đHajjdi, vĂ€nner!
I slutet av de Ären jag liftade mycket, sÄ var jag gravid, men jag fortsatte lifta sÄ lÀnge jag vÄgade.
Och under de sista mÄnaderna sÄ hade jag turen att trÀffa pÄ ett fantastiskt gÀng chaufförer pÄ ett fraktbolag, som jag inte lÀngre minns vad det hette.
TvÄ gÄnger om dagen avgick det bilar frÄn Varberg, som körde via Göteborg till GÀvle.
DÀr bytte de chaufför och fortsatte pÄ E4:an norrut till UmeÄ.
OcksÄ dÀr var det förarbyte, och bilen for sedan vidare till LuleÄ.
Söderut var det samma rutt och samma platser för byten av chaufför, men tvÀrtom.
För mej var detta perfekt.
Jag bodde i LuleÄ, och jag kunde ganska bekvÀmt nÄ de flesta jag ville besöka, utifrÄn denna lÄngtradarrutt.
âŠ..
Det gick ganska snabbt att bekanta mej med de flesta av dessa mÀn.
Och efter att jag gjort tvÄ resor söderut tur och retur, kÀnde alla chaufförer till mej och min gravida mage.
Jag tror jag var i sjÀtte mÄnaden nÀr jag började resa med dem.
Jag blev behandlad som en prinsessa.
Ingen av dem skulle drömma om att ofreda mej pĂ„ nĂ„got sĂ€tt, men om nĂ„gon HADE gjort det, sĂ„ tror jag det hade blivit kompanidĂ€ng för honomâŠ
Om jag blev trött under resan, sĂ„ kunde jag lĂ€gga mej pĂ„ slafen bakom sĂ€tena och sova tryggt. Ibland satt det en ny chaufför bakom ratten nĂ€r jag vaknadeâŠ
De till och med betrodde mej med att berÀtta om sina tvÄ övernattningsrum som de hade, ett i GÀvle och ett i UmeÄ, och de berÀttade var nyckeln förvarades, ifall nÄt skulle haka upp sej för mej under resorna.
De anvÀnde mycket sÀllan rummen sjÀlva, men de fanns dÀr, ifall bilen skulle gÄ sönder eller nÄgot annat större problem skulle intrÀffa.
Och nu var ocksÄ jag invigd i hemligheten.
âŠ..
NÄvÀl, den sista stormagade resan jag gjorde med dessa trivsamma chaufförer var nÄgra veckor innan berÀknad födelse. Senare Àn sÄ tordes jag inte resa hemifrÄn, och liksom mÄnga kvinnor i slutet av graviditeten, sÄ blev jag nÀstan besatt av att boa mitt hem för att ta emot mitt barn.
Han föddes tre veckor efter berÀknat datum.
Men nÄn vecka innan han föddes kom ett bud med en jÀttebukett av mestadels rosor.
PĂ„ kortet stod det âGrattis frĂ„n allaâ.
Det var lÄngtradargÀnget som hade listat ut att det borde vara dax, och sÄ hade de skramlat till buketten!
Hur de funnit min adress har jag ingen aning om.
Men min sambo blev lite purken ett tagâŠ
âŠ..
Jag reste med dem nÄgra gÄnger till, tillsammans med den lille nyfödingen, men sen blev det tÄg istÀllet.
En bebis krÀver ju mycket mer packning, sÄ det blev bÄde ohanterligt och kÀndes mer riskfyllt. För tÀnk om jag av nÄgon anledning hade varit tvungen att stÀlla mej vid vÀgkanten igen!
Och dÀrmed var mitt fria liftarliv slut.
Men jag hade fÄtt nÄgot mycket mer vÀrdefullt i stÀllet: En son!
đMina vĂ€nner, ha det sĂ„ gott!
HÀr Àr lÀnken till texten pÄ facebook. DÀr kan du kommentera om du vill.
https://www.facebook.com/share/p/1AyNi3WhDX/?mibextid=wwXIfr