💛Hajjdi, vänner!

Tycker ni om att laga mat?

Det kan vara så himla roligt, eller så bedrövligt tråkigt…

Om man inte lärt sej fler än tio rätter att alternera mellan, eller om allt handlar om att det ska gå så fort som möjligt, så är det svårt att känna nån entusiasm. 

Likaså om man ”bara” ska laga till sej själv, eller kanske är rädd att testa nya tekniker, smaker eller råvaror, då kan matglädjen lätt förvandlas till trist rutin, och resultera i smaklös mat med överkokta eller på annat sätt misshandlade råvaror. 

Nej, sådan trist matkultur skulle vi inte stå ut med här i Kråkebo. 

Så vi gav oss in på ett helt annat sätt att tänka😄!

…..

Det viktigaste var att vi verkligen prioriterade matlagningen, och den gemensamma middagen. 

Den var samlingspunkten som smidde oss alla samman, och som fick ta tid. Tid utan stress, ofta flera timmar. 

Att äta tillsammans, det är något så ursprungligt i det. 

Att gemensamt samlas runt maten, som ger oss alla mättnad och liv, det ger en tillfredställelse som når oss genom alla årtusenden från urtid ända fram till vårt middagsbord, här och nu. 

Känslan av trygghet, av samhörighet och trivsel efter en avslutad arbetsdag… Så måste det ha känts för de människor som levde i de rika skogarna, och levde genom sin egen kunskap och förmåga. 

Och den trivseln ville också vi uppleva, som en del av middagen. 

…..

Vi pratade aldrig praktiska ting vid matbordet, utan myste med tända ljus och vackert upplagd mat på olika fat. 

Sådär höll vi på i åratal, tills covid och postcovid tvingade oss ur mönstret. 

Men så länge det varade var det underbart!

Och jag hoppas att vi snart kan komma tillbaka till det. 

…..

Och själva maten?

Jo, vi gjorde mat vi aldrig hört talas om förut, och ännu mindre smakat på, förutom vissa favoriträtter som återkom då och då. 

Och favoriterna tenderade att bli allt fler, och  de recepten samlade vi i en särskild pärm. 

Vissa veckor valde vi varsin världsdel, andra veckor olika floddalar, kulturer eller musikteman, filmer eller kanske konst, som vi inspirerades av, eller tog recepten ifrån. 

Det var ett jätteroligt sätt att laga mat på!

Vi lärde oss massor, och det var alltid spännande att söka recept, eller att sätta ihop ett eget, utifrån den regionens råvaror och kryddtradition!

En av oss var ”varmkock”, och bestämde varmrätten, satte ihop receptet, lärde sej nya tekniker och gjorde varm sås och andra varma tillbehör. 

Hälften av maten skulle bestå av grönsaker och frukt, och jag var alltid ”kallkock”, och gjorde sallader, kalla såser och guckor, samt bestämde dryck, nötter, fröer och bröd. 

Tillsammans skulle det kalla och varma vara en helhet, som två pusselbitar som passar samman och skapar en bild. 

Och vi blev allt bättre på detta med tiden. 

…..

Det här sättet att laga mat krävde ganska mycket planering och koordination, från inköpslista till synkning mellan varmt och kallt, men det var definitivt värt det!

Isses så många underbart goda och trivsamma måltider vi hade!

Resultatet brukade skifta på skalan mellan mycket god mat och fantastisk🤩!

Nån enstaka gång, men väldigt sällan, blev maten inte godare än acceptabel. 

…..

Förutom tre gånger, när varmkockarnas nyfikenhet segrade över förnuftet. 

Då serverades rätter som var fullständigt oätliga🥶…

Dessa rätter var verkligen extrema, milda makter!

😱Chokladstuvat kött från Peru. 

😱Fisk i sirap från Vietnam. 

😱Salladsrätt från Burma gjord på syrat grönt the. 

Kan ni föreställa er det?

De gångerna fick vi mätta oss med bröd och de övriga tillbehören…

Men det är ju roliga minnen, även om jag INTE rekommenderar någon att prova på dessa hemska smaker!

💛Ät gott, mina vänner, och njut!

Om du vill kommentera så har du en länk till texten på facebook här:

https://www.facebook.com/share/p/1AtkUkn88E/?mibextid=wwXIfr