💛Hajjdi, vänner!

Idag tänker jag gnälla lite…

Det är väldigt sällan jag tycker synd om mej själv, och det gör jag väl inte nu heller egentligen. 

För att vara sjuk har jag det ju väldigt bra. 

Men det är det att jag längtar så förskräckligt!

Mest längtar jag ut i naturen, men också efter att umgås med vänner, kunna äta god mat, cykla runt och upptäcka min omvärld där jag bor och att bara kunna vara en del av tillvaron jag lever i…

…..

Vid månadsskiftet Februari-Mars 2020 fick jag covid. 

Först var det inte så farligt, jag blev bara ohyggligt trött, och som tur var gick det aldrig ner i lungorna. 

Vi var inte ens säkra på att det verkligen var covid, för man fick inte testa sej då, i början, om man inte låg på sjukhus. 

Men sen, efter några veckor av att tro att jag var frisk igen, så brakade det loss. 

Och nu, drygt fem år senare, är det FORTFARANDE åt helvete!

…..

Jag kan nästan inte gå, på grund av nervskador, och har rullator. 

Fötterna är illa skadade, och förutom smärtan har jag ingen balans, och jag kan inte ha skor. 

Och jag är allergisk mot allt utomhus, kroppen tolkar allt som farligt eftersom jag varit inomhus så länge. Det känns som influensa efteråt, bara jag öppnar ett fönster. 

Så jag kan inte gå ut…..

 Det är en massa andra eländen också, men de skulle i sej inte ha hindrat mej från att njuta av årstiden, om inte de här stora hindren varit. 

…..

Och nu kommer gnället:

Detta är den SJÄTTE sommaren i rad som jag bara kan se sommaren genom fönstret!

Jag har sett björkarna slå ut, men bara kunnat njuta av minnet av deras sötbeska väldoft. 

Syrenerna, lönnarna och snart gulmåran, allt är bara minnen, jag kan inte erfara dofterna i nuet. 

Genom de stängda fönstren kan jag höra svalorna svirra, måsarna ropa och skogsduvan låta, men jag kan inte VARA MED!

Jag älskar att gå barfota på den svala skogsbottnen, eller att låta vinden få håret att flyga när cykeln får fart i grusvägarnas nedförsbackar!

Att sitta vid en liten eld tillsammans med vänner i den korta sommarnatten, och prata om viktiga saker, eller bara strunt. 

…..

Och nu fortsätter gnället:

Och jag har inte ens kunnat träffa vänner, ingen utanför familjekretsen, på alla dessa år!

Jag har så uselt immunförsvar, att virusar bara behöver komma innanför dörren, så blir jag sjuk i flera veckor!

Jag har inte varit nere på första våningen, i mitt eget hus, på fyra år. 

Och jag kan bara äta några få saker, dag efter dag, eftersom nerverna i matsmältningssystemet också är skadade…

Och jag är helt beroende av mina fantastiska vänner för att inte självdö av svält. 

…..

Och vissa dagar, som idag, tappar jag bort allt jag KAN göra och allt jag ändå HAR, och sinnet fylls av en enorm längtan. 

Såna dagar undrar jag om jag nånsin ska kunna gå i skogen igen, eller ta tåget till vänner jag inte träffat på länge. 

Och dessa ljusa sommarnätter är så fyllda av ett ljuvt vemod, att de ger en djup klangbotten till denna min stora längtan. 

…..

Nu har jag gnällt färdigt, och i morgon gläds jag återigen över allt som är gott i mitt liv. 

💛Mina vänner, ha det riktigt sommargott! 

Länk till texten på facebook, ifall du vill kommentera:

https://www.facebook.com/share/p/1ahUWbim6k/?mibextid=wwXIfr