💛Hajjdi, mina vänner!

En av mina fb-vänner skrev en alldeles underbar kärleksförklaring till sin fru för ett tag sen. 

Och jag började fundera runt detta med kärlek. 

…..

Jag tror, att det största inte är att bli älskad, utan att älska. Förmågan att känna kärlek är kanske den viktigaste gåva Livet ger oss när vi föds till denna värld? 

Att känna alla slags kärlek, med olika intensitet, djup och karaktär, men KÄRLEK. Till ett barn, till en katt, en kärlekspartner, ett träd, till Livet självt…

Jag tror, att förmågan att älska växer, när man använder den. Hjärtat får fler rum och rummen blir större!

Det svåra är, att inte vara rädd…

Rädslan att förlora den eller det man älskar äter upp kärleken. 

…..

När min man Janne och jag träffades, så lärde han mej att inte vara rädd. 

Hans riktade kärlek blev för mej som att alltid leva under en sol som lyste upp själens mörkaste hörn, och rädslorna drog bort som spöken ifrån dagsljus. 

Genom att ge mej oändliga mängder kärlek ur sin enorma förmåga att älska, så lärde han mej att våga känna kärlek fullt ut, djupt och starkt. 

Vi fick 17 år tillsammans, Janne och jag, och när han dog 2010 så upptäckte jag, att hans kärlek fanns kvar. Den lever vidare i MIN förmåga att älska!

I dag lever jag med stora mängder kärlek i mitt liv, och den växer och fördjupas. Kanske är jag, rent av, med i att lära andra att inte vara rädda för att känna?

…..

Jag har förstått, att kärlek inte gör att man blir sårbar, det är rädslan man blir sårbar av. Kärlek gör att man blir STARK. 

När Janne dog var chocken stor, förlusten fruktansvärd, sorgen och saknaden lång och djup… Men jag blev inte trasig av det, jag gick igenom det med tacksamhet över allt jag fått under 17 år!

Och nu vågar jag känna kärlek till många och mycket, och livet blir allt rikare eftersom min egen klangbotten blivit stark och djup!

Och kärleken till Livet självt gör att jag vågar se det onda och mörka i ögonen, och jag får mod att strida emot det, ibland iallafall. 

Janne avskydde orättvisa, elakhet och illvilja men, på något sätt, såg han alltid ljuset i mitten av varje levande själ, och han kunde liksom inte låta bli att tycka om alla, också när han var rasande på någons uppsåt eller handling!

Och jag vet hur mycket han betydde för många, många medmänniskor…

…..

Kärlek är en förunderlig kraft här i världen! Kanske den starkaste som finns?

Och jag är så tacksam för de åren jag fick med Janne, och för detta att han lärde mej älska utan rädsla!

💛💚💙💜❤️

Och jag önskar all kärlek till er, mina vänner!

    Natti, natti!

Länk till texten på facebook ifall du vill kommentera:

https://www.facebook.com/share/1G49dTKByb/?mibextid=wwXIfr