💛Hajjdi vänner!

När jag var ung så liftade jag mycket. 

Dels för att jag nästan aldrig hade några pengar, och dels för att det var roligt att träffa människor på ett så slumpmässigt sätt. 

Och många ovanliga möten blev det. 

En gång stod jag och liftade utanför Göteborg. Jag skulle till en sommarstuga, långt från all ära och redlighet, sådär fem, sex mil bort. 

Jag hade varit där flera gånger förut, och visste vägen, men efter några mil av landsväg var det idel småvägar att slingra sej fram på. 

…..

Nå, där stod jag alltså barfota och liftade, med en plastkasse med lite kläder och en tandborste i som enda bagage, plus handväskan i en rem över axeln. 

Då kom ett av Göteborgs mc-gäng dånande, med lurviga grabbar på tunga motorcyklar. 

En av dem stannade och frågade om jag ville med. 

Det ville jag. 

Jag hade aldrig åkt mc förut och tyckte det var jättespännande!

Hurra!

Jag satte mej på bönpallen, med plastpåsen emellan oss, för var skulle jag annars ha den?

Ena foten fann en pinne, men inte den andra. 

Många år senare, när jag hade en egen mc, så förstod jag ju att den fotpinnen inte var nerfälld, men det visste jag ju inte då…

Och så satte vi iväg. 

…..

Jag tror att snubben som körde ville skoja med mej, skrämma mej kanske, för jag höll ju bara ett lätt tag om hans jacka med ena handen, och det kände han naturligtvis. 

Så han körde snabbt ifrån hela det övriga gänget. 

Jag kände mej trygg där bakom den breda skinnklädda ryggen, och stornjöt av fartens tjusning. I varje högerkurva lade han ner mc:n, och jag lyfte högt på mitt lösa högerben, för att inte få ner det i marken. 

Jag vågade ju inte närma mej hjulet med min bara fot…

…..

När vi kom fram till småvägarna sträckte jag ut armen åt det håll vi skulle ta av, och denne hårdkokte tuffing körde antagligen så fort han vågade, och ända fram till stugan. 

Där hoppade jag av med min kasse och handväska, och kände mej fortfarande euforisk av spänning och fart. 

-”Tack för skjutsen”, sa jag, ”Det var jättekul!”.

Han tittade mycket undrande på mej under några långa sekunder, sa hejdå och vände tillbaks, medan jag gick in i stugan till mina undrande vänner. 

Deras undran var befogad. 

Mitt långa hår var tuperat av vinden till ett torn som satt snett på huvudet, och ansiktet var randigt av rinnande mascara…

…..

Ja, mina vänner, detta var min allra första färd på motorcykel, och från den stunden visste jag att jag nån gång i livet skulle ha en egen hoj!

Tycker ni att jag var modig som inte blev rädd?

Glöm det!

Jag var inte modig, jag var bara dum i huvudet!

Jag var så upptagen av att ha roligt, att jag helt enkelt inte insåg hur farligt det var!

Förnuftet hade inte en chans mot euforin!

💛Mina vänner, ha det bra!

Länk till texten på facebook, ifall du vill kommentera:

https://www.facebook.com/share/15eShzEcce/?mibextid=wwXIfr