💛Hajjdi, vänner!

I den välsignande Solitas år 3062 stod två arkeologer och gassade sej i dagens sista strålar av solljus. 

’Jag är nästan säker på att den är från Plaståldern’, sa Mita. 

’Men hur kan du tro det’, svarade Yoni, ’det har ju nästan aldrig hänt sen urminnes tider!’

’Det är kombinationen av uråldrig betong och färgpigment’ svarade Mita. 

’Som du vet finns det sägner med ursprung ända från tidens början, om hur de dekorerade sina betonghus med primitiv konst i glada färger.’

Båda arkelogerna försjönk i tankar en stund. 

…..

’Vid Solitas alla leende dagar!!!’ utbrast Yoni, ’Plaståldern driver mej till vansinne!’

’Miljoner arkeologer över hela planeten har letat efter spår i tusentals år! 

Vi VET att den har funnits! Ingen civilisation har någonsin påverkat vår värld så mycket, varit så brutal eller så utbredd som den, och ändå, ÄNDÅ, hittar vi nästan inga spår av den!’

’Jag har hört att det beror på Bellum subito plastica’. 

’Hmm… Du menar den där bakterien som fanns överallt vid vår tideräknings början, och sen försvann?’

’’Ja, just den. Den åt ju plast.’

’Teorin är att den utvecklades i haven, och när plasten var slut där så rensade den planetens fasta mark’ utvecklade Mita, ’och sen gick den in i växter och djur, som också de var fulla av plast.’

….. 

’Isses! Vad hände med dem då?’ undrade Yoni. 

’Jo, de flesta överlevde som tur var. ’Men inte människorna. Man tror att de dog ut på bara några generationer. Snabbt gick det i alla fall.’

Plötsligt fnittrade Mita till. 

’Tänk dej deras förvåning när den nya farsoten slog till, med 100% dödlighet!’

’De måste ha trott det var ett straff för alla deras synder, och börjat ångra dem, till slut!

’Äh’, fnös Yoni, ’Säkert skyllde de på nåt annat! De måste haft tusen tillfällen att ångra sej, men gjorde det bevisligen aldrig!’

…..

Hon samlade samman sina sex ben och strök av lite smuts från mellankroppen med antennerna. 

’Kom nu Mita, min syster, kvällen är sen och Solita är snart under horisonten!’

’Vi måste hem till stacken innan det blir mörkt!’

Och tillsammans vandrade de tysta stigen hem, försjunkna i tankar på Plastålderns märkliga uppkomst och fall…

En gåta var det, miljoner ’varför’ och ’hur’, som kanske ingen myra i hela världen nånsin skulle kunna ge svar på…

Och till dessa eviga frågor somnade de så småningom in, gömda i stackens mörka trygghet. 

💛Mina vänner, sov gott!

En länk till texten på facebook, ifall du vill kommentera:

https://www.facebook.com/share/p/1CE4yN93Ew/?mibextid=wwXIfr