đHajjdi, vĂ€nner!
NÀr jag var tonÄring, sÄdÀr 15-16 Är, sÄ började jag fundera mer allvarligt pÄ andlighet och religioner.
Jag lÀngtade efter nÄgot som förklarade vÀrlden för mej.
Och ett system jag kunde respektera.
NÄgot eller nÄgon jag kunde tro pÄ.
Och om hur alltsammans hÀngde ihop.
Jag var övertygad om att mÀnniskan var god, innerst inne, i sjÀlva mittpunkten. Och att alla handlingar och tankar i grunden var rationella och goda, hur vidriga och destruktiva de Àn var nÀr de nÄdde verkligheten. Men detta enbart ur mÀnniskans mittperspektiv, sÄ att sÀga.
Om till exempel nÄgon var snabb att slÄ sönder mÀnniskor eller saker, sÄ tÀnkte jag att den personen hade djupa sÄr och egentligen var rÀdd och skadad i sin egen goda mitt.
RĂ€dd, inte ond.
âŠ..
Och om detta var sant, funderade jag vidare, dÄ fanns ju en strÀvan efter en helhet och harmoni inbyggd i varje mÀnniska, eller hur?
Och dÄ borde vÀl, i sin tur och pÄ nÄgot sÀtt, detta avspegla sej i vÄra trossystem?
Som en gemensam del av vÄr identitet kanske?
Som en del av den andliga kÀrnan?
AlltsÄ ville jag ta reda pÄ om det var sÄ, för att kolla om det jag trodde pÄ, om mÀnniskors innersta godhet, var sant.
âŠ..
Men genom kristendomen visste jag ju att religionen ingalunda behövde spegla denna andliga kÀrna. Inte ens en del av den.
TĂ€nk bara pĂ„ biskoparna som förr stod och vĂ€lsignade varsin hĂ€r, vilka snart skulle ryka samman i ett blodbad. Men bĂ„da bad för att Den Gode Guden skulle stĂ„ pĂ„ deras sidaâŠ
SÄ problemet var uppenbart: Jag mÄste stÀda bort politiken frÄn andligheten, för att hitta det jag hoppades finna: Andlighetens gemensamma kÀrna, men som var kamouflerad av religionernas politiska syften.
âŠ..
Jag tror att vi mÀnniskor alltid behövt, och behöver, vÄr andlighet.
Dels för att inte skrĂ€mmas av alla de krafter som Ă€r mycket starkare Ă€n vi sjĂ€lva, som stormar, torka, rovdjur, olyckor, sjukdomarâŠ
Att beveka dessa kraffter eller be nÄgon Ànnu starkare kraft om beskydd blir en trygghet.
Och dels genom att erkÀnna och godkÀnna att vÄra enskilda liv har en mening, ett samband med Alltet, vilket ger ett helt annat djup Ät den vi Àr, bÄde som person och som del av vÀrlden.
Det ger oss ett djupare mÄl och en mening Ät liv och död.
âŠ..
Som jag ser det, sÄ Àr en religion en politisk kidnappning av denna naturliga andlighet som mÀnniskor bÀr med sej.
Den som kan pÄverka en mÀnniskas sjÀl kan ocksÄ styra den mÀnniskan.
Och dĂ€rför byggdes det upp hierarkiska maktstrukturer, ofta med urkunder, alltid med regler och ceremonier och en auktoritĂ€r elit, vilket band upp de kidnappade sjĂ€larnas andlighet till att lyda maktenâŠ
Men jag ville ju skÀrskÄda den rena andligheten, sÄ jag började sitta och lÀsa pÄ bibblan, och senare, nÀr jag var 17-18 Är, pÄ Göteborgs Stadsbibliotek, och en mycket spÀnnande inre resa pÄbörjades.
âŠ..
Jag började med de största religionerna, som ju var de mest lÀttillgÀngliga, och försökte vara helt förutsÀttningslös.
Först tog jag mej an kristendomen.
Bibeln hade jag redan lÀst ett par gÄnger, först som nÄn slags Àventyrsbok, och sen för att förbluffat upptÀcka hur mycket den prÀglat vÄr egen kultur.
Men nu var det apokryferna, döda havsrullarna och en del brevvÀxlingar som intresserade mej mest, och de blev ingÄngen till bibelns vÀrderingar och förestÀllningar.
Det var för mej ett helt nytt sÀtt att förstÄ den kristna andligheten, och öppnade mÄnga nya, kÀnslomÀssiga dörrar.
Sedan lÀste jag om maktkonkurrensen mellan den spirande kungamakten och Rom, och hur den pÄverkade vÄra trakter.
Men, som i de flesta lÀnder, levde ju dessa bÄda stridande makter snart i symbios.
Och den historiken gav mej massor av nya insikter, nya tankar och breda perspektiv.
Det var vÀldigt spÀnnande!
âŠ..
PÄ samma sÀtt gick jag igenom alla religioner jag hittade.
De minsta tog jag sist. Det fanns vÀldigt lite material om dem, och de beskrevs nÀstan alltid av vita, manliga etnografer och antropologer, som gav tvÄdimensionella, flÀckvisa beskrivningar av fragment, och med utifrÄnperspektiv.
Men det var ocksÄ de vÀldigt ofullstÀndiga religionsfragmenten som gav fantasin de friaste vingarna.
Jag utgick ifrÄn att de flesta mÀnniskor i grunden Àr lika, och dÀrför kunde jag ocksÄ utgÄ frÄn hur jag sjÀlv kÀnde och tÀnkte,
Med det, och med hjÀlp av alla de nya inre dörrarna som öppnats under resans gÄng, sÄ kunde jag förestÀlla mej allt det jag saknade information om.
Och det kĂ€ndes till slut som att jag var pĂ„ upptĂ€cktsfĂ€rd i mĂ€nniskans sjĂ€lva ursjĂ€lâŠ
âŠ..
Efter nÄgra Är hittade jag inget mer material pÄ bibblan, och övergav projektet. Det var fÀrdigt.
Senare Ă„ngrade jag djupt att jag inte antecknade nĂ„got om allt detta, inte dokumenterade nĂ„gonting av det jag lĂ€ste och gissadeâŠ
Men jag gjorde ju hela arbetet bara för min egen skull, driven av min egen nyfikenhet, och hade inte en tanke pÄ att visa det för nÄgon annan.
Dà , dÄ var jag berusad av alla nya tankar och kÀnslor, jag hisnade av all den rikedom och mustighet, den poesi och dramatik jag funnit i den helhet jag frossat i sÄ lÀnge!
Och vet ni vad?
Jag FANN verkligen den gemensamma nÀmnaren i vÀrldens samlade andlighet!
Nu ska ni betĂ€nka att jag var tonĂ„ring, helt obevandrad i den vetenskapliga vĂ€rlden och med milt sagt haltande material att utgĂ„ ifrĂ„n, men Ă€ndĂ„, ĂNDĂ , tror jag pĂ„ att det Ă€r sant, det som jag fann ut.
Helt enkelt dÀrför att det kÀnns sÄ innerligt sant!
Och det jag fann ut Àr en treenighet, ett konglomerat av mÀnniskans djupaste andliga behov och sjÀlens starkaste strÀvan:
âąKĂRLEK âąSKĂNHET âąGODHET.
SÄ vitt jag kunnat utröna, sÄ har alla kulturer, all andlighet och alla religioner samma definition av dessa tre begrepp.
Och samma hyllning av dessa tre kvaliteter sÄsom de viktigaste av alla!
Och det betyder i sin tur att vi mÀnniskor har en fantastisk plattform att gemensamt stÄ pÄ, nÀr vi nu mÄste utveckla förmÄgan att samleva med varandra och med naturen, för vÄr egen överlevnads skull.
Vi delar ju Àndock samma djupa vilja att göra gott!
đMina vĂ€nner, SKĂ L för framtiden!
Om du vill kommentera sÄ följ bara lÀnken till samma text pÄ facebook:
LĂ€mna en kommentar