đEDIT:
Jag har förstÄtt att texten om Siss kan upplevas som att jag hÀnger ut henne.
Det gör jag inte.
Förutom att namnet sjÀlvklart Àr falskt, sÄ Àr alla uppgifter pÄhittade, förutom de som Àr nödvÀndiga för kÀrnfrÄgan.
Jag tror inte att ens hon sjÀlv skulle misstÀnka att det handlar om henne.
Syftet med texten Àr att visa pÄ detta inte helt ovanliga livsmönstret hos kvinnor, och de tyvÀrr inte heller ovanliga konsekvenserna.
đHajjdi, vĂ€nner!
NÀr jag var tonÄring gick jag pÄ Experimentgymnasiet i Göteborg. En av de andra eleverna var en tjej som jag hÀr kallar Siss.
Jag tyckte att hon var sÄ vÀldigt vacker, pÄ ett klassiskt sÀtt, och att hennes mörka ögon var klara som flytande kristall.
Hon utstrÄlade dessutom bÄde styrka och integritet, och gjorde ett vÀnligt intryck.
Och jag beundrade henne.
SjÀlv var jag av en helt annan sort Àn vad hon var, och vi fick aldrig nÄgon nÀrmare kontakt. Snart hade jag ocksÄ lÀmnat Göteborg, men jag behöll minnet av henne.
âŠ..
NÄgra decennier senare Äterkom jag till VÀstkusten, och jag kontaktade Siss. Vi trÀffades, och kom vÀl överens.
Hon hade kvar sina vackra ögon, och det var roligt att Àntligen börja lÀra kÀnna henne lite nÀrmare.
Vi började trÀffas regelbundet, och jag, som bodde pÄ landet, bjöd hem henne pÄ nÄgra dagar.
âŠ..
Innan dess hade jag alltmer börjat se en sida av Siss som jag tyckte föreföll mÀrklig. Den verkade liksom inte stÀmma med resten av henne.
âŠ..
Hon verkade stolt över att enbart ha förhÄllanden med mÀn som hade mÄngÄriga och stabila förhÄllanden med en annan kvinna.
Som om hon sjÀlv ville sÀkra sej mot bindande förhÄllanden, eller nÄt sÄnt.
Siss berÀttade om ett mÄngÄrigt förhÄllande med en man, vars ovetande fru var en nÀra vÀn till henne.
Och dessutom hade hon nĂ„gra andra, mindre viktiga, affĂ€rer med andra mĂ€n, vars fruar var lika ovetande deâŠ
âŠ..
Jag har mycket svÄrt att förstÄ sÄdant.
Det Àr sÄ djupt okamratligt av sÄdana mÀn att gÄ bakom ryggen pÄ sin partner, och i synnerhet nÀr det gÀller viktiga kÀnslor.
Men framför allt var det sÄ fult av Siss att svika solidariteten kvinnor emellan.
Men trots detta sÄ fortsatte jag att umgÄs med Siss. Det var sÄ mÄnga sidor hos henne som jag tyckte om, och jag ville liksom förstÄ vad det handlade om innan jag eventuellt skulle bryta kontakten.
Och jag bjöd alltsÄ hem henne.
âŠ..
NÀr hon vÀl Äkt hem igen efter nÄgra trevliga dagar tillsammans, sÄ sa min man att han inte ville att hon skulle komma nÄn mer gÄng.
Siss hade suttit och hÄrdflörtat med honom, bokstavligen bakom min rygg, hela helgen!
Och han var rĂ€dd att hamna ensam med henne, för han visste inte hur hon skulle bete sej dĂ„âŠ
Och dÀr gick min grÀns.
Kontakten med Siss fick snabbt rinna ut i sanden.
âŠ..
Jag har egentligen inget facit pÄ hur det gÄtt för henne i livet.
Hon Àr inte med pÄ facebook, sÄ dÀrifrÄn fÄr jag inga ledtrÄdar om henne, men dÄ och dÄ har jag genom slump, genom andra, fÄtt glimtar av hennes tillvaro under de Är som följt.
Jag vet till exempel att hon Ànnu i 40-ÄrsÄldern inte hade tagit upp kontakten med den slÀkt, inklusive förÀldrar och syskon, som hon bröt med redan i tonÄren.
Inte heller har hon barn.
Men jag kan förestÀlla mej, utifrÄn de gliimtar jag fÄtt, hur hennes liv ser ut nu: ett liv prÀglat av tomhet, hjÀlplös tomhet, och utan vÀnner.
Hon verkar mycket ensam.
Kvinnor sÄg hon som konkurrenter och mÀn som genom att erövras definierade hennes vÀrde.
Och pĂ„ det sĂ€ttet lĂ€r man inte fĂ„ nĂ„gra vĂ€nnerâŠ
Och nu, nÀr skönheten ersatts av förgrÀmdhet (hon ser sÄ sliten och trött ut) sÄ har hon vÀl ocksÄ förlorat de verktyg hon en gÄng hade i sitt sociala liv.
Redan nÀr vi umgicks sÄ hade hon flera projekt pÄ gÄng, men som hon aldrig rörde. Men de stod liksom utstÀllda i hennes hem för att ge intryck av kreativitet.
Jag kan tĂ€nka mej att hon försöker dölja tomheten med âcoolaâ smĂ„ konstnĂ€rliga projekt som aldrig blir mer Ă€n pĂ„började, och att hon gĂ„r med i nĂ„gra obskyra men schysta föreningar, dĂ€r hon som passiv medlem Ă€ndĂ„ kan framstĂ„ som intressant och aktiv, nĂ€r hon pratar med andra.
Men att hon trots dessa lama försök sakta förtÀrs av meningslöshet.
âŠ..
Jag hoppas förstÄs att jag har fel, men jag tror ÀndÄ, utifrÄn bÄde det jag sett, hört och anat, att det Àr sannolikt.
Stackars Siss i sÄfall.
VÀnner Àr ju, och har alltid varit, vÀrldens bÀsta försÀkring, bÄde materiellt och kÀnslomÀssigt.
Med riktiga vÀnner har man ett kÀnslomÀssigt hem, en plattform som finns stadigt under fötterna nÀr man möter livets alla utmaningar.
Och stackars dem som inte förstÄr det!
đMina vĂ€nner, vĂ„rda vĂ€nskapen, den Ă€r det dyrbaraste vi har! Kram!
LĂ€nk till facebook, ifall du vill kommentera:
https://www.facebook.com/share/p/1Akt31aXnw/?mibextid=wwXIfr
LĂ€mna en kommentar