đHajjdi, vĂ€nner!
Nu har alla vÄra smÄkryp börjat krylla över mark och vÀxtlighet igen.
NÀr jag kunde förr, sÄ Àlskade jag att titta pÄ dem.
Och jag vill berÀtta om nÄgra episoder som kanske visar varför.
âŠ..
Under nÄgra Är arbetade jag pÄ en biodynamisk odling, dÀr vi gjorde nÀstan allt för hand.
Och en gÄng, nÀr jag skulle plocka larver frÄn grönkÄlen, sÄ hamnade jag mitt i ett stort drama nÀr jag vÀnde nersidan uppÄt pÄ ett blad.
Det var en flock bladlöss som samlat sej till en tÀt liten fyrkant, kanske drygt en kvadratcentimeter stor.
Mitt för dem stod en spindel som ville Àta upp dem.
Men tÀtt framför bladlössen stod en myra vÀnd mot spindeln.
Myror mjölkar bladlöss, och har dem som boskap, men skadar dem aldrig.
Och nu ville myran skydda sin flock.
Den hade rest sej pÄ bakbenen och bredde ut frambenen för att visa att den var bÄde stor och beslutsam.
Men spindeln var större.
âŠ..
Bland rovdjur Àr det ju alltid sÄ, att risken för skador eller död alltid vÀgs mot behovet av bytet.
SÄ spindeln anföll inte.
Den hotade, fixerade myran, men kunde inte bestÀmma sej.
Myran anföll inte heller, men fixerade spindeln, beredd pÄ anfall.
Och lössen stod blickstilla, hoptrÀngda bakom myran.
SpĂ€nningen var sĂ„ stark att den nĂ€stan var outhĂ€rdlig för mej, jĂ€tten som stod ovanför och var helt ohotadâŠ
Det fullstÀndigt vibrerade av spÀnning i luften.
Efter flera minuter, och jag vet ju inte hur lÀnge det höll pÄ innan jag upptÀckte dem, sÄ vÀnde spindeln och gick ivÀg.
Myran gick ner pÄ alla sex benen igen, och bladlössen spred sej över bladet.
Dramat var över.
âŠ..
Och nu till ett annat exempel.
âŠ..
Jag var tillsammans med en naturintresserad man, som hÀvdade att ett myrsamhÀlle fungerade som en enda individ.
Enskilda myror var absolut inte individuella, det VISSTE han.
Vi satt en gÄng pÄ en liten stenhÀll vid en liten sjö vi hittat i skogen. Och dÄ fick jag chansen att motbevisa honom.
En bit in i skogen var en stack med sÄna dÀr vanliga skogsmyror, de med röd mellankropp.
Och det var gott om sÄdana runtom oss, dÀr vi satt.
En del av dem samlade tallbarr.
Mellan oss fick jag syn pÄ tvÄ myror som skulle frakta ett barr till stacken.
En av dem bet tag om den Ànde dÀr de tvÄ delarna av barret löpte samman.
Sen började den ihÀrdigt och utan paus dra det mot stacken.
Den arbetade jÀmt, logiskt och mycket mÄlmedvetet.
Den andra myran försökte upphetsat âhjĂ€lpa tillâ.
Den sprang hela tiden runt, över bÄde sin kompis och barret, men dÄ och dÄ drog den ocksÄ med stor energi, men Ät slumpmÀssigt hÄll.
Den var rena clownen!
Och den tvÀrsÀkra mannen fick Àndra Äsikt.
Myrorna var ju dock frĂ„n samma stackâŠ
âŠ..
Att titta ner i smÄkrypens vÀrld Àr aldrig trÄkigt!
De lever sina liv, sÄ annorlunda Àn vÄra.
De har helt andra livsvillkor och kanske andra sinnen Àn vi. Och ingen av oss kan ana vad de tÀnker eller kÀnner.
Eftersom alla, i den mÄn jag som mÀnniska kunnat uppfatta det, Àr individuella, sÄ tror jag att de ocksÄ har tankar och kÀnslor.
Varför skulle de inte ha det?
Husflugor, till exempel.
De Àr lekfulla, mycket sociala och avskyr att vara ensamma. Det Àr dÀrför ensamma flugor Àr sÄ envetna, och följer oss frÄn rum till rum.
Deras EEG visar samma mönster nÀr de Àr ensamma som vi mÀnniskor har vid Ängest.
Om de varit större och haft ett utseende som vi betraktat som gulligt, sÄ tror jag att de varit uppskattade husdjur.
âŠ..
Mina vÀnner, ta chansen i sommar att upptÀcka den lilla vÀrlden vid vÄra fötter!
đKram!
LÀnk till texten pÄ facebook, ifall du vill kommentera: