🌟TID. 

💛Hajjdi, vĂ€nner!

Albert Einstein sa en gĂ„ng att tvĂ„ timmar i sĂ€llskap med sin Ă€lskade kĂ€nns som tvĂ„ minuter, men att sitta pĂ„ en varm spis i tvĂ„ minuter kĂ€nns som tvĂ„ timmar. 

Det Ă€r vad relativitet Ă€r. 

(Inget exakt citat)

Tid Ă€r en mĂ€rklig företeelse. 

Utan tid skulle ingenting av det vi kĂ€nner till kunna existera. 

Ett frö skulle aldrig kunna bli ett trĂ€d, dag och natt skulle inte kunna finnas, en vind skulle aldrig blĂ„sa och en tanke skulle aldrig kunna tĂ€nkas. 

Jag har mycket svĂ„rt att förestĂ€lla mej en verklighet utan tid. 

Den vore stilla som ett fotografi, med den skillnaden att ingenting pĂ„ fotografiet skulle kunna existera. 

Ett stillastÄende ögonblick utan innehÄll, kanske?

Men trots att tid Ă€r en sĂ„n grundlĂ€ggande del av vĂ„r verklighet, sĂ„ upplever vi den sĂ„ olika, bĂ„de frĂ„n stund till stund och frĂ„n person till person. 


..

Om vi tĂ€nker oss en evighet till exempel, sĂ„ tror jag inte att nĂ„gon kan kĂ€nna en innebörd i begreppet som gĂ„r utanför den egenupplevda tiden. 

(KÀnna, alltsÄ. Inte att förstÄ intellektuellt.)

Om jag haft ett levande medvetande i tre tusen dagar, dĂ„ Ă€r det ocksĂ„ lĂ€ngden av min evighet. 

Om jag levt i trettio tusen dagar, dĂ„ Ă€r det lĂ€ngden av min evighet. 

Kan en mÀnniska egentligen ha nÄgon annan mÄttenhet Àn sÄ, nÀr det gÀller tid?

DÀr den upplevda evigheten Àr grundmÄttet, liksom grammet Àr grundmÄttet för vikt, metern för lÀngd och litern för volym?

Jag vet naturligtvis inte, men jag tror att det Ă€r sĂ„. 

NĂ€r ett tioĂ„rigt barn tĂ€nker sej fem Ă„r framĂ„t, sĂ„ Ă€r det en halv evighet tills dess, och ett Ă„r Ă€r en tiondels evighet. Och sjĂ€lva livet strĂ€cker dej framĂ„t i evigheters evighet. 

NĂ€r en femtioĂ„ring tĂ€nker pĂ„ ett Ă„r, sĂ„ Ă€r det bara en femtiondels evighet, och livet framĂ„t Ă€r förmodligen kortare Ă€n den tid man levt. 

Det Ă€r inte konstigt i sĂ„ fall att det kĂ€nns som att livet gĂ„r allt fortare nĂ€r man blir Ă€ldre. 


..

En annan grundlĂ€ggande faktor i vĂ„r upplevelse av tid tror jag Ă€r det som jag kallar upplevelserikedom.  

Ett barn har hela vĂ€rlden att upptĂ€cka, frĂ„n att det, bara nĂ„gra dagar gammalt, upptĂ€cker sina egna hĂ€nder tills att det, som tonĂ„ring, lĂ€r sej om det sociala spelet och sin egen pĂ„verkan i det. 

Hela omgivningen Ă€r fylld av saker att upptĂ€cka, sĂ„ som relationer, naturens alla delar eller vad man hittar i olika affĂ€rer. 

Varje dag i ett barns liv Ă€r alltsĂ„ fyllt av mĂ„nga nya upptĂ€ckter. 

Men nĂ€r man blir Ă€ldre sĂ„ blir rutinerna allt fler, man rör sej till allt större del inom kĂ€nda omrĂ„den. 

DĂ€r ett barn lĂ€r sej att borsta tĂ€nderna upplever den vuxne bara en rutin som mĂ„ste följas. 

DĂ€r ett barn ser myror vid vĂ€ggen, spĂ€nnande fordon, kĂ€nner nya dofter och hoppar pĂ„ trottoarens gatstenar, dĂ€r ser den vuxne bara den dagliga transportstrĂ€ckan mellan punkt A och punkt B, dĂ€r allt Ă€r sej likt frĂ„n dag till dag. 

Jag tror, att denna skillnad i upplevelsetĂ€thet i mycket hög grad pĂ„verkar tidsupplevelsen. 


..

Har ni varit i fjÀllen nÄn gÄng?

DĂ€r fĂ„r man ofta strĂ„lande utblickar över det vĂ€ldiga landskapet. Vid horisonten ligger fjĂ€llen som lĂ„ga kullar av sten, och mellan betraktaren och dem Ă€r det en bred, flack dal. 

Om man inte Ă€r van vid att bedöma dessa avstĂ„nd, sĂ„ kanske man tror att dalen Ă€r nĂ„gon kilometer bred, med en mindre vattensamling lĂ€ngst ner. 

Men i verkligheten kanske man ser ut över en milsvid sĂ€nka, och vattensamlingen Ă€r en liten sjö. 

Anledningen till att man bedömer det man ser sĂ„ fel Ă€r att det finns sĂ„ fĂ„ hĂ„llpunkter för ögonen, sĂ„ att sĂ€ga. 

Motsatsen till detta Ă€r om man exempelvis Ă€r pĂ„ en lummig och frodig plats nĂ„gonstans i Halland. 

DĂ€r vĂ€xlar bĂ„de terrĂ€ng och vĂ€xtlighet oavbrutet. 

Man hoppar över bĂ€ckar, trĂ€nger sej igenom smĂ„ bestĂ„nd av tĂ€ta granar, tar sej försiktigt fram över mindre strĂ€ngar av vĂ„tmark och trampar fram en stund pĂ„ den fjĂ€drande lövmattan mellan bokarnas silverstammar. 

Allt detta upplever man inom en enda kilometers vandring. 

Ögonen fĂ„r mĂ€ngder av hĂ„llpunkter i en strid ström, och den dĂ€r kilometern kĂ€nns mycket lĂ€ngre Ă€n sĂ„. 


..

PĂ„ ett liknande sĂ€tt tror jag att vi upplever tiden. 

Ju fler hĂ„llpunkter vi har i form av nya upplevelser, desto innehĂ„llsrikare blir ju ocksĂ„ tiden. Vi upplever att den Ă€r vĂ€ldigt lĂ„ng nĂ€r vi ser tillbaka: 

”Vad? Är det bara tvĂ„ Ă„r sen?”, frĂ„gar vi oss sjĂ€lva, ”Det kĂ€nns ju som ett helt annat liv!”.

Om vi dĂ€remot ser tillbaka pĂ„ Ă„ratal fyllda av samma gamla rutiner, och bara har ett fĂ„tal upplevelser som bryter av mot det vanliga, dĂ„ tycker vi att de dĂ€r tio Ă„ren som gĂ„tt sen Solveig dog har gĂ„tt oerhört fort. ”Tiden bara rinner ivĂ€g nĂ€r man blir Ă€ldre”, sĂ€ger vi, bĂ„de förundrade och sorgsna. 


..

Barn och unga fĂ„r mĂ€ngder av dessa hĂ„llpunkter automatiskt, nĂ€r de upptĂ€cker vĂ€rlden. 

Vi som Ă€r Ă€ldre mĂ„ste anstrĂ€nga oss mer, om vi vill ha ett rikt liv. 

Vi mĂ„ste aktivt fylla vĂ„r tid med hĂ„llpunkter, och finna en bra balans mellan upplevelser och vanemĂ€ssigt beteende. 

PĂ„ det sĂ€ttet ger vi oss ett liv som kĂ€nns fyllt av tid och upplevelser, oavsett hur lĂ€nge vi fĂ„r vandra hĂ€r pĂ„ jorden. 

Det Ă€r sĂ„ hĂ€r jag tĂ€nker mej att tiden fungerar, men det finns sĂ€kert mĂ„nga fler aspekter att upptĂ€cka. 

Nog Àr Tid fascinerande att fundera över!

💛Ta er tid, min vĂ€nner!

Om du vill kommentera, sÄ har du lÀnken till facebook hÀr:

https://www.facebook.com/share/p/14H5YZmRzuQ/?mibextid=wwXIfr