đHajjdi, vĂ€nner!
Flera decennier efter att jag lÀmnat Experimentgymnasiet (EG) dÀr jag gick som tonÄring, bodde jag pÄ den lilla gÄrden FjÀllet.
DÀr tog vi emot en medelÄlders kattdam.
Hon var en mycket bestÀmd person som omedelbart sÄg till att bli en högdragen drottning i vÄr lilla kattfamilj.
Vi kallade henne Smockanđ.
Hon hade aldrig varit utomhus.
Vi hade sÄklart kattluckor, men hon visste inte vad det var för nÄgot, och stannade inomhus, vilket var bra de första dagarna, sÄ att hon visste var hon bodde.
Sedan öppnade jag ytterdörren pÄ vid gavel, och satte mej pÄ brunnslocket för att se vad som hÀnde.
Smockan kom ut och gick tveksamt ut pÄ gÄrdsplanen.
Hon stod still i flera minuter och sÄg sej omkring.
Och plötsligt fattade hon, och greps av vild euforiđ.
Hon rusade i full fart Ät olika hÄll, och tog in att det inte fanns nÄgra vÀggar.
Sedan hoppade hon högt efter varje rusning, vÀnde med ett luftsprÄng, rusade runt, upp pÄ vedstacken, in i syrenhÀcken, ner i kÀllartrappan, upp i ÀppeltrÀden och sÄ vidare.
Det var en fröjd att seđ€©!
Och jag insÄg likheten mellan henne och mej, dÄ, nÀr jag var tonÄring och började pÄ EG.
âŠ..
ĂNTLIGEN lĂ€mnade jag min dysfunktionella familj, och vĂ€rlden var ett enda stort Ă€ventyrsland. Jag var ung och frisk och nyfiken som fĂ„.
Visserligen hade jag inga pengar alls, ingenstans att bo och var vĂ€ldigt okunnig om det mesta. Men det tyckte jag bara var ovidkommande bagatellerđ.
I min familj hade vi aldrig rest, jag hade nÀstan aldrig varit pÄ ett café eller en restaurang.
Jag kunde inte laga mat, inte tvĂ€tta klĂ€der och hade mycket vaga begrepp om hur man handskades med pengarđ«€.
Och jag hade nÀstan aldrig varit i Göteborg, vilket nu blev min nya hemstad.
En för mej okĂ€nd plats att upptĂ€cka, full med folk att lĂ€ra kĂ€nna och massor av nya situationer och sammanhang att ta del av.đ€©.
Jag var lika euforisk som Smockan blev mÄnga Är senare.
âŠ..
Jag gick pÄ EG under tvÄ Är, och flÀckvis under det tredje Äret.
Plugga hade jag inte tid med, och definitivt inget intresse av. PÄ de Ären fick jag betyg i första Ärskursen historia och andra Ärskursen naturkunskap.
NĂ„got mer hann jag inte medđ€Ł.
Jag bodde allt som oftast i olika rivningskĂ„kar, eller hemma hos kompisar. Jag Ă„t ibland pĂ„ olika skolor, dĂ€r jag listigt stĂ€llde mej mellan tvĂ„ klasser i kön. BĂ„da trodde att jag var ny i den andra klassen, och jag blev aldrig avslöjadđ.
Men mest Ät jag pÄ EG, och ibland gick jag hungrig.
EG var mitt centrum, och under nÄgra korta perioder sov jag dÀr. DÄ gömde jag mej pÄ en toalett nÀr vaktmÀstaren gick ronden innan han lÄste.
Det var en mÀktig kÀnsla att vara ensam i det mörklagda gamla tegelslottet mitt i stan!
Men sen Äkte jag fast.
Jag hade bestĂ€llt telefonvĂ€ckning till telefonhytten vid allrummetđ.
Och nĂ€r skolan fick rĂ€kningen var dĂ€r ocksĂ„ ett femtontal vĂ€ckningar registreradeâŠ
âŠ..
Det hÀnde ocksÄ att jag fick gÄ brandvakt nÄn natt dÄ och dÄ.
En gĂ„ng sov jag under ett hamnmagasin, inrullad i en pressening jag hittat. Den natten var jag jĂ€tterĂ€dd för att det skulle komma in hamnrĂ„ttor i öppningen vid fötternađš.
En annan natt satt jag i ett trÀd uppe pÄ Skansen Kronan.
Jag hade hört att det kom nÄgra, och klÀttrade raskt upp i trÀdet.
Det var ett litet gĂ€ng alkisar som kom. De sĂ„g otrevliga ut, och de slog sej ner för att supa precis vid mitt trĂ€dđ€š.
SÄ jag satt blick stilla i trÀdet Ànda tills de somnade i gryningen. Det var varken varmt eller bekvÀmt kan jag berÀtta!
Och en annan gÄng hittade jag en öppen entrédörr i ett stort hus. Jag gick in i trappuppgÄngen och tÀnkte ta mej till vindsvÄningen och rulla ihop mej för natten.
Men sÄdÀr 5-6 vÄningar upp, dÀr trappan tog slut, hittade jag en stor och bred dörr som inte var lÄst.
DÀr inne var det kolmörkt, men jag kÀnde mej fram mellan grupper av smÄsoffor, stolar och bord.
Jag smög mej framĂ„t, och rullade sedan ihop mej i en bekvĂ€m liten soffa och somnade gottđŽ.
PÄ morgonen vaknade jag i ett mycket dÀmpat ljus frÄn nÄgra fönster med tunga, mörka draperier framför.
Sedan drog jag hÀftigt in andan i ren fasa.
NĂ„gra meter rakt framför mej var det en lastbilshytt, en sĂ„n dĂ€r med platt frontđ±!
Det tog nĂ„gra sekunder innan jag insĂ„g att den stod still, och Ă€nnu en stund innan jag fattade att det var ett dj-bĂ„s. Och att jag var pĂ„ en vindsvĂ„ningđ”âđ«.
Jag var pĂ„ en svartklubbâŠ
Och jag hörde mumlet av nÄgra röster i nÄgot angrÀnsande rum, sÄ jag smög snabbt ut igen.
âŠ..
Ja, sÄ levde jag under EG-Ären.
Jag var med om mĂ€ngder av roliga, sorgliga, drĂ„pliga och farliga situationer, och jag insöp Livet i fulla dragđđ€Ș.
De Ären var kanske de viktigaste och bÀsta i mitt liv!
Jag lĂ€rde mej massor (dock inga skolĂ€mnen), lĂ€ste om kulturer, filosofier och politik (det var ju i början av 70-taletđ).
Jag dansade, skrattade och hade mÄnga kompisar.
Musiken och konsten blomstrade under de Ären, och jag med dem.
Och visst rökte jag pÄ en del, men inte ofta, och jag tog aldrig nÄgot syntetiskt. PÄ den hÀr tiden hade skurkarna Ànnu inte börjat förstÀrka haschet med morfinbas för att bredda marknaden. Det kom senare.
âŠ..
Ja, jag var euforisk under de dÀr Ären, och jag skulle inte vilja byta dem mot all vÀrldens rikedomar!
Och jag Ă€r sĂ„ glad att jag var tonĂ„ring under rĂ€tt tid och pĂ„ rĂ€tt plats hĂ€r i vĂ€rlden, och att jag fick ha just EG som min fasta punkt under de formativa Ă„ren, som det sĂ„ vackert heterđđđ€
đMina vĂ€nner:
love, peace and understanding!
Om du vill kommentera, sÄ kan du klicka pÄ denna lÀnk till facebook:
https://www.facebook.com/share/p/16nAdkpsQ9/?mibextid=wwXIfr
LĂ€mna en kommentar