Alla dessa mödrar som tvingas höra sina barn gråta av hunger om kvällarna…

Alla dessa fäder som plågas så svårt av sin maktlöshet, som inte ens kan ge sin familj trygghet för stunden…

Alla vi som är föräldrar vet hur stress överförs till spädbarn. 

Om man själv känner oro och stress, så tar bebisen upp det och och blir otrygg. 

Tänk hur mycket stress och förtvivlan de palestinska barnen i Gaza och på Västbanken, måste suga åt sej från dem som står dem närmast. 

…..

Och tänk på alla skadade. 

Tänk på hur starkt det kan påverka psyket när vi drabbats av en olycka och skadats, eller på annat sätt blivit rädda. 

När vi fallit med cykeln och skrapat upp kinden och knät mot asfalten, och känner oss osäkra på cykeln i flera månader efteråt. 

När vi sett en huggorm på stigen och inte vågar gå där på länge efteråt. 

Hur ska någonsin människor från Gaza kunna sova djupt och avslappnat igen? Om de överlever detta, vill säga. 

…..

Aldrig förr har John Donnes dikt känts mej så sann som nu:

”Ingen människa är en ö, helt av sig själv; 

varje människa är en del av kontinenten, 

en del av det hela. 

Om en jordklump sköljs bort av havet, 

är Europa mindre, 

lika mycket som om ett berg försvann. 

lika mycket som om en herrgård som tillhör din vän eller din egen försvann. 

Varje människas död minskar mig, eftersom jag är delaktig i mänskligheten; 

och därför ska du aldrig skicka bud för att fråga för vem klockan klämtar; 

den klämtar för dig.”

…..

Vi hör alla samman, i samma mänsklighet, och på samma planet. 

Djupast sett delar vi alla livsvillkor och är delar av samma öde, trots alla skillnader. 

Och därför är det mänskligt att jag ibland förtvivlar, känner vanmakt och ångest, som nu. 

Att magen knyter sej i rädsla för framtiden, och i empati med offren för all grymhet vi ser idag. 

Annars vore jag inte människa. 

Men jag vet också, att dessa känslor allt som oftast förvandlas till vitglödgad vrede, och det är då jag kan agera. 

Det är när raseriet vaknar som jag är en del av den starka motkraften;  miljarder människors avsky mot förstörelse, ondska, ignorans och girighet. 

En mycket liten del, men ändå en del. 

…..

Och det är då jag åter kan vända blicken mot allt det jag är för;

Glädje, skönhet, kärlek och trygghet, och det är då den framtidstro som detta väcker läker såren. 

Tills allt börjar om. 

Det är svårt att leva i en tid som denna.

Och det är lätt att förstå att många blundar så hårt de kan med båda ögonen, för att slippa se, och slippa känna. 

Men jag tror nog att de flesta människor ändå gör som jag. 

Vi gör så gott vi kan, och orkar, i denna mörka tid. 

…..

💛Mina vänner, kram!

Länk till texten på facebook, ifall du vill kommentera:

https://www.facebook.com/share/p/16MLf77WVQ/?mibextid=wwXIfr