🌟VI ÄR INTE MAKTLÖSA!

💛Hajjdi, vĂ€nner!

NĂ€r jag sitter hĂ€r i mitt hem och försöker skriva, sĂ„ Ă€r det svĂ„rt. 

Oron för framtiden Ă€r ett mörkt moln som tĂ€cker himlen frĂ„n horisont till horisont. 

Det Ă€r svĂ„rt att kĂ€nna riktig glĂ€dje och det Ă€r svĂ„rt att slĂ€ppa blicken pĂ„ allt som hotar oss och trasas sönder. 

Jag, som mĂ„nga andra, fokuserar pĂ„ det mörka, i hopp om att Ă„tminstone ha lite koll pĂ„ det som sker. 

Som om det skulle hjÀlpa



..

Den nya vĂ€rldsordningen genom Trump, som tvingar Europa att rusta, rusta, rusta för krig. I hopp om att slippa det. 

Talet om kĂ€rnvapenparaply. 

KlimatförĂ€ndringen, som accelererar mycket snabbt, och politikers handfallenhet inför katastrofen. De flesta tror fortfarande att tillvĂ€xt Ă€r lösningen pĂ„ allt. 

Utrotningen av allt fler djurarter och vĂ€xter, utarmningen av naturmiljöer, och haven som fylls av plast. 

De extrema luftföroreningarna i mĂ„nga av vĂ€rldens storstĂ€der, som gör mĂ€nniskor sjuka. 

Men ocksĂ„ sĂ„dant som förfulningen av vĂ„ra stĂ€der och byar, sĂ„ att vi har allt svĂ„rare att trivas i vĂ„r nĂ€rmiljö. 

Avsaknad av platser dĂ€r mĂ€nniskor av olika bakgrund kan trĂ€ffa varann, typ billiga kvartersfik och pubar. Platser som motverkar den uppdelning i Ă„siktsbubblor och ekonomisk skiktning som finns idag. 

Och dessutom ett trygghetsnÀt med allt fler bristande trÄdar, hÄl och revor



..

Allt detta pĂ„gĂ„r, och Ă„tminstone till synes Ă€r jag, liksom de allra flesta, helt maktlösa. 

Men Àr vi det?

Kanske vad gĂ€ller de stora skeendena. 

Men alla de stora skeendena stĂ„r med fötterna i den mylla som medborgarna skapar, som kallas anda. 

Vi har under flera Ă„r sett det i Ukraina. 

Trots den stora krigströttheten, farorna, terrorn, kistorna, och lĂ€ngtan efter att leva med familjen igen, sĂ„ Ă€r det trots allt en anda av beslutsamhet som rĂ„der. 

En moral som majoriteten av det ukrainska folket hĂ„ller sej till. 

Och vad kan vi lÀra av deras mod?


..

Jag tror, att vi som individer i vĂ„rt samhĂ€lle, mĂ„ste börja ta ansvar för vilken moral vi sprider omkring oss. 

Att inte göda rĂ€dslan och uppgivenheten hos oss sjĂ€lva och varandra. 

Trots all svĂ€rta mĂ„ste vi peka pĂ„, och glĂ€djas Ă„t, det lilla goda. 

Det goda, det roliga, det inspirerande, det varma och det vĂ€nliga. 

Det vi vill försvara. 

Vi mĂ„ste i vĂ„r vardag ge stöd Ă„t allt det som stĂ€rker vĂ„r livslust, vĂ„rt mod och vĂ„r rĂ€ttskĂ€nsla. 

Att inte förneka det svarta vi ser, men uppmĂ€rksamma och lĂ€gga till det goda, som det ju Ă€ndĂ„ finns sĂ„ mycket av. 

Det Ă€r sĂ„ vi blir ett starkare folk, det Ă€r sĂ„ vi motstĂ„r frestelsen att förlora hoppet och ge upp, oavsett vilken del av mörkret vi möter.  


..

Det Ă€r VI som Ă€r den myllan historien vĂ€xer ur. 

Det Ă€r den tidsanda vi gemensamt kan skapa som Ă€r det starkaste motstĂ„nd som finns. 

En intensiv och sjĂ€lvklar medvetenhet om vad vi försvarar. 

Starkare Ă€n vapenmakt, och starkare Ă€n kĂ€rnvapenparaplyer. 

Åtminstone pĂ„ lite lĂ€ngre sikt. 

SĂ„ pĂ„ det sĂ€ttet Ă€r det trots allt VI som sitter vid rodret. Egentligen. 

Och det ansvaret mĂ„ste vi axla i dessa tider av oro och rĂ€dsla, tĂ€nker jag. 

SĂ„ Ă€ven om det Ă€r svĂ„rt, ibland mycket svĂ„rt, att inte böja ryggen i vanmakt inför det som sker, sĂ„ tror jag att det Ă€r viktigare Ă€n nĂ„gonsin att skratta, sjunga,  dansa, lukta pĂ„ blommor och visa varann vĂ€nlighet och respekt!

 BĂ„de för vĂ„r egen skull, och för varandras. 

💛Mina vĂ€nner, hĂ„ll ryggen rak och hjĂ€rtat varmt!

LÀnk till texten pÄ facebook, om du vill kommentera:

https://www.facebook.com/share/15vvKEYcxY/?mibextid=wwXIfr