đHajjdi, mina vĂ€nner!
Jag Àr nu i den Älder dÄ allt fler av vÀnner, slÀktingar och bekantingar faller ifrÄn.
En del skolkamrater finns inte mer, Ätminstone inte fysiskt, nÄgra av ungdomens pojkvÀnner Àr borta, allt fler jag en gÄng kÀnt Àr bortom möjligheten till kontakt.
Det gĂ„r inte lĂ€ngre att tĂ€nka att âdet vore kul att trĂ€ffas nĂ„n gĂ„ngââŠ
Det kan vara för sent nÀr jag vÀl kommer mej för.
âŠ..
Och jag tÀnker pÄ alla dessa mÀnniskor som passerat, och ibland stannat i mitt liv, för kortare eller lÀngre tid.
De allra flesta minns jag knappt, eller inte alls.
AffĂ€rsanstĂ€llda dĂ€r jag varit kund nĂ„gra Ă„r, sjukvĂ„rdsanstĂ€llda, grannar dĂ€r jag bott ett tag, mĂ€nniskor jag liftat medâŠ
Idel flyktiga bekantskaper, men som sammantagna utgör det sammanhang min vardag har vilat pÄ.
Och deras vÀnlighet, och ibland snipighet, har pÄverkat mina dagars grundton.
âŠ..
Jag tÀnker ocksÄ pÄ alla dem som satt djupare avtryck i mej.
NÄgra har jag haft starka band till under lÄnga tider, andra har jag kanske bara sett en gÄng, eller lÀst nÄgot hen har skrivit.
Jag har nÄgra gÄnger haft ett enda, men mycket djupt snack som varat en hel natt.
LikasÄ har jag mÄnga gÄnger lyssnat till en mÀnniskas livsberÀttelse, och sedan har vi aldrig talats vid igen.
Men de allra flesta som pÄverkat mej starkt har jag förstÄs haft lÀngre kontakt med Àn sÄ.
Och av alla dessa personer har naturligtvis vissa gett mej sorg och bedrövelse, men jag har ÀndÄ fÄtt insikter jag efterÄt varit tacksam för.
Och det övervÀldigande antalet kontakter har varit goda.
Jag tÀnker i synnerhet pÄ de mÀnniskor jag varit vÀn med, ibland nÀra vÀn, under den tid vÄra livsvÀgar gÄtt parallellt, och dÀr vi sedan rört oss ifrÄn varann igen, utan dramatik, tills vi förlorat varann ur sikte.
SĂ„dana vĂ€nner har jag haft mĂ„ngaâŠ
âŠ..
Men dem jag tÀnker mest pÄ Àr naturligtvis de jag Àlskat och Àlskar.
Min mamma, mina barn och barnbarn, en handfull synnerligen nÀra vÀnner, nÄgra numera avlidna personer och Àven djur.
Med mÄnga av dem Àr jag nÀstan i symbios, eller har varit.
âŠ..
Och nÀr jag tÀnker pÄ alla dessa mÀnniskor, men ocksÄ djur, sÄ fylls jag av djup tacksamhet till sjÀlva rikedomen de utgör!
BÄde de jag minns och alla dem jag glömt Àr en rik kÀlla till potentiell vÀnskap, kanske till och med kÀrlek.
Det finns troligen mÄnga bland dem, dÀr viktiga och varma relationer hade kunnat utvecklats ifall ödet fört oss samman pÄ ett annat sÀtt.
Men trots att massor av goda relationer aldrig blev av, och trots att jag glömt sÄ mÄnga av dessa mÀnniskor, sÄ Àr de alla tillsammans det som till stor del format mej och mitt liv.
Och eftersom mitt liv Àr rikt och vÀlfyllt sÄ Àr min tacksamhet stor gentemot alla dessa personer. De har tillsammans gett mej det livselixir som stÀndigt gett nÀring Ät lusten att leva.
âŠ..
Livet, mina vÀnner, Àr inget projekt i ensamhet!
Det Àr en dans som hela vÄr vÀrld deltar i, och dÀr stjÀrnorna lottar vÄra möten.
đKram pĂ„ er alla!
HÀr Àr en lÀnk till texten pÄ facebook, ifall du vill kommentera:
https://www.facebook.com/share/p/15joQUBXK1/?mibextid=wwXIfr